Sverige sa nej till EMU och det verkar som om vi, liksom invånarna i det forna östtyskland, måste påminna eliten om att – "wir sind das Volk", det är vi som är folket – och om de inte är nöjda så måste de byta folk.

Nederlaget var svidande och hänger samman med att EMU-valet blottat ett så ogenerat folkförakt från etablissemangets sida att det saknar motstycke. Så stort att en kampanjarbetare i Krokom, under valvakan, ansåg sig tvungen att deklarera att hon trots sitt engagemang för Nej-sidan, hör och häpna, inte alls var ointelligent.

Detta förakt accentuerades av Anna Lindhs tragiska död på torsdagsmorgonen. Mordet utlöste en politikernas försök till revansch på folket.

I tevesofforna gav de utlopp för 20 års missnöje och irritation med vår ovilja att acceptera högervridningen av Sverige. Både politiker och creddiga debattörer insinuerade att det hade piskats upp en hatstämning mot politikerna som bidrog till mordet på Anna Lindh

Alla vi som har klagat på de senaste decenniernas nedskärningar, avregleringar, inskränkningar i demokratin och på den nya privilegiekulturen blev tagna i örat. Nu verkade det som om vi var de skyldiga, skyldiga till mord. Skyldiga till en attack mot det öppna samhället. Partiledarnas gemensamma plädering för demokratin andades samma budskap – så kan det gå om folket envisas med att förakta politikerna.

På söndagskvällen rekylerade dock etablissemangets mot-offensiv och man kunde inte annat än skratta under utfrågningen av de mulna Ja-sägarna.

De omskakade journalisterna var så fångade av sitt eget trånga klassperspektiv att frågorna kretsade kring hur det överhuvudtaget kunde vara möjligt att folket inte följde eliterna. Istället för det självklara: Varför har politikerna avlägsnat sig så långt från oss andra?

Politikernas svar inte bara bekräftade utan också förklarade valresultatets staplar, effektivare än till och med professor Sören Holmberg som använde ett sådant relevant ord som klass för att beskriva vad som hänt

Ja-sägarna bet sig envist fast vid människors oförmåga att tänka själva och tänker de själva tänker de fel och politikernas misslyckande består i att de inte arbetat hårt nog för att få dem att tänka rätt. Och eftersom folket röstade fel och dessutom av fel skäl ska det nu heller inte bli fler folkomröstningar, enligt DN:s ledarsida dagen efter. Det om något är ett hot mot demokratin.

I Aftonbladet kunde vi se Sveriges vice statsminister Margareta Winberg diska efter valvakan i Vaplan, Jämtland. Vem av er tror att en toppolitiker i Frankrike, Tyskland eller Italien någonsin så mycket som snuddat vid en smutsig kopp efter ett politiskt möte – någon? Kan ni föreställa er Chirac eller Berlusconi böjda över en diskho? Den bilden symboliserar vad valet handlade om och förklarar varför Nej-sidan vann.

ANN CHARLOTT ALTSTADT
frilansjournalist

KRITISKA EU-FAKTA Nr  87 Oktober 2003