Riksdagen har inget mandat att godkänna EU-konstitutionen

I den svenska riksdagen finns en kompakt majoritet mot kravet på en folkomröstning om EU-konstitutionen, och inget av de EU-positiva partierna har något intresse av att remittera frågan till folket såsom kommer att ske i en rad andra EU-länder.

Ett vanligt argument mot en folkomröstning om EU-konstitutionen skulle ta bort makt från vår representativa demokrati.

"Vi har valt representanter som ska ta svåra beslut. Jag tror att vi går en farlig väg om vi tar ifrån riksdagen den typen av beslut och lägger det i folkomröstningar", säger statsminister Göran Persson.

Utrikesminister Laila Freivalds argumenterar på samma sätt: "Min uppfattning är att denna fråga ska avgöras av de folkvalda som svenska folket har utsett just för den typen av uppdrag."

Argumentet om att en folkomröstning skulle gröpa ur de folkvaldas auktoritet och göra den representativa demokratin mindre handlingskraftig ger uttryck för en elitistisk demokratisyn där väljarnas huvudsakliga funktion är att utse vem av de utsedda kandidaterna som ska få representera dem.

Många ministrar, partiledare och riksdagsmän verkar ha en ganska låg tillit till medborgarna. Däremot tycks de ha en obegränsad uppskattning av den egna förmågan.

Det är dock svårt att se varför de skäl som är giltiga för folkomröstning i en mängd andra EU-länder inte även skulle gälla i Sverige. Det är snarare så att folkomröstning är mer angeläget för Sverige än i de flesta andra EU-länder. Helt enkelt därför att det svenska parlamentet, riksdagen, inte är representativ för vad svenska folket tycker i EU-frågan. Inte ens nära. Det visade EMU-folkomröstningen med all önskvärd tydlighet. Trots att 80 procent av riksdagsledamöterna är för EMU röstade 56 procent av väljarna nej.

Dessutom är det ett faktum att när dagens riksdag valdes så var innehållet i förslaget till konstitution helt okänt. Flera partier, inte minst socialdemokraterna, gjorde allt för att inte diskutera EU-frågorna i valrörelsen 2002. Enligt regeringens planer ska riksdagen fatta beslut om konstitutionen innan nästa riksdagsval 2006. Om dagens riksdag skulle anta förslaget till konstitution så har väljarna därmed förvägrats varje möjlighet att påverka frågan. Det trots att det står i vår grundlag att "all offentlig makt utgår från folket".

Att all offentlig makt utgår från folket, betyder att svenska lagar ska stiftas i Sverige av folkets valda ombud.

Vårt medlemskap i EU har redan medfört en betydande maktförskjutning från Sveriges riksdag till EU-organen i Bryssel, Frankfurt och Strasbourg. Lagstiftningen om viktiga politiska frågor som utrikeshandeln, jordbrukets villkor, alkoholfrågorna och den regionala balansen sker inte längre i Sverige utan sköts av EU.

EU-konstitutionen handlar om att ta ytterligare stora, och för landets framtid avgörande, steg i samma riktning.

För det första innebär konstitutionen att unionen alltmer får karaktären av en stat. EU ska ha en president, en egen krigsmakt, större maktbefogenheter och förses med klassiska symboler som en fana, en nationalsång och en nationaldag.

För det andra ska EU-rätt alltid ta över svensk rätt. EU-domstolen blir därmed en överdomstol som kan tolka och förkasta den svenska grundlagens bestämmelser.

För det tredje överförs ett stort antal nya politikområden från Sveriges riksdag till EU:s institutioner.

För det fjärde minskas de små ländernas inflytande, samtidigt som de stora länderna ges möjlighet att tillsammans blockera för dem oönskade beslut.

EU-konstitutionen medför en genomgripande förändring av det svenska statsskicket. En förändring där en stor del av vårt självbestämmande överlämnas till institutioner dominerade av Europas stormakter och EU-organens tjänstemän.

En sådan historisk förändring av det svenska folkets framtid kan inte genomföras genom ett enkelt riksdagsbeslut utan måste förankras hos folket genom en folkomröstning.

Den representativa demokratin innebär att folket har delegerat makt till riksdagen, men har inte gett riksdagen mandat att delegera makten vidare.

I Dagens Nyheter (30 april 2004) skriver den kände brittiske statsvetarprofessorn Verner Bogdanor att "man kan säga att väljarna anförtror parlamentsledamöterna makten att stifta lagar, men de ger dem inget mandat att överflytta makten till någon annan. Ett sådant mandat kräver ett särskilt förfarande: folkomröstning". Bogdanor uppmanar utifrån detta demokratiska synsätt Göran Persson att följa Tony Blair och utlysa en folkomröstning även i Sverige.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 93 Oktober 2004

Tillbaka eller Startsidan