EU-skatter hot mot välfärden

I Bryssel arbetar EU:s konvent flitigt på det utkast till ny författning för unionen som ska presenteras om någon månad. Ett av förslagen är just att det som i dag kallas fördrag ska döpas om till författning. Det är ett av de många steg man vill ta i EU:s omvandling till statsbildning.

Nyligen framkom det också att man i konventet vill kunna ta majoritetsbeslut om skatter i medlemsländerna. Det är ett förslag som inte är så förvånande, men som är mycket känsligt. Med en överstatlig skattepolitik går man in direkt i kärnan av vad som återstår av medlemsländernas möjlighet att styra sin egen politiska framtid och välfärd. Tidigare har även Tyskland och Frankrike förespråkat en överstatlig politik på området.

En överstatlig politik om våra skatter kan ses som en direkt konsekvens av euron och EMU. Om en gemensam valuta ska fungera krävs sannolikt en mycket långtgående samordning av skatter och budgetar i medlemsländerna.

Idag fungerar dessutom euron dåligt. Flera medlemsländer klarar inte länge de krav som EMU ställer. Därför vill man inom EU ha mer muskler som kan användas för att påtvinga länderna den gemensamma politiken. En politik som idag till stor del består av att pressa tillbaks de offentliga utgifterna. 

En gemensam skattepolitik är ett avgörande steg i EU:s omvandling till federation, till en statsbildning. En sådan gemensam skattepolitik skulle också innebära att vi tappar kontrollen över vår egen välfärd som bygger på skattefinansiering.

Sverige är i dag det land inom EU som satsar störst andel av ekonomin på sociala utgifter, och vi har därför relativt höga skatter. Förlorar vi kontrollen över skatterna förlorar vi kontrollen över välfärden.

Bland de skatter man inom EU vill göra gemensamma finns moms och alkoholskatt, två viktiga inkomstkällor för staten. 

Nu säger svenska EMU-anhängare att de här förslagen inte kommer att bli verklighet. De säger till och med ibland att Sverige kan stoppa dem. Frågan är om det är så realistiskt. Den överstatliga skattepolitiken kommer sannolikt att genomföras i flera steg. Starka krafter inom EU trycker på i den riktningen, och hittills har Sverige, när det verkligen har gällt, aldrig gått emot att mer överstatlig makt ska lämnas över till EU.

Dessutom kräver EMU och euron en mer centralstyrd ekonomiskt politik för att fungera, ett faktum som man inte kan blunda för. Därmed kan man inte heller blunda för att euron leder till federalism och att vi tappar styrmedlem över vår välfärd.

En av poängerna med att vi står fria från euron är att vi också ska kunna behålla vår välfärdsmodell. Därför bör vi stå fria från en överstatlig skattepolitik. Vi kan då frivilligt välja att samarbeta om miljöskatter och miniminivåer på bolagsskatter om vi vill det, men inte påtvingas en gemensam skattepolitik.

Lösningen är naturlig. Det är att de länder som har euron inför en överstatlig skattepolitik medan vi som står fria från euron behåller vår valfrihet.

Det ligger också väl i linje med att stärka den så kallade eurogruppen i ministerrådet.

I en tid då EMU-politiken sätter allt större press på välfärden i euroländerna är det än viktigare att visar att det finns bra alternativ med både bra ekonomi och stark välfärd. Men då måste vi ha kvar kontrollen över vår skattepolitik. 

Jonas Sjöstedt

KRITISKA EU-FAKTA Nr  82 Juni 2003