Vad säger Persson om EMU?

DEN STATLIGA utredningen om hur vi ska hantera ett EMU-medlemskap har presenterats. När utredningen tillsattes beskrev Göran Persson utredningen som ”en viktig pusselbit inför folkomröstningen om EMU”. När sedan utredningen var klar och presenterade ”den viktiga pusselbiten” så uteblev Göran Perssons kommentarer.

Kan detta bero på att utredningen blev en kalldusch för EMU-anhängarna?

EMU-anhängarna har försökt inbilla oss att EMU endast handlar om att byta sedlar och mynt. Utredningen visar något annat. 

Dels att det är svårare att föra en framgångsrik stabiliseringspolitik inom EMU än utanför. I klartext betyder det att det blir svårare att pressa tillbaka arbetslösheten. Vi ser facit redan för de länder som är med i EMU. Där noteras en ökad arbetslöshet. 

Men det som är viktigast av allt för oss som arbetar inom offentlig sektor och för oss som värnar den generella välfärden och ett humanistiskt samhälle är följande resultat av utredningen. 

Sparmålen måste öka med minst 1,5-2 procentenheter. Det betyder att ytterligare minst 20 miljarder kronor per år måste  skäras i de offentliga utgifterna. Alltså statens, kommunernas och landstingens utgifter. (Dessutom får inte de ökade utgifterna kompenseras med skattehöjningar för syftet är att minska den gemensamma sektorns andel av bruttonationalprodukten.) 

JAG OCH MÅNGA med mig vill ha svar av Göran Persson och den socialdemokratiska partiledningen på hur socialdemokraterna tänker sig att välfärden ska finansieras kommande mandatperiod efter ett eventuellt inträde i EMU. Det räcker inte att säga att EMU-frågan ska avgöras i en folkomröstning. 

Dessutom vill jag ha svar på Göran Perssons demokratisyn när han förespråkar en EMU-folkomröstning hösten 2003 med argumentet att då har svenska folket varit ute och rest på semestern och vant sig vid euron. Tidigare sa han själv att EMU var den absolut viktigaste frågan i hans livstid. Då kan det väl inte endast handla om att växla pengar vid resor? 

LENNART BÖRJESSON
vårdbiträde från Växjö

KRITISKA EU-FAKTA Nr  78 December 2002