EU:S STATISTIKKONTOR presenterade i september nya tillväxttal för andra kvartalet i år. Siffrorna visar att tillväxten var lägre än väntat: 0,3 procent bland de tolv länder som har infört euron, och 0,4 procent när också Sverige, Danmark och Storbritannien räknas med.

I våras gissade EU-kommissionen att tillväxten skulle bli dubbelt så hög. De nya siffrorna får nu kommissionen att sänka förväntningarna på den samlade tillväxten i EU i år – från 1,6 till drygt 1 procent. 

Det står klart att flera länder, i synnerhet de största ekonomierna i valutaunionen – Tyskland, Frankrike och Italien – får svårt att leva upp till sina åtaganden enligt stabilitetspakten att nå budgetbalans till 2004. Det finns till och med risk att dessa länders budgetunderskott passerar straffgränsen 3 procent av BNP. Portugal visade sig vid en budgetrevision redan förra året ha passerat den kritiska gränsen med ett budgetunderskott på 4,1 procent av BNP. 

EUROOMRÅDET BEFINNER sig i en ekonomisk kris. Tillväxten rasar för varje kvartalsrapport. Arbetslösheten har bitit sig fast på över åtta procent i genomsnitt. 

Krafttag krävs. Men frågan är hur? 

Problemet för EMU-länderna är att det ekonomisk-politiska svängrummet är minimalt. De två instrument som EU har till förfogande för att bryta en ekonomisk kris är den överstatliga penningpolitiken som handhas av ECB i Frankfurt samt de enskilda ländernas finanspolitik (statsbudgetarna). Problemet är att räntan inte kan sänkas, eftersom det enligt ECB skulle riskera unionens inflationsmål på högst två procent. Och finanspolitiken kan inte göras mer  expansiv, eftersom flera länder redan  riskerar att bryta mot stabilitetspakten. Utrymmet för att stimulera en stagnerad ekonomi med hjälp av finanspolitiken är därför praktiskt taget obefintligt.

EMU-reglerna har blivit en tvångströja som förhindrar Eu-ländernas ekonomi att ta fart. 

I denna situation har det höjts röster (främst från Italien och Frankrike) att stabilitetspakten måste mjukas upp.

När finansministrarna samlades i Köpenhamn för ett informellt rådsmöte i början av september tillbakavisade en klar majoritet av medlemsländerna en sådan uppmjukning. 

Den grekiske finansministern Nikolaos Christodoulakis som leder den så kallade Eurogruppen, ett särskilt möte mellan de tolv euroländerna, förnekar att man diskuterat att lätta på regeln om att medlemsländerna får ha mer än tre procents budgetunderskott. 

– Stabilitetspakten ligger fast, sade han. 

– Det är inte stabilitetspakten som ska göras mer flexibel; det är ländernas ekonomier som behöver bli flexiblare för att stimulera tillväxten, sade Spaniens finansminister Rodrigo Rato. 

EU-KOMMISSIONEN vill också bevara stabilitetspakten. Straffgränsen vid underskott över 3 procent av BNP står kvar och i konsekvens med det har kommissionen inlett den föreskrivna straffprocessen mot Portugal. Paktens mål om att alla länder ska visa balans eller överskott ska inte heller ändras. 

Däremot kan kommissionen tänka sig en flexiblare tolkning av tidpunkten för när balansmålet ska vara uppnått. Den hittills gällande tidpunkten, senast 2004, står inte i stabilitetspakten, utan är en del av de ekonomiska riktlinjerna, som beslutas årligen. Tidpunkten kan alltså ändras utan att man behöver ändra i stabilitetspakten. 

Det förslag kommissionen har lagt fram till medlemsländernas finansministrar innebär att de länder som ännu inte är nära budgetbalans ska minska underskottet med 0,5 procentenheter per år. Det skulle innebära att målet om budgetbalans i alla länder först skulle vara nådd om cirka fyra år. 

DE LÄNDER SOM gynnas mest av denna frist är Frankrike, Tyskland och Italien, som alla har svåra budgetproblem. 

Det retar de mindre EU-länder som redan tagit hårda tag i svångremmen för att klara kraven i EU:s stabilitetspakt. Hollands, Österrikes och Spaniens finansministrar har kritiserat EU-kommissionen för att den vill ändra spelreglerna. 

FÖR FÖRSTA GÅNGEN sedan EMU-starten 1999 råder nu en öppen konflikt mellan finansministrarna i Eurogruppen. Det står klart sedan gruppens möte i Luxemburg i början av oktober. 

EU-kommissionen krävde, med stöd från Europeiska centralbanken, att euroländerna skulle förbinda sig att redan nästa år minska sina underliggande (strukturella) budgetunderskott med 0,5 procent av BNP med målet att nå budgetbalans senast år 2006. 

Efter en lång och bitvis hetsig diskussion ställde Tyskland, Italien och Portugal upp på kommissionens krav. Portugal lovade dessutom att redan i år pressa ner underskottet under tre procent. 

Frankrikes finansminister Francis Mer vägrade dock ställa upp, med hänvisning till att budgeten för 2003 redan var fastlagd. Regeringen föreslår bland annat skattesänkningar som innebär att underskottet såväl i år som nästa år uppgår till 2,6 procent av bruttonationalprodukten. 

I ett pressmeddelande efter mötet uppgavs att ”alla länder utom ett” gått med på att minska sina budgetunderskott med minst 0,5 procentenhet per år från 2003. 

FRANKRIKE ÄR FÖR närvarande ensamt i revolten mot stabilitetspakten. En majoritet av EU:s finansministrar motsätter sig ändrade budgetregler. Ändå lär valutaunionens verkliga tungviktare – Frankrike, Tyskland och Italien – gå segrande ur den pågående striden. Tillsammans har de tre ekonomiska stormakterna kraft att ändra förutsättningarna. Helt enkelt ändra spelreglerna. Tidigare har Tyskland liksom Frankrike och Italien lovat att eliminera sina budgetunderskott till år 2004. Nu kommer de tre förmodligen att meddela Bryssel att det inte blir så. Målet är nu istället att få ner underskotten till 2006. Det är inte mycket unionen kan göra åt den saken. 

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 77 Oktober 2002