LEDARE

14 september – då vinner vi !

Partiledarna har bestämt att det blir en folkomröstning om EMU nästa år den 14 september. Folkrörelsen Nej till EU skrev 


Ingela Mårtensson,
ordförande i
Folkrörelsen Nej till EU
brev till partiledarna inför deras första träff den 29 november och lämnande våra synpunkter. För det första så tyckte vi att det skulle gå minst ett år mellan beslut i riksdagen och datum för folkomröstning. Nu blev det inte så, vilket innebär att vi inte har så mycket tid på oss.  

När det gäller resurser så menar vi att den orättvisa, som rådde vid folkomröstningen 1994 inte får upprepas. Då hade ja-sidan minst 20 ggr mer än nej-sidan. Svenskt Näringsliv har redan avsatt 6 miljoner för Stiftelsen Sverige i Europa för detta år. Den har ett kansli med 10 anställda, som kan räkna med att få ännu mera pengar nästa år. Därtill kommer allt det gratismaterial, som näringslivet sedan flera år publicerar, med EU-propaganda som sprids till skolor, bibliotek, företag mm. Exportrådet med Ulf Dinkelspiel i spetsen, har sedan länge arrangerat seminarier för företagare om förberedelser inför Sveriges övergång till euron. Det kommer naturligtvis inte att bli en rättvis fördelning av resurserna den här gången heller. Men medborgarna bör få veta hur mycket pengar de olika sidorna i kampanjen har att röra sig med. Det är en demokratisk fråga. De offentliga medlen bör också i högre utsträckning gå till nej-sidan och enbart till kampanjorganisationer, dvs. inte till studieförbund.

Nu blir det tvärtom. Ja-partierna i riksdagen har bestämt att ja-sidan ska få 64.5 miljoner och nej-sidan 55,5 miljoner. Därtill kommer att studieförbunden, som snarast kan räknas in på ja-sidan får 15 miljoner. Detta är skandal!

Vi föreslog att omröstningen skulle handla om ja eller nej till EMU. Ja-partierna har beslutat att frågan är om svenska folket vill införa euron eller ej. Det är ett sätt att förenkla det hela till att gälla val av sedlar och mynt, när det är så mycket mer som står på spel. Det handlar om att avveckla riksbanken och överlämna beslut till Europeiska Centralbanken i Frankfurt. Ja-partier försöker tona ner hela frågan.

På nej-sidan kommer att finnas en mängd olika organisationer, som argumenterar emot svenskt deltagande i valutaunionen. De vänder sig till olika målgrupper. Jämfört med folkomröstningen 1994 kommer det att finnas personer som är positiva till EU men negativa till EMU och därigenom breddas motståndet. Det är mycket positivt och kommer att stärka EU-motståndet. Det har stor betydelse att före detta riksbankschefer, företagare och inte minst näringsminister Leif Pagrotsky tagit ställning mot svenskt deltagande i valutaunionen. 

Men det är också viktigt att EU och EMU-motståndare verkligen går och röstar. En undersökning nyligen visar att EU-motståndare är mindre benägna att rösta än ja-sägare. Därför har vi en viktig uppgift att mobilisera motståndare och få dem att rösta. De kan vara avgörande för utgången. Gunnar Lund – ansvarig minister för svenskt inträde i valutaunionen – klagar på att det saknas engagemang på ja-sidan jämfört med motståndarsidan   En representant för Sverige i Europa sa att de inte kommer att föra sin kampanj på gator och torg för det har de inte resurser till trots alla miljoner. 

Motståndarna till EMU har således trots bristande ekonomiska resurser många fördelar. Det samlade motståndet bygger på grupper från välrenommerade ekonomer, företagare, fackligt aktiva och framförallt engagerade EMU-motståndare. Nej till EU har lokalavdelningar i stora delar av landet, som kan föra ut vårt budskap på gator och torg. Initiativ har redan tagits till samverkan mellan olika motståndsorganisationer på såväl nationell, regional och lokal nivå. Det är viktigt att Nej till EU är aktivt i detta samarbete och tar initiativ i kommuner och regioner. 

Tillsammans ska vi vinna kampen. Vi har argumenten och engagemanget på vår sida.  Den 14 september 2003 – då tar vi dom!


KRITISKA EU-FAKTA Nr  78 December 2002

Tillbaka eller Startsidan