INGRID SEGERSTEDT WIBERG är snart 92 år men kan inte släppa engagemanget för flyktingar och freden. Ända sedan andra världskriget har Ingrid arbetat med flyktingfrågor i olika former – i början som kommunalt anställd flyktingkurator. Inom Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) var Ingrid tidigt en aktiv medlem och en av organisationens förgrundsfigurer i flykting- och fredsfrågor. Ingrid kom också att arbeta för FN-förbundet och dess tidskrift Världshorisont.

INGRID VAR SKEPTISK till den europeiska gemensamma marknaden (EEC), när den bildades 1958. Hon var rädd för att det internationella kapitalet skulle få alltför stor makt och att det europeiska samarbetet skulle användas främst för upprustning för att balansera USA och Sovjet.

 – Jag såg stora svårigheter för Sverige att behålla sin militära alliansfrihet, om vi gick in i ett närmare samarbete. 

1994 RÖSTADE INGRID trots det ja till ett svenskt medlemskap i EU.

– Jag trodde då på en ärlig vilja till samarbete och öppenhet. 

Men efter bara några år blev hon besviken och ångrar sitt val idag. Nu säger hon: 

– Jag tror inte på EU. Det var meningen att man skulle skapa fred genom samarbete mellan länderna på den europeiska kontinenten. Men frågan är om man inte håller på att skapa något större och farligare. 

– EU reser murar mot omvärlden med handelshinder och en benhård flyktingpolitik. Den militära planeringen har tagit ny fart. Nato håller på att utvidgas. Dessutom har vi i stället för en liten klick byråkrater som styr, fått en stor välbetald klump i Bryssel. 

Ingrid har suttit i riksdagen för folkpartiet. Hon lämnade folkpartiet efter 40 år när man sa ja till att gå med i Nato.

Enligt Ingrid pekar allt på att vi får fler konflikter och krig i världen. Det är frågan om makt och herravälde. I stället för samarbete hotar länder varandra. 

– Vi får ingen fred på det här viset. 

EFTER ALLA ÅR SOM fredskämpe känner sig Ingrid bedrövad inför situationen i världen idag. 

– Det är så hopplöst och vettlöst så man mår illa – allting går så galet – inte minst i Mellersta Östern.

Ingrid anser inte att militära insatser och upprustning löser några konflikter. 

– Man skapar ingen fred så länge man planerar för krig, så som man gör nu. Ingrid ställer frågan:

– Vad är det för fred man vill ha? I livets tjänst eller dödens? 

EN AV INGRIDS käpphästar har varit avskaffandet av alla kärnvapen i världen. När jag säger att Nato har kärnvapen som avskräckning, säger hon upprört:

– Jamen herre gud – avskräckande i fredens namn! Man rör till begreppen – fred blir lika med krig. 

Ingrid har i sitt fredsarbete värnat om svensk neutralitetspolitik. Men idag anser hon inte att vi kan hävda att Sverige är ett neutralt land.

 – Hur kan vi vara neutrala, när vi ska delta i EU:s militära insatsstyrka?

 Avslutningsvis säger Ingrid: 

– Som utvecklingen ser ut nu tror jag det hade varit klokare för Sverige att satsa på ett utvecklat nordiskt samarbete än att gå in i EU. 

Kritiska EU-fakta nr 76 Augusti 2002