|
Debatt
om EU-parlamentsvalet
Ulf Bjerén:
Ja till folkstyre – Nej till EU-parlamentet
Jonas
Sjöstedt: Viktigt att göra EU rödare och grönare
Ja
till folkstyre – Nej till EU-parlamentet
"Sluta strunta
i EU!" uppmanar riksdagspartiernas EU2004-kommitté i en
reklamliknande så kallad "upplysningskampanj".
Varför? Jo, nu
gäller för överhet och alla karriärsugna politiker från
höger till (vad som kallar sig) "vänster" att få
valen till EU-parlamentet 13 juni att påminna om ett demokratiskt
riksdagsval.
Väljarna har
genomskådat denna cirkus förr. I valet till EU-parlamentet 1999
nådde valdeltagandet bara upp till 38,8 procent. Överheten vill
bryta trenden och därför rullar miljonerna. Med elva miljoner i
så kallad "demokratisatsning" och tjugo miljoner extra
till riksdagspartierna ska väljarna lockas att med sina röster
legitimera EU-parlamentet.
För det är precis
vad det handlar om. Varje röst, oavsett vem du röstar på, tar
EU-parlamentet som en intäkt för att det företräder oss. Ett
oförändrat lågt eller minskande valdeltagande är däremot ett
svidande nederlag för hela EU-systemet.
Själva ordet
EU-parlament är en bluff som ska föra tankarna till det
brittiska underhuset, förebilden för modern representativ
demokrati. Enligt Norstedts svenska ordbok är "parlament =
högsta beslutande organ, som ska representera hela folket och
tänks uttrycka folkets vilja".
Det stämmer inte
alls med EU-parlamentets roll.
I dagsläget är
EU:s institutioner inte i något avseende demokratiska.
Beslutsmakt, som tidigare tillkommit folkvalda, har lagts i en
EU-byråkratis händer, vilket statsrättsligt innebär ett kliv
bakåt till tiden före det demokratiska genombrottet.
Redan i
Parisfördraget 1951 finns EU:s odemokratiska grundidé
representerad. Medlemsländernas politik beträffande kol- och
stålindustrin lyftes bort från politiker med ansvar inför
väljare till en nyinrättad "hög myndighet" med
överstatliga befogenheter. Allt idealiserande prat om
"fredsprojekt" till trots är det denna formel för
avveckling av representativ demokrati till förmån för
överstatligt ämbetsmannastyre som är det väsentliga med
EU-projektet.
Å andra sidan: Om
det direktvalda EU-parlamentets makt ökar förvandlas de
nationella parlamenten i motsvarande grad till maktlösa
sockenstämmor och stormakternas dominans i EU ökar ytterligare.
EU kan nämligen
inte reformeras till en representativ demokrati där folken i
allmänna och direkta val efter en gemensam offentlig debatt kan
utse eller avsätta de styrande. I ett Europa med skilda språk,
kulturer och medier fungerar inte den allmänna debatt som ska
föregå ett demokratiskt val. Därför är EU konstitutionellt
oförenligt med demokrati även om
EU-parlamentet
försågs med ökad lagstiftningsmakt. Folkväldet förutsätter
nationalstaten.
Att EU drivits fram
som odemokratiskt överhetsprojekt har medfört att det inte ens i
unionens kärnländer Tyskland och Frankrike finns något starkt
folkligt stöd för integrationen. Det har visat sig i valen trots
att etablissemangen gått ihop och utnyttjat sina stora resurser
och sitt, nära nog, monopol på massmedier.
Bristen på
folkligt stöd är det svåraste hindret för fortsatt
integration. Just därför har EU-parlamentet blivit så viktigt.
Makteliten satsar därför allt på att höja valdeltagandet i
EU-parlamentsvalen. Genom att alla inrättar sig i denna
EU-institution, såväl anhängare som motståndare, legitimeras
EU. Det ger ett sken av folkligt stöd.
Poängen är att
svenska folket ska ikläda sig unionsmedborgarskapet. I
fördragstexten artikel 191 står: "Politiska partier på
europeisk nivå är viktiga som en integrationsfaktor inom
unionen. De bidrar till att skapa ett europeiskt medvetande…"
Var och en som deltar i valen manifesterar unionsmedborgarskapet
framför sitt nationella medborgarskap, vilket underlättar för
de styrande i EU att sudda ut resterna av nationell suveränitet.
EU-motståndarna
ska inte av karriärsugna politiker lockas att legitimera den
odemokratiska unionen. Den politiska klassen kommer att i en flod
av propaganda söka förmå oss att delta i valen till ett
skenparlament. De kommer exempelvis att åberopa den folkligt
demokratiska moralen "att inte ligga på sofflocket".
Men i detta bluffval är sofflocket hedervärt. För i en
demokrati kan folket ställa lagstiftarna till ansvar. Men det
går inte och kommer aldrig att gå i EU.
EU-parlamentet är
en fasad och EU är odemokratiskt. Låt oss därför visa herrarna
att vi inte är någon valboskap för vilken valhandlingen är ett
ritualiserat beteende utan mening.
