EMU-tidtabellen glömmer grundlagen

Anslutning till EMU hand lar inte enbart om ekonomiska anpassningar. Det krävs också en rad ändringar av såväl grundlag som vanlig lag, liksom av riksbankens stadga. Delvis har detta redan skett. 

Redan i samband med valet 1998 genomfördes två EMU-anpassade grundlagsändringar. Riksbanken gjordes oberoende och riksbankschefer oavsättlig. Däremot genomförde märkligt nog ingen ändring av riksbankens monopol på mynt- och sedelutgivning. 

Inte heller i samband med att en rad andra, hett omdebatterade, ändringar av grundlagen för att möjliggöra ökad EU-makt över Sverige genomdrevs i samband med valet 2002, berördes riksbankens penningmonopol. Orsaken påstås ibland vara att jurister inom finansdepartementet anser att någon ändring inte behövs eftersom EU:s fördrag ändå tar över all svensk grundlag. Men då behövs ju inga grundlagsändringar. 

Europeiska centralbanken, ECB, har en annan uppfattning. Den hävdar att det trots alla företagna ändringar av svensk grundlag för att anpassa den till EU krävs ändring av ytterligare tre paragrafer innan Sverige kan bli EMU-medlem: 

Regeringsformen, 9 kap 12 par, och riksbankslagen 1 kap 2 par, säger inget om ECB:s befogenheter inom penningpolitiken, vilket måste ske. Regeringsformen, 9 kap 13 par, och riksbankslagen, 5 kap 1 par, stadgar om riksbankens ensamrätt att utge sedlar och mynt. Det måste ändras så att ECB:s behörighet erkänns. 

I regeringsformen, 9 kap 11 par, och riksbankslagen, 7 kap 1 par, och i lagen om valutapolitik fastställs regeringens och riksbankens befogenheter när det gäller valutapolitiken. Det räcker inte, här måste till en förändring så att EU-rådets och ECB:s behörighet enligt artikel 111 i EG-fördraget erkänns. 

Dessutom måste Sverige ändra sina lagar om allmänna handlingars offentlighet och sekretess så att de inte medger ”överträdelser av ECB:s regler om konfidentialitet”. Den grundlagsfästa offentlighetsprincipen kommer alltså inte att gälla för EMU. 

Den svenska kampen för offentlighet och insyn i EU har inte varit särskilt framgångsrik. Vissa allmänna principer, fulla av vackra ord, har införts i fördraget. Men samtidigt har man överlåtit åt EU:s olika institutioner att själva utforma tillämpningsreglerna, vilket lett till att det mest ”bidde en tumme”. 

Journalistförbundet har konstaterat att det inte har blivit lättare att få ut handlingar i EU sedan de nya regler som svenska EU-politiker skrutit med införts. Eftersom offentlighetsprincipen ingår i tryckfrihetsförordningen, som har grundlagskaraktär, kräver anpassning till ECB:s sekretessregler grundlagsändring. 

Sammanlagt krävs från EU-sidan inte mindre än fyra grundlagsändringar för att Sverige ska kunna bli medlem i EMU. Eftersom grundlagsändring kräver två likalydande riksdagsbeslut 

med mellankommande ordinarie riksdagsval, kan det andra och definitiva beslutet om de nödvändiga grundlagsändringarna fattas först efter riksdagsvalet 2006. 

Rimligen blir då första möjliga datum för svenskt medlemskap den 1 januari 2007. Mot den bakgrunden är det svårt att förstå hur Göran Persson kan prata om betydligt tidigare datum. Inte heller EMU-minister Gunnar Lund mer försiktiga spådom om 2006 håller, om man inte menar att man ska driva fram en anslutning en eller två månader före årsskiftet 2006-2007. 

Planerar man faktiskt att strunta i grundlagsändringarna och hoppas att EU-sidan accepterar att EU-lagstiftningens företräde framför svensk lag, också grundlag, har löst problemet. Men varför kräver i så fall ECB att Sverige ska göra dessa grundlagsändringar? 

Det är svårt att låta bli att ana ugglor i mossen. Handlar det om att försöka dölja att en EMU-anslutning faktiskt strider mot svensk grundlag? Hoppas man att EU ska se genom fingrarna med saken och låta Sverige bli EMU-medlem utan grundlagsändring före medlemskapet, bara den genomförs efteråt, när frågan redan är avgjord i en folkomröstning? Tänker regeringen lägga förslag om grundlagsändring efter folkomröstningen? 

PER GAHRTON 

KRITISKA EU-FAKTA Nr  8 0 April 2003