|
Dessutom byggs det upp socialdemokratiska grupper runt om i landet av EMU-motståndare.
Yrkesgrupper mot EMU är också under planering.
Det är bra att det synliggörs att det
finns en mängd olika grupper i samhället, som är emot valutaunionen. Skälen till
varför de tar ställning mot EMU varierar naturligtvis, men motståndet förenar dem.
Det gemensamma målet är att få en majoritet av svenska folket att rösta nej till
valutaunionen i en kommande folkomröstning. Flera av de nybildade grupperna riktar sig
till personer som inte är emot EU men emot EMU. De utgör en ny potential i den
kommande kampen inför folkomröstningen som förmodas äga rum nästa år.
Var står Folkrörelsen Nej till EU i detta läge och
vad är vår roll inför folkomröstningen om EMU? Vår målgrupp är framför allt
EU-motståndare och inte minst de som röstade nej vid förra folkomröstningen. Många
som då röstade mot EU har tappat engagemanget och tron på att de kan göra någonting
åt situationen. Utvecklingen drivs av ledande politiker mot ett alltmer överstatligt
EU – varför ska man då bry sig?
Det är enormt viktigt att vi får
EU-motståndare att gå och rösta i nästa folkomröstning. Det är ett ställningstagande
mot utvecklingen av ett Europas Förenta Stater. Om Sverige säger nej till
valutaunionen, så är det ett steg i riktningen mot att Sverige ska lämna EU. Det
anser till och med en ledarskribent på Dagens Nyheter.
Det är också viktigt att vi sprider
allsidig information om EMU. Ja-sidans enkla budskap att det handlar om att slippa växla
pengar eller Göran Perssons påstående att det är en konsumentfråga – vi ska kunna
jämföra öl- och vinpriser i olika länder – får inte avgöra människors ställningstagande.
Det bör finnas en samordning på nejsidan i syfte att
informera varandra om olika aktiviteter och utbyta kunskaper och erfarenheter för att
stärka EMU-motståndet. Ett viktigt motiv är att gemensamt göra taktiska överväganden
under kampanjen fram till omröstningen. Därmed inte sagt att det bör bildas en ny
organisation mot EMU. Utåtriktade aktiviteter bör skötas av olika självständiga
organisationerna mot EMU, som driver egna kampanjer riktade till sina specifika målgrupper.
Det vore dock en styrka för EMU-motståndet
om man kunde ha en enad uppfattning i strategiska frågor såsom
- när folkomröstningen ska äga rum?
- vad vi ska rösta om?
- hur resurserna på nej-sidan ska fördelas?
- vilken officiell information som ska gå ut till medborgarna?
Utifrån våra erfarenheter från förra
folkomröstningen (1994) bör nätverket ställa följande krav på regeringen:
- resurserna på ja- och nej-sidan måste vara mer rättvist fördelade
- anslagen bör fördelas av en oberoende beredningsgrupp och ges i god tid
Förra gången hade ja-sidan 20 gånger
mer resurser än nej-sidan. Dessutom deltog utrikesdepartement och riksskatteverket på
ja-sidan genom det EU-positiva material som skickades ut till alla medborgare. Så bör
det inte få gå till i en demokrati!
|
