På nytt förhandlar stormakterna om att göra ockupationen av Irak till ett samriskföretag. 25.000 franska soldater stod redo i våras att ansluta sig till marschen mot Bagdad, men statsledningarna lyckades inte komma överens om villkoren. Krigsivrarna i Pentagon var högmodiga. De förutsatte att allt skulle vara överstökat på några månader.

Strax uppdagades att högtekniken och eldkraften hade begränsningar.

USA:s krigsmakt kan förvandla vilket land som helst till en förlorad stat, men till att kolonialt regera fientliga folkmassors duger den illa.

Att kuva Irak kan kräva upp till 300.000 soldater, förklarar experterna.

Idag har USA knappt hälften så många på plats. Tjänstgöringstiderna förlängs och reservister kallas in i tiotusental, men manskapet beräknas ändå inte räcka längre än till våren 2004.

Alltså fikar ledningen i Washington efter hjälp. Den hoppas med en ny FN-resolution ge andra regeringar en förevändning att sätta sig över folkopinionen och skicka soldater till Persiska viken. Det har också talats om att låta Nato ta över, men alliansen har inte mycket manskap att bistå med, och Pentagon är fortsatt ovilligt att ge Frankrike, Tyskland och andra stormakter något att säga till om.

Edward Luttwak manade 1994 Washington att ta efter de brittiska och franska kolonialmakterna. Med legosoldater kunde bristen på stridsvilligt människomaterial övervinnas. Om fattiga invandrare utnyttjades "skulle det politiska ansvaret för alla förluster kraftigt reduceras". I den mån soldaterna överlevde kunde de erbjudas amerikanskt medborgarskap.

En annan lösning är att låta vinstdrivande företag ta över. Marknaden för militära tjänster omsätter 100 miljarder dollar om året. Vid förra kriget mot Irak var en av femtio i USA:s manskap inhyrda från privata företag. Idag ä andelen en av tio. Kellogg, Brown Root sköter den militära logistiken, Vinnell Corp drillar en ny irakisk armé och DynCorp tränar polisen.

Militär outscourcing är ett smidigt instrument i utrikespolitiken. Den kroatiska armé som etniskt rensade Karjina 1994 utbildades av MPRI, ett företag som enligt Financial Times har nära band till Pentagon. MPRI sattes också in i Bosnien

Hamid Karzai, den kringräden presidenten i Kabul, hålls vid liv av vakter från DynCorp. Samma företag bekrigar Farcgerillan i Colombia.

Washington betalar och slipper störande offentliga debatter. "Tänk om 20 amerikanska soldater skulle dödas här", förklarar en colombiansk general för Financial Times. "Då skulle Paln Colombia vara över." Bland de privata företagens ägare finns storkoncerner som Lockheed-Martin, Northrop Grumman och Halliburton. De har sina pojkar på centrala poster i Bushadministrationen, och de sponsrade kampanjen för kriget mot Irak. Så långt har investeringarna avkastat sig. Återstår att sprida riskerna.

MIKAEL NYBERG

KRITISKA EU-FAKTA Nr  88 November 2003