Är det en sådan här världsordning vi vill ha? Det vill säga att en supermakt ska kunna agera utan hänsyn till det internationella samfundet. Nu höjs röster för att världen behöver ytterligare en stark makt – en andra supermakt, som kan stå upp mot USA. Europeiska Unionen har den ambitionen. Den blev tydlig efter Iraks ockupation av Kuwait 1990. USA sände snabbt militära förband till Mellersta Östern, medan Europa stod handfallet. Då utformades grunden för unionen i form av Maastrichtfördraget som antogs 1991. EU skulle ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) samt en militär dimension för att kunna tillvarata unionens intressen i världen. I fördraget utformades även den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Sedan dess har valutaunionen trätt i kraft med 12 medlemmar. EU har beslutat att skapa en militär insatsstyrka som ska kunna mobiliseras inom två månader med 60.000 man. Idag diskuteras EU:s framtid och då framstår åter EMU och GUSP, som de viktigaste politiska områdena att utveckla och förstärka. Målet är att kunna agera på den internationella arenan i likhet med USA. I den svenska debatten förs fram att vi bör gå med i EMU för att bidra till ett enat och fördjupat Europa. Den nuvarande situationen har visat på hur oenigt EU är. Frankrike och Tyskland är emot USA:s krig mot Irak medan Storbritannien, Spanien och Italien är för. Denna splittrade bild skulle alltså tala för att stärka ”euroområdet”, det vill säga skapandet av en ny supermakt. Mycket tydligare kan det inte sägas. Valutaunionen är en del i byggandet av en europeisk superstat. Frågan är vilket eller vilka länder som kommer att dominera utrikes- och säkerhetspolitiken? Inte blir det Sverige i alla fall. Den svenska regeringen har länge tigit om sin hållning och bara hänvisat till FN. I och med den folkliga opinionen mot USA:s krigsplaner, så satte Göran Persson ner foten. Nu var man på Frankrike och Tysklands sida. Var hamnar Persson nästa gång? Splittring inom EU finns både inom EMU och GUSP. Skillnaden mellan länderna som ingår i "euroområdet" har ökat. Stora stater såsom Tyskland och Frankrike har väldiga ekonomiska problem och klarar inte de ekonomiska (och politiska) krav som EMU ställer. Samtidigt har Irland en överhettad ekonomi. Inom det säkerhetspolitiska området är EU än mer splittrat. Hur ska man kunna bygga en supermakt under dessa förhållanden? Slutsatsen av allt detta är att världen inte behöver någon ny supermakt. Världen behöver självständiga stater, som respekterar andra stater oavsett storlek. Världen behöver ett starkt FN som verkar för fred. 
KRITISKA EU-FAKTA Nr 8 0 April 2003
| 
