Att Sverige förmodligen inte ska folkomrösta om EU:s förslag till en konstitution – en EU-författning – kan ge intrycket att en demokratisk järnridå har börjat dela Öresund. I Danmark är det naturligt att folket bestämmer när så grundläggande frågor ska beslutas. I Danmark vore det dessutom politiskt självmord om politikerna eller regeringen skulle förhindra en folkomröstning.

Från andra sidan Sundet kan man bara hoppas att Sverige beslutar sig för en folkomröstning - för hur kan man stödja ett samarbete mellan Europas folk utan att fråga sitt eget?

På det senaste EU-toppmötet blev EU:s stats- och regeringschefer eniga om ett förslag till en EU-författning. Förslaget kan leda till en genomgripande förändring av alla medlemsländers statsskick. En förändring där en stor del av lokalt och nationellt folkstyre överlämnas till institutioner dominerade av Europas stormakter och EU-organens tjänstemän.

Att en EU-författning är grundläggande för samhällets uppbyggnad kan ses om man bara öppnar förslagstextens första kapitel.

För det första slås det fast att EU blir en juridisk person (artikel I-6), något som normalt endast stater är inom folkrätten. Unionen får en egen utrikesminister (artikel I-27) och större maktbefogenheter inom många områden.

På det militära området ser vi en utveckling där man lägger fast en bestämd politik och inte bara ramen för säkerhetspolitiken. Förslaget slår till exempel fast att "medlemsstaterna skall förbinda sig att gradvis förbättra sina militära resurser" (artikel I-40) – vilket man kan tolka som ett ständigt krav på upprustning.

I samma artikel kan man läsa att "den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, så snart som Europeiska rådet enhälligt har beslutat detta."

Jag tror att svenska folket en dag kommer att överraskas när de upptäcker att Natolandet Danmark tar avstånd från en militarisering av EU samtidigt som alliansfria Sverige binder sig alltmer till ett EU-försvar.

Författningsförslaget förser också unionen med klassiska symboler som en flagga, en nationalsång och en nationaldag - vilket inte är så olikt en egentlig statsbildning, men ännu viktigare är att förslaget slår fast att "konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövande av de befogenheter som den har tilldelats skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt" (artikel 5-1). Som medborgare i välfungerande demokratier måste vi därför ta ställning till om EU-rätten ska stå över vår nationella rätt - om EU-rätten ska stå över svensk och dansk grundlag.

Det finns goda skäl att folkomrösta om ett så grundläggande förslag som en EU-författning. För det första finns det ingen garanti för att politiker skulle vara bättre på att läsa en sådan text än vanligt folk.

För det andra är EU-författningen en ram för den politik som ska föras i framtiden, och att politiker själva bestämmer dess ramar är farligt, sett i ett historiskt perspektiv. I en demokrati utgår makten från folket och därför borde också folket avgöra inom vilken ram politiker ska kunna styra samhället.

För det tredje gynnar en folkomröstning folks kunskap om den lag som gäller i det egna samhället och det skapar i sin tur ett mer stabilt samhälle.

Förslaget till konstitution för EU är ett förslag till en genomgripande förändring av medlemsstaternas statsskick. Det borde alla europeiska demokrater kunna se. Just därför kommer Danmark att hålla en folkomröstning och det kommer också Storbritannien, Irland, Holland, Spanien, Portugal, Tjeckien, Luxemburg och Frankrike.

Svenska folket borde ges samma möjlighet. Eller har en demokratisk järnridå sänkt sig ned över Öresund?

LAVE K BROCH,
Folkebevaegelsen mod EU i Danmark

Kritiska EU-fakta nr 92 Augusti 2004

Tillbaka eller Startsidan