EU vill skaffa sig makt att styra över skogen

EU:s skogspolitik bygger på en skogsstrategi från slutet av nittiotalet där man klart uttalar att skogspolitiken är ett nationellt ansvar, men också att EU i namn av subsidiaritet och samarbete har ett visst inflytande. Förvaltning, ägande av skog och synen på uthålligt skogsbruk påverkas starkt av den ekonomiska politik som EU driver.

Unionen har redan med bildandet av EU-15 ökat sitt skogsinnehav med 75 procent. EU-medlemsstaterna tillsammans är bland de tre största trä- och pappersproducenterna i världen samtidigt som den europeiska kontinenten hör till de största konsumenterna av skogsråvara.

EU-kommissionen har nu i uppdrag att föreslå en ny strategi och har därför skrivit en aktionsplan för skogen. Under fjolåret presenterades ett förslag som olika instanser inom EU och forskningsorgan uttryckt sin mening om med likalydande texter. Förslaget som ska läggas fram till ministerrådet under sommaren 2006 prioriteras också i handläggningen under detta halvår av det österrikiska ordförandeskapet.

Innehållet, som presenterats några gånger i EU-kommissionens rådgivande kommitté för skog under 2005, har som tidigare en komprimerad textmassa med höga målsättningar om uthålligt skogsbruk.

Det är inte svårt att hålla med om de höga mål EU uttrycker om ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor för att nå det uthålliga skogsbruk som deklareras i aktionsplanen.

Vi inom den europeiska små- och familjejordbrukarorganisationen CPE ställer oss frågan hur man prioriterar dess tre olika delmål för en hållbar utveckling. Man får en känsla av inflation i målsättningar när allt blir viktigast. Inflation när kommissionen formulerar ekonomins olika friheter och krav på tillväxt utan att ta hänsyn till om de andra två delmålen samtidigt kan fungera hållbart. (Jämför med liknande kritik i EU-revisionsrättens rapport nr 9 2004.)

Det som gör oss inom den europeiska små- och familjebrukarorganisationen särskilt kritiska är inte aktionsplanen i sig utan hur den i dagarna utnyttjas i maktpolitiska syften.

Parlamentet har egna långtgående förslag på att skog och skogsbruk ska styras från EU. I mitten av februari lades på eget initiativ ett förslag fram som svar på kommissionens rapport om en framtida handlingsplan och ett genomförande av EU:s skogsbruksstrategi.

Parlamentet tog med en mycket stor majoritet (356 för, 47 mot och 18 avstod) en femsidig resolution där man bland annat begär "att kommissionen och rådet därför i en objektiv rapport bör undersöka möjligheterna att upprätta en egen rättslig grund för skogen i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller i ett framtida konstitutionsförslag". Märk väl att detta betraktas som en kompromiss och en framgång av vissa delegater då man tillfälligt förhindrat en "unionisering".

I förhållande till det framlagda utskottsbetänkandet, som föreslog att överstatligt EU-styre skulle ersätta dagens nationella suveränitet över skog och skogsproduktion, var beslutet beskedligt. Inte en sektor ytterligare – till de två tidigare, jordbruk och fiske – som läggs under EU:s överhöghet.

Det EU hittills lagt sig i är bidrag till plantering av skog på åkermark och för att förhindra exempelvis jorderosion. EU:s krav på naturreservat – Natura 2000 – välkomnas av vissa miljöorganisationer, men kritiseras av markägare för att ge rättslös konfiskering av skog till staten. CPE ifrågasätter syftet när uttag av mark för reservat sker mer i syfte att uppfylla krav på antal reservat och hektar mark än bevarande av särskilda biotoper och eventuella bilogiska system.

Dessutom har det visat sig i länder rika på skog att de som brukar skogen på långsiktigt vis med differentierat och hållbart uttag är de som förlorar sitt småskaliga skogsbruk för så kallade museiändamål.

Skog som konfiskeras ger alibi för och gynnar på det sättet indirekt storskalig skogsproduktion. Utnyttja istället de praktiska och teoretiska kunskaper och erfarenheter som familjebrukare ärvt och för vidare till nästa generation för att skapa uthållighet!

CPE/Via Campesina kräver:

w Att EU:s institutioner inte får använda aktionsplanen för skogsbruk i maktpolitiska syften. Ändamålet med EU-kommissionens förslag är en plan för att skapa hållbar skog och hållbart skogsbruk. Ett eventuellt förslag om EU:s inflytande över skog i förhållande till EU-statens suveränitet bör tas upp som en särskild fråga för sig för att inte döljas under en vilseledande rubrik om hållbart skogsbruk i EU.

w Att ett naturnära skogsbruk med ett biologiskt-ekologiskt hållbart uttag och gynnande av biodiversitet stöds.

w Att sociala och ekonomiska mervärden lokalt och regionalt skapas av råvaruproduktion och förädling av skogsprodukter. Genom att gynna småskalig produktion både i skog och industri kan marknader med särskilda produktkvalitetér återskapas och praktiska och traditionella kunskaper utnyttjas och föras vidare till nästa generation.

En möjlighet är att utnyttja pengar som nu övergår från jordbruks- till landsbygdsprogrammet för småskalig skogsförädling. Dessutom skulle ett sådant förvaltande av skogen öka skogens rekreationsmöjligheter och ge en rik flora och fauna till nytta och glädje för markägare, bygd och människor i allmänhet.

w Att EU stimulerar bevarandet av praktisk och traditionell kunskap om skog, skogsbruk och småskalig förädling av råvaror från skogen – och även de olika kombinationer av jordbruk och skogsbruk som finns.

w Att forskningssamarbete görs om småskalig skogsproduktion och att den diversitet som finns på kontinenten belyses.

w Att mellanstatligt samarbete och kunskapsutbyte utnyttjas för att bekämpa naturkatastrofer och minska följderna av de senaste årens omfattande bränder och stormar.

w Att EU:s stöd för skogsplantering av åkermark upphör.

w Att EU och medlemsstaterna lär sig av de erfarenheter som skogsländerna Sverige och Finland gjorde när de i mitten av nittiotalet lämnade sina blandekonomiska system för att övergå i en extremt nyliberalistisk ekonomi.

w Att EU erkänner Revisionsrättens kritik av obalans och motstridighet i tolkning och verkställighet av de tre delmålen i hållbar utveckling och prioriterar sociala och miljömässiga mål i förhållande till de tillväxtekonomiska målen.

w Att EU tillsammans med olika organ och frivilligorganisationer förbehållslöst tar tag i frågan om det civila samhällets anpassning till natur och naturresurshushållning.

w Att EU måste anpassa sina grundläggande principer efter naturens förnyelsebara produktionsförmåga. Detta är inte bara en biologisk-ekologisk fråga utan också, enligt CPE/Via Campesina, starkt kopplat till demokrati och mänskliga rättigheter.

w Att EU och medlemsstaterna i sina mål om hållbarhet i skogen kontinentalt även inkluderar skogen globalt.

TORGNY ÖSTLING

Kritiska EU-fakta nr 99 Maj 2006

Tillbaka eller Startsidan