Debatten i kammaren var bitvis såväl häftig som snårig. Talarna slog varandra i huvudet med olika beskrivningar av EU:s tre så kallade pelare. Moderaterna gjorde i vissa avseenden gemensam sak med EU-kritikerna, samtidigt som vänsterpartiets Kenneth Kvist i alla avseenden gjorde gemensam sak med EU-anhängarna. Kvist gav hårda snytingar till miljöpartiets Per Lager, som enligt Kvist inte begripit vad beslutet innebär.

KONSTITUTIONSUTSKOTTETS betänkande föreslog ändringar i regeringsformen så att riksdagen ska tillåtas överföra beslutsmakt till ”samarbetet inom EU:s ram”. I betänkande fanns tillägget att överföring av beslutanderätt till EU inte får röra ”principerna för statsskicket”.

 – Vi ska då alltså kunna lämna över makten över allt annat. Och vem vet vad det kan bli – skola, barnomsorg, skattepolitik, utrikespolitik och straffrätt, sade Lager. Det är fullständigt oacceptabelt. 

Så blir det inte alls, menade Kenneth Kvist, som tyckte att den nya formuleringen är en fördel.

 – Jag är emot överstatlighet, men vill hävda att förslaget i själva verket stärker riksdagens möjligheter att i framtiden stoppa överlåtelse av makt till EU, sade Kvist. 

VEM HAR RÄTT? Fakta i målet är följande: I utbyte mot en till inte förpliktigande formulering om ”statsskickets grunder” revideras  grundlagen så att det blir möjligt för riksdagen att med tre fjärdedelsmajoritet avhända sig beslutanderätt även när det gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt inrikespolitik såsom rättsliga och polisiära frågor.  Med 248 röster mot 47 kände riksdagen denna ändring av regeringsformen. Motståndare var främst miljöpartiet, flertalet vänsterpartister och enstaka EU-kritiker inom andra partier. 

Med en mindre majoritet – 208 mot 89 – bifölls den andra föreslagna grundlagsändringen. Riksdagen beslutade att det i regeringsformen ska stå att riksdagen kan godkänna en överenskommelse inom ramen för samarbetet  i EU även om överenskommelsen inte finns i slutligt skick. Främst handlar det om så kallade rambeslut i det rättsliga och polisiära samarbetet i EU. 

I FRÅGAN OM rambesluten sade även moderaterna nej, trots att partiet tidigare har accepterat den beslutsformen.

 – Det är egendomligt att så många partier tar så lättsinnigt på EU:s rambeslut, sade Per Unckel (m). Följdlagar måste preciseras innan riksdagen godkänner rambesluten. Vi får inte börja sladda på denna punkt. 

Per Lager höll med, medan Kenneth Kvist, som återigen gick på tvärs mot sin egen partigrupp, tyckte att även denna förändring var bra.

Även i detta avseende är Kvists ståndpunkt anmärkningsvärd. Förändringen innebär att riksdagens inflytande i beslutsprocessen urholkas.

Förhandsgodkännande kan inte likställas med en verklig beslutanderätt i och med att riksdagen inte vet vad den beslutar om. 

SEX EU-KRITISKA riksdagsledamöter, med kristdemokraten Björn von der Esch i spetsen, ville att grundlagsändringarna skulle avgöras i en beslutande folkomröstning i samband med höstens riksdagsval. För att riksdagen skulle behandla frågan om folkomröstning krävdes att 35 ledamöter ställde sig bakom kravet. Så många kunde von der Esch inte samla ihop sedan vänsterpartiets partistyrelse backat. 

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 76 Augusti 2002