Skippa Luther – trotsa EU!

Det kan nu betraktas som klarlagt att den EU- vänliga makteliten till fullo insåg att svenskt EU-medlemskap skulle leda till en flod av billig importsprit från grannländerna. Men man dolde sanningen, idiotförklarade oss som sade som det var, och man bedyrade att EU inte skulle medföra någon som helst förändring av svensk alkoholpolitik.


Det måste vara en av de värsta politiska lögnerna i Sverige i modern tid. Men lögnarna sitter i orubbat bo och något ansvar utkrävs inte. 

Tvärtom vill de nu fullfölja nedrustningen av den socialt ansvariga alkoholpolitiken genom en radikal skattesänkning som alla inser kommer att öka alkoholskadorna dramatiskt. Och nu, när Sverige varit medlem i EU snart ett årtionde, skäms de inte för att öppet anföra EU som orsak. 
Visst har Sverige skapat sig ett rykte om att vara ”duktig-ast i EU-klassen”, en mästare i lutheransk pliktuppfyllelse. Men vid närmare granskning visar det sig att makteliten i praktiken tar sina högtidliga moralfloskler med en stor nypa salt.

Visst lever Sverige upp till internationella åtaganden – när det passar. Men inte annars. Därför har vi fått kritik av FN:s människorättskommitté. Vi lever till exempel inte upp till barnkonventionens förpliktelser. Sverige har också fällts i flera fall av Europarådets domstol för mänskliga rätt-igheter. Sverige är sannerligen inte perfekt. Inte ens när det gäller det av makteliten så omhuldade och dyrkade EU.

Nyligen förkunnade plötsligt en företrädare för miljödepartementet att Sverige tänker ta strid med EU-kommissionen om ett växtgift som vi vill förbjuda, men EU tillåta. Äntligen! Och detta är inte det enda. I riksdagens informationstidning Från Riksdag och Departement nr 22 hittar jag inte mindre än ytterligare sex exempel på svenskt trots mot EU:
w Sverige har fällts för fördragsbrott av EU-domstolen för att vi inte genomfört det så kallade transparensdirektivet, som handlar om redovisningsregler för offentliga företag.

  • Sverige har struntat i EU:s påbud att säga upp bilaterala flygavtal med USA – och hotas nu med EU-domstolen.

  • Sverige och några andra EU-länder dras inför EU-domstolen för att man inte genomfört ett direktiv om driftskompatibilitet för järnväg.

  • Sverige med flera har fått en sista skriftlig varning för att man inte genomfört ett vattendirektiv.

  • Sveriges finansiering av det digitala TV-nätet granskas av kommissionen, som misstänker regelbrott.

  • Systembolagets monopol på privatimport har lett till en stämning av EU-kommissionen.

Varför då inte också trotsa EU genom att införa införselbegränsningar för alkohol? När det passar tycks ju regeringen inte vara så oerhört lydig. Men kanske passar det inte när det gäller alkoholpriser. Kanske finns det dolda motiv. Kanske vill makteliten i de stora partierna i själva verket genomföra en radikal alkoholprissänkning – i eget intresse. Eller för att den inbillar sig att det är populärt i vissa väljargrupper. Men det är inte riktigt politiskt korrekt att säga så öppet.

Därför skyller man på EU. Trots att det skulle vara fullt möjligt att återinföra de införselbegränsningar som gällde bara för några år sedan och som innevånarna i Sverige lärt sig att leva med. Visst är det troligt att Sverige i så fall kommer att dras inför EU-domstolen. Och det är inte omöjligt att domen blir fällande. Men vad spelar det för roll?

Senast Sverige fälldes – angående transparensdirektivet – bestod påföljden, berättar Från Riksdag och Departement, i att Sverige ”får betala rättegångskostnaderna”. Jag vet inte exakt hur många euro det innebär. Men ett är säkert: jämfört med förlusten för statskassan av en spritskattesänkning på 40 procent är ”straffet” för återinförd införselbegränsning en droppe i havet. För att inte tala om vad de ökande alkoholskadorna efter en sådan skattesänkning skulle kosta.

Därför är lösningen på alkoholproblemet enkel: trotsa EU – igen. Behåll den restriktiva alkoholpolitik som trots alla brister gett Sverige lägre alkoholkonsumtion och färre alkoholskador än de flesta andra europeiska länder.

PER GAHRTON
f d EU-parlamentariker (mp)

Kritiska EU-fakta nr 93 Oktober 2004

Tillbaka eller Startsidan