Vi ska istället,
därför att vi vill folkstyre, uppmana till bojkott av valen till
EU-parlamentet. Vi ska arbeta för att den nationella
suveräniteten och den representativa demokratin återupprättas.
Sverige ut ur EU!
Ulf Bjerén,
Karlskrona.
Jonas
Sjöstedt: Viktigt att göra EU rödare och grönare
Det svenska folket
avvisade i folkomröstningen 2003 EU:s valutaunion med bred
marginal. Speciellt tydligt var utslaget bland arbetarrörelsen
väljare. Omkring 60 procent av socialdemokraternas, och 90
procent av vänsterpartiets väljare, röstade emot EMU. Bland
LO:s medlemmar röstade en förkrossande majoritet nej i
folkomröstningen.
Huvudargumentet
för oss som röstade nej var EMU:s demokratiska brister,
EMU-politikens bristande hänsyn till välfärden, de ekonomiska
nackdelarna med euron och att vi inte vill avhända oss mer
självbestämmanderätt till EU.
Den
socialdemokratiska partiledningen verkar inte ha lärt något av
folkomröstningens utslag. Den vägrar att begära ett juridiskt
bindande undantag från euron i EU-fördraget, något som borde
vara en självklar konsekvens av omröstningens resultat.
När s-listan till
EU-parlamentet har fastlagts har de valt att fullständigt rensa
ut varje kritisk röst från valbar plast. Listan domineras helt
av federalister, EMU-anhängare och socialdemokrater på
högerkanten. Kandidater som står för en politik som helt går
på tvärs mot de 60 procent av partiets väljare som sa nej till
EMU. Inför valet till EU-parlamentet försvarar de
socialdemokratiska kandidaterna det nya förslaget till fördrag
för EU.
Vi i
vänsterpartiet välkomnar en debatt om den nya EU-fördraget, det
borde vara den självklara huvudfrågan i den kommande
valrörelsen. Det nya fördraget innehåller mycket få goda
nyheter, men desto fler förslag som centraliserar mer makt till
EU. De stora ländernas ökar dramatiskt på de små staternas
bekostnad. Vetorätten tas bort på flera områden, även på
delar av utrikespolitiken och det rättsliga området. EU får
större möjlighet att styra vårt rättssystem. Vetorätten ska i
fortsättningen kunna avskaffas utan att de nationella parlamenten
tillfrågas.
En president och en
utrikesminister inrättas för EU. EU-rättens företräde
framför all nationell lag, även våra grundlagar, skrivs sin i
fördraget. EU:s militarisering drivs vidare och en skrivning om
att försvara varandra som klart strider mot alliansfriheten har
skrivits in.
Tydliga steg mot en
förbundsstat tas även på fler områden, fördraget blir en
konstitution, regler om flagga, nationaldag och nationalsång
fastslås. Det slås också fast att euron är unionens valuta.
Fördraget är ett
steg in i Europas Förenta stater. En röst på de
socialdemokrater som okritiskt stöder detta fördag innebär
samma sak. Vi avvisar förslaget och vi vill ha en folkomröstning
om EU:s nya fördrag, något som redan planeras i flera länder.
I det nya
EU-fördraget slås återigen EU:s marknadsliberala grunder fast.
Varornas fria rörlighet överordnas andra politiska hänsyn. Fri
konkurrens och avreglering är delar av fördragstexten.
EMU-politiken är lika ensidig och odemokratisk som tidigare.
Denna slagsida åt
höger har också fått häftig kritik från exempelvis franska
socialister, men de svenska EU-positiva socialdemokraterna verkar
vara nöjda. När vi i EU-parlamentet röstar om avregleringar och
konkurrensutsättning av offentlig verksamhet så brukar också de
svenska socialdemokraterna vingla hit och dit. Där är vi i
vänsterpartiet ett konsekvent alternativ som inte vill att EU ska
påtvinga oss avregleringar.
Som
vänsterpartister står vi fast vid vår grundläggande EU-kritik.
Samtidigt anser vi att det är viktigt att försöka göra EU
rödare och grönare så länge vi är en del av unionen. Det går
inte att blunda för att EU har mycket makt över oss. En bojkott
mot EU-parlamentsvalet, där EU-kritiska väljare inte röstar,
gynnar bara de mest borgerliga och ensidigt EU-positiva politiska
krafterna.
Vi i
vänsterpartiet arbetar konstruktivt och aktivt för att göra EU
bättre. Vi hävdar att vår politik på dessa områden är
radikalare än socialdemokraternas. På sysselsättningsområdet
är vänsterpartisten Herman Schmid den ledamot som gjort
särklassigt störst insatser av alla svenskar i EU-parlamentet.
Jag har arbetat
hårt och aktivt i många år i EU-parlamentets miljöutskott.
Marianne Eriksson har varit drivande i arbetet för jämställdhet
och mot den omfattande kvinnohandeln för prostitution. Men vi
gör det arbetet med vår EU-kritik som grund. Vi tror att det
behövs fler kritiska röster inom systemet. Det finns redan
tillräckligt många okritiska ja-sägare som bara flyter med i
den federalistiska strömmen.
Jonas Sjöstedt,
EU-parlamentariker (v)
Kritiska EU-fakta nr 90 maj 2004
|
