I maj får EU tio nya medlemsländer och 75 miljoner nya medborgare. Medborgarna i dessa länder har helt andra ekonomiska och sociala villkor än exempelvis vi i Sverige.

Många hyser oro för vad konkurrensen från billigare arbetskraft får för följder i de nuvarande EU-länderna.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december 2002 avslutades förhandlingarna om medlemskap för Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Anslutningsavtalet innehåller en rad övergångsregler där EU:s lagstiftning inte kommer att gälla från att länderna inträder i EU den 1 maj 2004.

Det mest problematiska området var fri rörlighet för arbetstagare. Skillnaderna i levnadsstandard skapar starka incitament för arbetskraft i öst att migrera till väst.

De nuvarande medlemsländerna begärde övergångsperioder innan EU:s lagstiftning skulle omfatta arbetstagare från de nya medlemsländerna. Övergångsperioden gäller för arbetstagare från alla nya medlemsländer utom Malta och Cypern, och ser ut som följer:

1. De första två åren från att de nya länderna har blivit medlemmar i EU är det upp till de nuvarande medlemsländerna att avgöra i vilken utsträckning de ska bevilja medborgare från de nya medlemsländerna arbetstillstånd.
2. Därefter ska en översyn göras i syfte att anta gemensamma övergångsregler på grundval av en rapport som EU-kommissionen ska presentera. De övergångsregler som då beslutas ska gälla upp till fem år från att de nya länderna har blivit medlemmar.
3. Medlemsländer vars arbetsmarknad hotas av allvarliga störningar på grund av utvidgningen av EU har rätt att neka arbetstagare från de nya medlemsländerna arbetstillstånd upp till maximalt sju år från anslutningen av de nya medlemsländerna.

Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Spanien, Tyskland och Österrike har redan infört övergångsregler. Även Portugal och Italien har deklarerat att regler kommer att införas.

Den vanligaste övergångsregeln är krav på uppehålls- och arbetstillstånd. Bakom ligger bland annat fruktan för lönedumpning.

Sent omsider har konsekvenserna av det utvidgade EU börjat diskuteras även i Sverige.

Sverige kommer främst att locka personer från länder som ligger nära och har billiga förbindelser, främst Polen och Baltikum. Alltså samma länder som vi redan idag har en arbetskraftsinvandring ifrån. En liten del är helt laglig. Men många arbetar svart och utan uppehållstillstånd. Däremellan finns en gråzon.

Inom exempelvis byggindustrin jobbar polacker och balter på uppdrag med F-Skattsedel. Fackföreningarna hävdar att det är ett sätt att komma runt kollektivavtalen och att det i praktiken innebär lönedumpning. Även om ersättningarna är låga så är de betydligt högre än vad de får i hemländerna.

LO:s styrelse har beslutat att säga ja till att även de nya EU-medborgarna från den 1 maj får fri tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Men LO har därefter villkorat den positiva inställningen med åtta krav för att förhindra dumpande arbetskonkurrens.

Vi vill stärka MBL så att det går att överblicka att kollektivavtal följs, säger Leif Håkansson, LO:s tredje vice ordförande, till Svenskt Näringslivs tidning Entreprenören.

Förutom kollektivavtalen är det bland annat skärpta krav på F-Skattsedel, att underentreprenörer betalar skatt och hänsyn till sociala aspekter vid offentlig upphandling.

LO:s åtta krav för att säga ja till fri rörlighet visavi de nya EU-länderna har ännu inte uppfyllts på något område.

– Får vi inte genomslag för kraven inför EU:s utvidgning, omprövas LO:s beslut att säga ja till fri rörlighet, säger Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande, till LO-tidningen.

LO är inte emot att utländska arbetare kommer till Sverige. Det man vill försäkra sig mot är social dumpning. Oavsett var man är född, vad man har för namn eller hur man ser ut så ska man i Sverige arbeta med svenska löner, arbetsmiljö och regler om arbetstid.

GÖSTA TORSTENSSON