Förhandlingarna om grundlagen har återupptagits

EU-ländernas stats- och regeringschefer har beslutat att återuppta förhandlingarna om en konstitution för EU. Målet är en uppgörelse senast vid toppmötet den 17-18 juni.

EU-toppmötet i Bryssel den 24-25 mars beslöt att de strandade förhandlingarna om en ny EU-konstitution ska starta om. En lösning bedöms ligga inom räckhåll och det irländska ordförandeskapet hoppas att den kan nås före halvårsskiftet.

I en rapport till toppmötet gör EU:s ordförande, irländske premiärminister Bertie Ahern, bedömningen att de flesta utestående problemen kan lösas utan större svårigheter.

"Ordförandeskapet bedömer att det finns goda argument för att snabbt avsluta regeringskonferensen och att det finns anledning tro att en övergripande överenskommelse, som alla delegationer kan godta, kan uppnås om den nödvändiga politiska viljan finns", heter det i rapporten.

Att lösa de frågor som strandade förhandlingarna i december är lättare sagt än gjort. Det handlar om medlemsländernas makt och inflytande i det nya Stor-EU:

w Hur ska man definiera tröskeln för kvalificerad majoritet?

w Ska varje land alltid ha en ledamot i kommissionen?

w Vilka nya frågor ska avgöras med kvalificerad majoritet?

Av Bertie Aherns rapport framgår indirekt att han föreställer sig en möjlig paketlösning som ligger mycket nära det förslag som redan ligger på bordet och som ursprungligen kommer från EU:s framtidskonvent under ledning av Valéry Giscard d’Estaing.

Men för att bli acceptabelt för alla måste framtidskonventets förslag till konstitution förmodligen modifieras i en rad viktiga detaljer och träda i kraft några år senare än vad som föreslagits, kanske först om tio år.

Bertie Ahren grundar sin optimistiska rapport om möjligheterna att nå fram till en uppgörelse på konsultationer med sina EU-kollegor. Få trodde dock att det skulle vara möjligt att redan nu gå vidare med grundlagsförhandlingarna. Men förutsättningarna ändrades med regeringsskiftet i Madrid. Spaniens nya socialistregering är mer kompromissvillig än den gamla högerregeringen.

– Europa måste återgå till att se oss som ett vänligt land, ett land som är pro-europeiskt, ett land som inte skapar skillnader mellan det nya och det gamla Europa, säger den blivande spanske premiärministern José Luis Rodriguez Zapatero.

Det var den dåvarande spanske premiärministern José Maria Aznar – och Polens premiärminister Leszek Miller – som inte kunde acceptera det föreslagna systemet om hur EU-länderna ska fördela makten i det beslutsfattande ministerrådet vid det havererade toppmötet i Bryssel i december.

Polen och Spanien har såväl före som efter sammanbrottet i förhandlingarna vid decembertoppmötet hävdat att man vill behålla röstreglerna i det nu gällande Nicefördraget. Detta ger de båda 40-miljonersländerna nästan lika stort inflytande i ministerrådet som det dubbelt så stora Tyskland.

Nu verkar Spanien och Polen nöja sig med att få ett utökat antal platser i EU-parlamentet i Strasbourg.

Det stora frågetecknet är fortfarande Frankrike.

Det var franske presidenten Jacques Chirac som vid decembertoppmötet satte stopp för fortsatta förhandlingar. Allt sedan dess har politiker och diplomater runtom i EU-huvudstäderna spekulerat kring vad Frankrike egentligen vill och om Chirac verkligen vill ha en ny grundlag för EU.

Men på toppmötet i mars satt 

Jacques Chirac på sin slutpresskonferensen och betygade sin strävan att nå fram till "de nödvändiga reformerna av institutionerna" före nästa toppmöte i mitten av juni.

Tydligen anser den franske presidenten idag att Frankrikes stormaktsambitioner kan förverkliga inom det nya, utvidgade Stor-EU och inte behöver hämmas av att unionen får tio nya och mer USA-vänliga medlemmar.

Regeringsskiftet i Madrid ger Paris och Berlin en ny allierad i ett av EU:s största medlemsländer och försvagar den "atlantiska" alliansen mellan London, Madrid, Rom och de nya medlemsländerna.

Samtidigt förverkligas flera av Frankrikes och Tysklands viktigaste bidrag till den föreslagna konstitutionen redan innan konstitutionen antagits. Det fransk-tysk-brittiska förslaget om militära insatsstyrkor behandlas redan inom EU:s institutioner. Och klausulen om solidaritet mellan EU-länderna vid terrorattacker, från början ett fransk-tyskt förslag i grundlagsdebatten, antogs vid marstoppmötet i form av en politisk deklaration.

Dessutom har Storbritannien signalerat att man kan tänka sig att släppa sitt nationella veto i EU-beslut om att bekämpa brottslighet. Eftersom Jacques Chirac är mycket angelägen om att övergå till majoritetsbeslut på detta område ökar därmed utsikterna till en uppgörelse som Frankrike kan acceptera.

EU-ledarna hoppas på att det kan nås enighet om den nya EU-författningen före halvårsskiftet. Man är överens om att förhandlingsresultatet från i höstas är basen för de nya samtalen. Irlands förhandlare ska inte börja om från noll.

Men det är inte bara kring röstreglerna i den nya grundlagen som det råder oenighet.

Göran Persson talade i riksdagens EU-nämnd nyligen om att "andra konflikter kring det nya fördraget hittills har dolts bakom röstviktningsdiskussionerna".

Sverige, som hittills hållit en låg profil i grundlagsdiskussionerna, har till Irland lämnat en lista på frågor som regeringen anser vara olösta. Det gäller bland annat rättssäkerheten för enskilda medborgare som utsätts för sanktioner, folkhälsofrågor och tjänstehandel.

Bertie Ahern har varnat för att det fortfarande är ungefär 20 utestående frågor kvar att lösa.

– Inget är klart förrän allt är klart, förklarade han inför det irländska parlamentet i februari.

Om ambitionen från marstoppmötet håller och EU-ledarna lyckas slutföra regeringskonferensen i juni så väntar nästa prövning. Resultatet måste godkännas i samtliga 25 medlemsländer, i flera fall med folkomröstningar, innan konstitutionen kan träda i kraft.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 90 maj2004