Fackligt euromotstånd I Storbritannien
Det är allmänt känt i Sverige att det brittiska euromotståndet kommer från ultrahögern, som vill bevara pundet. Men detta är inte sant, menar Doug Nicholls, generalsekreterare för socialpedagoger organiserade i facket CYWU. 

– Det flesta större fackförbund i Storbritannien är skeptiska eller till och med negativt inställda till den gemensamma valutan, säger Doug Nicholls. 

Men det finns skilda orsaker till denna hållning. UNISON,som organiserar offentlighetsanställda, fruktar sämre offentlig service, järnvägsanställda förutser fler privatiseringar och det stora transportfacket förutspår växande arbetslöshet, om England går med i valutaunionen. 

I en broschyr från UNISON översätts EMU (Economic and Monetary Union) med Even More Unemployment – ännu mera arbetslöshet.

OCKSÅ I ENGLAND försöker euroanhängarna att argumentera före en anslutning genom att annars  hotar arbetslösheten att stiga. Nicholls berättar om en traktorfabrik som lades ned med motiveringen att England inte var med i euron.

– Men den blev flyttad till Brasilien, inte till ett euroland, konstaterar han.

Doug Nicholls är på det hela taget inte imponerad av EU:s inflytande på sysselsättning i Storbritannien. I hans hemstad, Coventry, har det försvunnit 70.000 industriarbetsplatser sedan landet gick med i EG. Kolgruvor och stålindustrin är i stort sett avvecklad. 

– Och så startade EU ändå med att kalla sig Kol- och stålunionen, säger han. 

Frågan om England på det hela taget bör vara med i EU upptar inte den brittiska fackföreningsrörelsen särskilt mycket. Men för Nicholls hänger sakerna samman.

 – Centralbanken kan inte ta råd av medlemsländernas regeringar. Hur skall fackföreningsrörelsen då kunna påverka den, när vi idag till och med har svårt att få gehör i regeringarna. 

NICHOLLS TROR INTE på att EU  har blivit till någon nytta för arbetarna.

– EU är uppfunnet av de transnationella företagen och har kommit till för att ta tillvara deras intressen. 

Han påpekar att ERT (European Round Table of Industrialists) har ett avgörande inflyttande på EU:s beslutsprocess. Det är en organisation som består av chefer för 47 stora företagskoncerner som omsätter 350 miljarder euro.

Visst finns det vissa EU-direktiv som kan vara till nytta, erkänner Doug Nicholls. Men det arbetarna får bleknar vid jämförelse med vad vissa andra får. 

Och det är betecknande för England att man måste motivera EU-direktiven med hänvisning till Thatchers politik för att få dem accepterade, menar han. 

– Det kan gott vara så att Tony Blair icke har så mycket till övers för de småföretagare, som var Thatchers kärntrupp, men så fjäskar han desto mer med de transnationella monopolföretagen, säger Nicholls. 

HAN MENAR ATT sedan den engelska arbetarklassen tillkämpat sig nationell självkänsla, så har den nu allt mera blivit underordnade ohyggliga internationella maktstrukturer. Tony Blair är mycket mera EU-vänlig än de konservativa föregångarna, och det bekymrar Nicholls. – Det är anmärkningsvärt att euroländerna har den lägsta tillväxten och högsta arbetslösheten i den rika världen, säger han. 

PETER HANSEN 

KRITISKA EU-FAKTA Nr  79 Februari 2003