Statsministern bluffar om nya jobb i offentliga sektorn

Ett ja till euron betyder mer pengar till stat, landsting och kommuner och därmed stärkt välfärd, var budskapet när Fackliga röster för Europa presenterade rapporten "Euron och den offentliga sektorn" i närvaro av statsminister Göran Persson vid ett seminarium i Metallhuset i Stockholm.

Framför allt tre effekter leder till att staten, landstingen och kommunerna får betydligt stärkt ekonomi, hävdas det i rapporten; det blir minskade ränteutgifter, minskade utgifter för varor och tjänster och ökade skatteintäkter till följd av ökad handel och ekonomisk tillväxt.

Den mest försiktiga bedömningen i rapporten lovar 64.000 nya heltidstjänster i den offentliga sektorn inom fem år efter ett ja till euron. Enligt den mer vågade gissningen så många som 108.000 tjänster.

Göran Persson menade att rapportens bedömning var väl snålt tilltagen.

"Jag tror det blir betydligt fler. Man kan spekulera i om det är 100.000 eller 150.000, det viktigaste är att man visar att det blir den här typen av effekter", sade Persson.

Men att en euroanslutning skulle resultera i lägre räntor, billigare varor och tjänster, samt ökade skatteintäkter till följd av ökad handel och tillväxt, kan inte sägas säkert. Det framgår inte minst av regeringens egen stora utredning om Sverige och EMU.

Det var i oktober 1995 som ekonomiprofessor Lars Calmfors fick i uppdrag av just Göran Persson, i egenskap av finansminister, att bland annat analysera "de allmänna konsekvenserna av en monetär union". Ett år senare, i oktober 1996, lade Calmforsutredningen fram sitt slutbetänkande som på punkt efter punkt vederlägger den typen av jultomteargument som de fackliga euroanhängarna med understöd av statsministern nu framställer som vetenskapligt belagda ekonomiska effekter av en svensk euroanslutning.

Ekonomerna bakom rapporten "Euron och den offentliga sektorn" har gått igenom den offentliga sektorns skuldsättning. En halv procents lägre räntor skulle ge ett ekonomiskt utrymme som motsvarar 18.000 heltidsjobb; en hel procentenhets lägre ränta betyder 36.000 nya heltidsjobb fram till 2008, menar rapportmakarna.

När det gäller räntorna slog Calmforsutredningen fast att den forskning som finns inte ger stöd för "några mer betydande effekter på de förväntade realräntorna av ett medlemskap i den monetära unionen".

Enligt Lars Calmfors överdriver ja-sidan idag de kortsiktiga fördelarna när det gäller lägre räntor. Den räntedifferens på cirka en procentenhet mot euroländerna som finns just nu beror främst på skillnader i konjunkturläge, menar han.

"Den verkliga räntevinsten av att gå över till euron är betydligt mindre, kanske 0,20-0,25 procentenheter. Och det kan mycket väl inträffa att vi utanför EMU får lägre räntor än euroländerna, om flera av dem fortsätter att missköta sina statsfinanser", säger Lars Calmfors (Dagens Nyheter 6 juni 2003).

Rapporten "Euron och den offentliga sektorn" konstaterar att det är dyrt i Sverige och lägre inköpspriser i den offentliga sektorn skulle ge utrymme för ytterligare mellan 2.500 och 5.000 nya jobb.

Calmforsutredningen ägnar bara en halv av 399 sidor åt argumentet att euron leder till lägre priser. Utredarna menade om argumentet att "det är inte särskilt viktigt". De skriver att tanken har framkastats att det skulle vara lättare att se vad det kostar i andra länder, men de konstaterar att det är föga troligt att detta skulle ha någon större betydelse, eftersom de som sköter sådan här handel på distans är proffs i partihandeln, som inte har problem med att jämföra priser.

Och om det vore så att de svenska priserna kommer att sjunka om vi skrotar kronan, då borde väl priserna inom det befintliga EMU-området vara lika? Så är det nu inte, och det vet alla som rest runt i Europa. Det är billigare att handla i Portugal och Spanien än vad det är i Tyskland och Frankrike.

Skillnaden är inget mysterium. Varje människa som inte är eurofanatiker vet att det inte är valutan som avgör prisnivån, utan mer skatter, sociala avgifter och löner som avgör priset på varor och tjänster.

Enligt Fackliga röster för Europas rapport skulle handels- och tillväxteffekter till följd av euron betyda ett utrymme på mellan 44.000 och 67.000 nya jobb i offentliga sektorn.

Calmforsutredningens slutsats när det gäller handeln blev att det "inte går att underbygga att ett deltagande i EU:s valutaunion kommer att leda till några betydande samhällsekonomiska vinster till följd av ökad handel".

Tidningen Affärsvärlden har granskat utvecklingen sedan den 1 januari 1999, när EMU startade, till 2002. Under den tiden har EMU-ländernas handel sinsemellan inte ökat snabbare än vad handeln har ökat med länderna som står utanför unionen. För det stora flertalet EMU-länder är det till och med tvärtom; handeln med länder utanför EMU-blocket har ökat snabbare än den med andra EMU-länder.

Jämför man utvecklingen över tiden finner man ännu mindre belägg för att EMU skulle betyda särskilt mycket för utrikeshandeln. Både export och import ökade långsammare under 1999-2002 än under perioden 1996-1998.

Affärsvärlden summerar: "Det finns inga belägg för att den svenska handeln skulle ta fart för att vi går med i EMU."

När det gäller tillväxten konstaterade Calmforsutredningen ingenting. Det låg utanför utredningen uppdrag.

Men Lars Calmfors själv menar att Sverige ekonomiskt sett kommer att "klara oss alldeles utmärkt, kanske något bättre än om vi går med". (Svenska Dagbladet 17 januari 2003)

Sverige har under senaste år haft en klart bättre tillväxt än de flesta euroländer. Idag har tre euroländer, med Tyskland i spetsen, negativ tillväxt. Det är en farlig utveckling och avsaknaden av egen ränta och växelkurs gör det svårare för länderna att få igång tillväxten igen. Hur kan man lova högre tillväxt genom att binda sig hårdare till ett område med lägre tillväxt?

Lars Calmfors säger sig vara beklämd över en del av den argumentation som används från ja-sidan. Dess, sakligt sett, sämsta argument är att EMU ger fler jobb: "Det är bondfångeri när man utan att blinka påstår att EMU innebär fler jobb. Det vet vi helt enkel inget om." (Dagens Nyheter 6 juni 2003)

Påståendet från Fackliga röster för Europa och Göran Persson om att en euroanslutning skulle leda till 100.000, ja rent av 150.000 nya jobb som Göran Persson gissar, är propagandistiskt önsketänkande som saknar verklighetsförankring.

Vi vet inte om svenskt EMU-medlemskap leder till lägre räntor, billigare varor eller högre tillväxt. Det kan mycket väl bli tvärtom.

Därför är det bedrägeri att på basis av dessa grundlösa antaganden försöka lura svenska folket att ett ja till euron kommer att leda till en utbyggnad av den offentliga sektorn.

GÖSTA TORSTENSSON

KRITISKA EU-FAKTA Nr  83 Juli 2003