Debatten i kammaren var
bitvis såväl häftig som snårig. Talarna slog varandra i huvudet med olika
beskrivningar av EU:s tre så kallade pelare. Moderaterna gjorde i vissa avseenden
gemensam sak med EU-kritikerna, samtidigt som vänsterpartiets Kenneth Kvist i alla
avseenden gjorde gemensam sak med EU-anhängarna. Kvist gav hårda snytingar till miljöpartiets
Per Lager, som enligt Kvist inte begripit vad beslutet innebär.
KONSTITUTIONSUTSKOTTETS betänkande föreslog ändringar i regeringsformen så
att riksdagen ska tillåtas överföra beslutsmakt till ”samarbetet inom EU:s ram”.
I betänkande fanns tillägget att överföring av beslutanderätt till EU inte får röra
”principerna för statsskicket”.
– Vi ska då alltså
kunna lämna över makten över allt annat. Och vem vet vad det kan bli – skola,
barnomsorg, skattepolitik, utrikespolitik och straffrätt, sade Lager. Det är fullständigt
oacceptabelt.
Så blir det inte alls,
menade Kenneth Kvist, som tyckte att den nya formuleringen är en fördel.
– Jag är emot överstatlighet,
men vill hävda att förslaget i själva verket stärker riksdagens möjligheter att i
framtiden stoppa överlåtelse av makt till EU, sade Kvist.
VEM HAR RÄTT? Fakta i målet är följande: I utbyte mot en till
inte förpliktigande formulering om ”statsskickets grunder” revideras grundlagen så att det blir möjligt för riksdagen att med tre fjärdedelsmajoritet avhända
sig beslutanderätt även när det gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
samt inrikespolitik såsom rättsliga och polisiära frågor. Med
248 röster mot 47 kände riksdagen denna
ändring av regeringsformen. Motståndare var främst miljöpartiet, flertalet vänsterpartister
och enstaka EU-kritiker inom andra partier.
Med en mindre majoritet
– 208 mot 89 – bifölls den andra föreslagna grundlagsändringen. Riksdagen
beslutade att det i regeringsformen ska stå att riksdagen kan godkänna en överenskommelse
inom ramen för samarbetet i EU även om överenskommelsen
inte finns i slutligt skick. Främst handlar det om så kallade rambeslut i det rättsliga
och polisiära samarbetet i EU.
I FRÅGAN OM rambesluten sade även moderaterna nej, trots att
partiet tidigare har accepterat den beslutsformen.
– Det är
egendomligt att så många partier tar så lättsinnigt på EU:s rambeslut, sade Per
Unckel (m). Följdlagar måste preciseras innan riksdagen godkänner rambesluten. Vi får
inte börja sladda på denna punkt.
Per Lager höll med, medan
Kenneth Kvist, som återigen gick på tvärs mot sin egen partigrupp, tyckte att även
denna förändring var bra.
Även i detta avseende är
Kvists ståndpunkt anmärkningsvärd. Förändringen innebär att riksdagens inflytande
i beslutsprocessen urholkas.
Förhandsgodkännande kan
inte likställas med en verklig beslutanderätt i och med att riksdagen inte vet vad den
beslutar om.
SEX EU-KRITISKA riksdagsledamöter, med kristdemokraten Björn von der
Esch i spetsen, ville att grundlagsändringarna skulle avgöras i en beslutande folkomröstning
i samband med höstens riksdagsval. För att riksdagen skulle behandla frågan om
folkomröstning krävdes att 35 ledamöter ställde sig bakom kravet. Så många kunde
von der Esch inte samla ihop sedan vänsterpartiets partistyrelse backat.
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska
EU-fakta nr 76
Augusti 2002
|