 |
|
RESOLUTIONNej till svensk trupp i EU-armén!Upprepade opinionsmätningar har visat att en överväldigande majoritet av svenska folket stöder den traditionella svenska neutralitets- och alliansfrihetspolitiken. Det är säkert förklaringen till att det i broschyren från Utrikesdepartementet, som nådde alla hushåll inför EU-valet 1994, utlovades ”fortsatt militär alliansfrihet”. Icke desto mindre var det ett märkligt löfte mot bakgrund av att det i Maastrichtavtalet, som låg till grund för den svenska medlemsansökan, stadgades att Unionen skulle eftersträva ”en gemensam försvarspolitik” och på sikt även ”ett gemensamt försvar”. Ja-sidans knappa seger var beroende av detta och andra, som det visat sig, falska löften. Utvecklingen sedan EU-anslutningen bekräftar också att Sverige steg för steg överger sin tradition av fredspolitik. Sedan andra världskriget hade linjen varit att följa folkrätten och FN-stadgan, som föreskriver bindande beslut i FN:s säkerhetsråd som grund för militära ingripanden. Den svenska regeringens stöd åt Natos bombangrepp på Jugoslavien 1999 bröt mot denna linje. Förra året skrev Sverige under det s.k LOI-avtalet med ett flertal Natoländer. Avtalet stadgar att ”om en part begär försvarsmaterial i fall av nödläge, kris eller väpnad konflikt ska parterna omedelbart samråda med sikte på att ge prioritet vid beställning av försvarsmaterial.” Vad är detta om inte ömsesidig försvarsförpliktelse? Och vad är det om inte ett totalt farväl till alliansfriheten? Vad som nu föreslås i Försvarsberedningens rapport Ds 2001:14 innebär en anpassning av svensk säkerhetspolitik till vad som stadgas i de senaste årens fördrag om uppbygget av en militär EU-stormakt. Enligt rapporten bör Sverige delta i EU:s planerade expeditionsstyrka, som ska kunna ingripa med ”fredsframtvingande åtgärder” på ett avstånd av 400 mil. Och beslutanderätten om deltagande i krigsinsatser ska flyttas från riksdagen till regeringen med den uppenbara syftningen att göra det lättare för Bryssel ”att komma till skott”. Därmed överges en långvarig tradition att endast de folkvalda ska avgöra i frågan om krig eller fred. EU:s styrka ska år 2003 omfatta 60 000 man plus sjö- och flygstridskrafter. Sverige har anmält 1900 man, tanks, stridsflygplan och örlogsfartyg. En pliktlag förbereds för officerare. Den allmänna värnplikten avskaffas i praktiken. Om förslagen går igenom har idén om ett folkligt förankrat försvar av rikets existens övergivits till förmån för att ställa upp i en anfallsstyrka för EU:s och Natos militära intressen. Såväl det svenska folkets egna intresse av fred och säkerhet, som solidariteten med de fattiga folken i tredje världen, gör det nödvändigt att bekämpa en sådan utveckling av svensk säkerhetspolitik. Den senaste tidens internationella oro, som har sin grund i de ökade klyftorna i världen och de ekonomisk- politiskt ledande staternas militära vaktslående kring de globala orättvisorna, understryker detta ytterligare. Vi som samlats till opinionsmöte i Karlshamn den 24 september 2001, arrangerat av Blekingenätverket mot EU och EMU, kräver inför riksdagens behandling av Försvarsberedningens förslag:
Tillbaka eller Startsidan |
|
|
