EU-kommissionen förespråkar lönedumpning light

Även EU-kommissionen i Bryssel har avgett ett yttrande till EU-domstolen i Vaxholmsmålet.

Kommissionen har inte offentliggjort hela yttrandet, men säger i ett pressmeddelande att det inte finns någon principiell motsättning mellan den svenska modellen och fri rörlighet.

En talesman, Johannes Laitenberger, säger att det är möjligt för svenska fack att begära ett kollektivavtal med gästande utländska företag. Men han tillägger:

– Kraven i kollektivavtalet måste hållas inom ramen för utstationeringsdirektivet, som innehåller regler för vad EU:s medlemsstater måste göra när de tar emot anställda från andra EU-länder.

Det är oklart hur uttalandet ska tolkas. Men hänvisningen till det så kallade utstationeringsdirektivet ger dock en fingervisning.

Utstationeringsdirektivet, som antogs av EU:s ministerråd 1996, behandlar förhållandena för arbetstagare som för en begränsad tid utför arbete i en annan medlemsstat än där de normalt utför arbete.

Syftet är att skydda värdlandets företag och löntagare mot så kallas social dumpning genom illojal konkurrens från låglöneländer samtidigt som ett socialt minimiskydd ska ges åt gästande företags löntagare.

Utstationeringsdirektivet anvisar de metoder medlemsländerna får (eller bör) använda mot social dumpning. Den metod som Lex Britannia bygger på finns inte med bland dessa. Därmed har det blivit svårare att hävda att Sverige behöver denna speciella lag som skydd mot dumpning. Att Lex Britannia i sig diskriminerar utländska företag går inte att förneka.

Utstationeringsdirektivet talar om en kärna av tvingande regler för minimiskydd av arbetstagare. I fråga om lön syftar direktivet endast till att garantera en minimilön. Stridsåtgärderna i Vaxholm syftade till genomsnittslön.

Med stöd av utstationeringsdirektivet kan facken som mest kräva att utländska företag tecknar kollektivavtal på den lägsta nivån i avtalen. En lönedumpning light, med andra ord.

Minimilöner kan följa av lag eller kollektivavtal. Flera EU-länder, till exempel Frankrike, har lagstadgade minimilöner som bestäms politiskt.

I andra länder, som Belgien, upphöjs parternas avtal och blir lagligt bindande för hela branschen. De har alltså fastställts först i förhandlingar mellan parterna, och i efterhand upphöjts till lag av politikerna. Då gäller de för alla, oavsett om de är organiserade eller inte. Utstationerings- direktivet bygger på kollektivavtal som upphöjts till lag eller statliga minimilöner i lag.

I Sverige bestäms våra löner och en del andra villkor i avtal efter förhandlingar mellan arbetsgivare och fackförbund. Att införa en minimilönelag eller utsträcka kollektivavtalen innebär en risk för att fackföreningarnas ställning försvagas.

Vad händer om domstolen i Luxemburg går Sverige emot? LO hotar att kräva att Sverige i så fall ska lämna EU, och regeringen kommer att anklaga Svenskt Näringsliv för att rasera kollektivavtalssystemet genom sitt stöd till det lettiska företaget. I handling kommer man förmodligen att avskaffa Lex Britannia och införa en lag om allmängiltigförklaring av kollektivavtal – den fria arbetsmarknadens dödgrävarmodell. En stor del av motivet för facklig organisering försvinner.

Kritiska EU-fakta nr 98 Mars 2006

Tillbaka eller Startsidan