Uttalanden
från Folkrörelsen Nej till EU:s elfte kongress 1-2 juni 2002
Sverige
är inte till salu
Utan någon egentlig debatt är
regering och riksdag i färd med att ändra i regeringsformen,
en av Sveriges tre grundlagar. Den viktigaste förändringen är
att än mer makt ska kunna föras över från riksdagen till EU.
Främst handlar det om säkerhets-
och försvarspolitiken och inrikespolitik som polis och straffrätt.
Men i princip vill regering och riksdag tillåta att beslutanderätt
på alla områden utom ”statsskickets grunder” kan överlåtas
till EU.
Förslaget är sannolikt föranlett
av att regeringen inför nästa stora fördragsändring inom EU
vill medverka till att unionen fortsätter att utvecklas i överstatlig
och federalistisk riktning. Enligt regeringens proposition är
det ”angeläget” att Sverige ”även i fortsättningen kan
följa med och ta aktiv del” i EU:s utveckling.
Vad som är i görningen framgår
av att EU-kommissionen föreslagit att unionen ska inrätta en
överstatlig gränspolis, och att Tyskland och Frankrike vill förvandla
EU:s så kallade krishanteringsstyrka till en regelrätt
europeisk krigsmakt.
Det som nu håller på att ske är
mycket allvarligt. De föreslagna ingreppen i regeringsformen
innebär en utförsäljning av folksuveräniteten. Riksdagen ger
sig själv obegränsade möjligheter att lämna ifrån sig den
makt man fått av folket.
Riksdagens och därmed svenska
folkets inflytande över utvecklingen inom både EU och Sverige
reduceras. Dörren för en utveckling av EU till en ekonomisk,
politisk och militär supermakt öppnas på vid gavel.
Folkrörelsen Nej till EU:s elfte
kongress 1-2 juni 2002 i Växjö, kräver att de föreslagna
grundlagsändringarna förkastas. Om detta inte hörsammas kräver
vi att frågan ska avgöras i en beslutande folkomröstning i
samband med höstens riksdagsval.
Gör
EMU-valet rättvist
Eftersom samtliga riksdagspartier
uttalat sig för en folkomröstning om EMU är det i princip
klart att en sådan kommer att genomföras. Men fortfarande
finns det inte något beslut om när folkomröstningen ska ske
och hur folkomröstningen ska utformas.
Riksdagen ska besluta om när
folkomröstningen ska äga rum. Partierna måste lämna besked.
Riksdagen kan inte vänta med att bestämma folkomröstningens
tidtabell och utformning till dess att ”rätt” majoritet har
infunnit sig.
Folkomröstningen bör utlysas
minst ett år i förväg så att båda sidor får möjlighet att
förbereda sig ordentligt samt att risken för taktiska hänsyn
till kortsiktiga opinionssvängningar kan minimeras.
Folkomröstningen om EMU måste
ha två klara alternativ: ja och nej. Göran Persson har sagt (i
Financial Times) att vi bara har två alternativ i en folkomröstning:
ja nu och ja senare. Det vore förödande för svensk demokrati
och människors tilltro till politiken om man nu åter börjar
manipulera med olika ohederliga alternativ inför en folkomröstning.
Formellt kommer folkomröstningen
att bli rådgivande och inte beslutande. Därför kräver vi
tydliga utfästelser från riksdagens alla partier att man
kommer att följa det utslag som omröstningen ger.
Den
officiella informationen om folkomröstningen måste vara
objektiv och utformas under medverkan av deltagande parter och
oberoende expertis. De statliga hushållsbroschyrerna får inte
vara förtäckta partsinlagor för ja-sidan som fallet var vid
folkomröstningen om EU.
Det
är också viktigt att de båda sidornas kampanjorganisationer
kan förfoga över likvärdiga ekonomiska resurser. Resursfördelningen
får inte bli lika ojämn som 1994. (Ja-sidan beräknas ha haft
mer än 20 gånger större resurser än nej-sidan; 1.000
miljoner mot 50 miljoner.) Det är en skam att Sverige inte ger
Folkrörelsen Nej till EU ekonomiska bidrag enligt samma
riktlinjer som grannländerna vilka årligen ger miljonbelopp
till våra systerorganisationer.
Att
storföretag, med enorma ekonomiska och massmediala resurser får
ett otillbörligt övertag i opinionsbildningen, är ett
allvarligt demokratiskt problem. Ett minimikrav är att bidragen
till kampanjorganisationerna redovisas offentligt.
Tillbaka eller Startsidan
|