Valet till EU-parlamentet blev den största misstroendeyttringen mot det svenska partiväsendet som någonsin förekommit och stryker under det djupa missnöje som finns mot EU i svensk politik.

Valresultatet är en svidande bakläxa för i första hand den socialdemo- kratiska regeringen. Med 24,8 procent tappade socialdemokraterna ett mandat och gjorde enligt valforskare det sämsta valet sedan landstings- valet 1911. Till råga på allt lyckades den enda uttalade EU-kritikern på den socialdemokratiska listan bli inkryssad till från plats 31.

Ordföranden för EU-kritiska socialdemokrater skriver på DN-debatt: ”Våra väljares tålamod är inte oändligt. Både under själva valkampanjen och vid andra möten har jag mött förbittring, besvikelse eller uppgivenhet. […] Alltför många upplever alltför ofta att partiets budskap mer går ut på att skönmåla än att berätta sanningen. Den trista verkligheten är att för troendet för partiet i EU-frågor ligger farligt nära nollpunkten hos majoriteten av våra väljare”.

Även valdeltagandet blev en katastrof för EU-etablissemanget. ”Förfärligt”, sammanfattar kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Endast 37,9 procent i ett land som säger sig vara ett föredöme för hela världen när det gäller demokrati. Det är lägst bland de 15 länder som ingick i EU före utvidgningen.

Även på EU-nivå blev världens mest omfattande parlamentsval ett bakslag. Valdeltagandet har ständigt sjunkit sedan direktval infördes 1979. Det blev nu endast 45,5 procent. I de nya medlemsländerna blev valdeltagandet ännu lägre, bara var fjärde röstberättigad röstade. I Polen röstade endast var femte väljare och i Slovakien fann bara var sjätte väljare det meningsfullt att lägga en röst i valurnan.

Efter av EU-etablissemanget välregisserade folkomröstningar så reagerar väljarna genom att avstå att rösta när EU-politiken alltmer tränger sig på. EU-kommissionens avgående ordförande Romano Prodi är besviken över det rekordlåga valdeltagandet, särskilt när det gäller den nya medlems- länderna. ”Det är i det närmaste oförklarligt” säger han. Till råga på allt hade en brokig samling av EU-kritiska partier framgång i de flesta EU-länder.

Ett stort flertal EU-medborgare har antingen genom att inte rösta eller rösta på EU-kritiska alternativ tagit avstånd från EU-projektet.

När man införde direktval till EU-parlamentet var det för att få en demokratisk legitimitet för den europeiska maktelitens ambitioner att steg för steg förvandla EU till en ekonomisk, politisk och militär supermakt i stånd att ta upp kampen om herraväldet med andra globala supermakter.

Men demokratisk legitimitet har man inte om stora väljarskaror är likgiltiga, kritiska eller fientliga till EU. När det bara är 45 procent i genomsnitt som röstar, då får man legitimitetsproblem, då flagnar den demokratiska fernissan. EU är och förblir ett eliternas projekt som saknar all demokratisk legitimitet.

Valresultatet betyder att svenska folket sagt nej till att överföra mer makt till EU. Det låga valdeltagandet och valutgången ökar trycket på regeringen och ja-partierna att ställa sig bakom kravet på en folkom- röstning om EU:s författningsförslag.

SVT:s valundersökning, Valu 2004, visade att 53 procent av väljarna vill ha en folkomröstning. För EU-motståndet gäller det nu att med kraft fortsätta kampanjen för en folkomröstning och utnyttja den prestigeförlust, osäkerhet och tendens till splittring som kan skönjas hos EU- etablissemanget.

Jan-Erik Gustafsson; ordförande

Kritiska EU-fakta nr 91 juni 2004

Tillbaka eller Startsidan