EU-kommissionens förslag till hur tjänsthandeln inom EU ska regleras, eller snarare avregleras, det så kallade tjänstedirektivet, hamnade i hetluften i kampanjen inför EU-valet. Tvisten gäller framför allt tjänstedirektivets effekter på arbetsmarknaden.

Grundregeln i förslaget är enkel: Ett tjänsteföretag – exempelvis en byggfirma eller ett städbolag – som finns i ett EU-land ska utan hinder ha rätt att etablera sig – permanent eller tillfälligt – i ett annat EU-land.

Öppnar ett tjänsteföretag fast kontor i ett annat EU-land ska det följa reglerna i landet där man verkar. Men när bolaget utför tillfälliga tjänster är huvudregeln i tjänstedirektivet (artikel 16) den motsatta: Hemlandets regler gäller. En byggfirma från Polen som utför arbete i Skåne skulle alltså kunna tillämpa polska löner och kollektivavtal.

Men som vanligt i EU:s lagstiftning finns det undantag. Artikel 17 i tjänstedirektivet innehåller inte mindre än 23 stycken. Ett av dem hänvisar till ett annat EU-direktiv, det så kallade utstationeringsdirektivet från 1996. Och i det står det att företag som sänder anställda till ett annat EU-land ska följa lagar och avtal inom vissa områden i värdlandet. Dessa är minimilöner, semester, arbetstidsregler, arbetsmiljö, uthyrning av arbetskraft, skydd för gravida och mödrar som nyligen fått barn, jämställdhet och diskrimineringsförbud.

– Det framstår främst som en skyddsreglering för de utsända, säger Tore Sigeman, professor i civilrätt.

I Sverige är det flera områden som regleras i kollektivavtal, till exempel rätt till information på olika områden. Här avtalas också om löner, i andra länder är till exempel minimilön reglerad i lag.

– Direktivet är skrivet främst för andra länder till exempel Frankrike och Tyskland, säger Tore Sigeman.

Enligt den svenska modellen är det i första hand fackföreningar och inte myndigheter som övervakar att lagar och avtal följs. Tjänstedirektivet nämner inte de fackliga organisationerna eller kollektivavtalen. Strejkrätten finns heller inte reglerad i direktivet.

Svenska fackföreningar kan dock fortsätta att ta till stridsåtgärder mot utländska tjänsteföretag för att driva fram avtal, bedömer Tore Sigeman. Man han sätter frågetecken för om den rätten skulle gälla visavi företag som är bundna av kollektivavtal i andra länder.

Fackföreningarna pekar också på ett annat problem: Utländska företag som utför tjänster i Sverige måste idag upprätta filialer här. Det kravet faller med tjänstedirektivet. Då blir det svårare för svenska fackföreningar att kontrollera att arbetsrätten följs. Och nästan omöjligt för facken att få tag i någon motpart att förhandla med. Enligt direktivet behöver inte det utländska tjänsteföretaget som etablerar sig i Sverige ha någon arbetsgivareföreträdare på plats i landet. Facken får inte någon att förhandla emot.

Än så länge är tjänstedirektivet bara ett förslag. Sedan en tid förhandlar regeringstjänstemän direktivförslaget i arbetsgrupper under ministerrådet. Till hösten kommer det förmodligen upp på ministerrådets bord. Parallellt ska det behandlas av det nyvalda EU-parlamentets 732 ledamöter.

När direktivet – om så där tre-fyra år – är omsatt i nationell lagstiftning i respektive medlemsland uppstår det förmodligen tolkningstvister. Då är det ytterst EU-domstolen i Luxemburg som avgör

LO befarar att tjänstedirektivet skulle gå före utstationeringsdirektivet vid en tvist som ska avgöras i EU-domstolen. Det kan då bli svårare att hävda att svenska lagar och kollektivavtal ska gälla alla företag som har verksamhet i Sverige.

EU-kommissionen har redan tagit Finlands regering i örat när finska hamnarbetare vägrade godta att estniska arbetare arbetade i Helsingfors hamn med estniska löner.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 91 juni 2004

Tillbaka eller Startsidan