Budgettaket är en anpassning till EMU 
För att tillmötesgå EU:s krav på "budgetdisciplin" infördes 1997 ett nytt budgetsystem. Riksdagen beslöt att lägga ett tak för utgifterna för hela den offentliga sektorn. Utgiftstaket ska vara treårigt och omfatta hela den offentliga sektorn. Statens budget delades in i 27 utgiftsområden. Alla ändringar som görs därefter måste ske inom de ramar som redan bestämts. Inga nya utgifter får komma till utan att något annat tas bort. Till exempel: Varje förbättring för de arbetslösa måste kvittas mot en försämring för samma grupp. Om ramen för ett år överskrids, åtar sig statsmakterna att minska utgifterna i motsvarande månn under de båda efterföljande åren så att den fastlagda totalramen för de tre åren inte överskrids.

Utgiftstaket bygger på att Sverige ska klara EU:s konvergenskrav. Också själva konstruktionen är en EMU-anpassning.

EU:s monetära kommitté påpekade i sitt yttrande angående det svenska konvergensprogrammet 1996 att kontrollen av den offentliga utgiftsutvecklingen behöver stärkas, särskilt gäller detta för kommunerna.

EU:s ministerråd konstaterade i sina slutsatser om konvergens- programmet: "En förutsättning för att programmet ska kunna genomföras är enligt rådet att de offentliga utgifterna står under fortsatt kontroll på samtliga nivåer, även lokalt."                          

Syftet med utgiftstaket är att pressa tillbaka utgifterna i staten, landstingen, kommunerna och socialförsäkringarna. Tidskriften Affärsvärlden konstaterade redan när budgetsystemet beslutades att det innebär "en av de största förändringarna någonsin i svensk ekonomisk politik", närmare bestämt "ett byte av ekonomisk-politiskt system" och att "den keynesianska budgetpolitiken överges".

Sverige är idag på väg in lågkonjunktur. I det läget sparar regeringen på bland annat sjukersättningen, a-kassan och offentliga investeringar som järnvägar och vägbyggen för att hålla uppe överskottet i de offentliga

Gösta Torstensson

KRITISKA EU-FAKTA Nr  81 Maj 2003