Uttalanden från Folkrörelsen Nej till EU:s elfte kongress 1-2 juni 2002

Sverige är inte till salu

Utan någon egentlig debatt är regering och riksdag i färd med att ändra i regeringsformen, en av Sveriges tre grundlagar. Den viktigaste förändringen är att än mer makt ska kunna föras över från riksdagen till EU.

Främst handlar det om säkerhets- och försvarspolitiken och inrikespolitik som polis och straffrätt. Men i princip vill regering och riksdag tillåta att beslutanderätt på alla områden utom ”statsskickets grunder” kan överlåtas till EU.

Förslaget är sannolikt föranlett av att regeringen inför nästa stora fördragsändring inom EU vill medverka till att unionen fortsätter att utvecklas i överstatlig och federalistisk riktning. Enligt regeringens proposition är det ”angeläget” att Sverige ”även i fortsättningen kan följa med och ta aktiv del” i EU:s utveckling.

Vad som är i görningen framgår av att EU-kommissionen föreslagit att unionen ska inrätta en överstatlig gränspolis, och att Tyskland och Frankrike vill förvandla EU:s så kallade krishanteringsstyrka till en regelrätt europeisk krigsmakt.

Det som nu håller på att ske är mycket allvarligt. De föreslagna ingreppen i regeringsformen innebär en utförsäljning av folksuveräniteten. Riksdagen ger sig själv obegränsade möjligheter att lämna ifrån sig den makt man fått av folket.

Riksdagens och därmed svenska folkets inflytande över utvecklingen inom både EU och Sverige reduceras. Dörren för en utveckling av EU till en ekonomisk, politisk och militär supermakt öppnas på vid gavel.

Folkrörelsen Nej till EU:s elfte kongress 1-2 juni 2002 i Växjö, kräver att de föreslagna grundlagsändringarna förkastas. Om detta inte hörsammas kräver vi att frågan ska avgöras i en beslutande folkomröstning i samband med höstens riksdagsval.

Gör EMU-valet rättvist

Eftersom samtliga riksdagspartier uttalat sig för en folkomröstning om EMU är det i princip klart att en sådan kommer att genomföras. Men fortfarande finns det inte något beslut om när folkomröstningen ska ske och hur folkomröstningen ska utformas.

Riksdagen ska besluta om när folkomröstningen ska äga rum. Partierna måste lämna besked. Riksdagen kan inte vänta med att bestämma folkomröstningens tidtabell och utformning till dess att ”rätt” majoritet har infunnit sig.

Folkomröstningen bör utlysas minst ett år i förväg så att båda sidor får möjlighet att förbereda sig ordentligt samt att risken för taktiska hänsyn till kortsiktiga opinionssvängningar kan minimeras.

Folkomröstningen om EMU måste ha två klara alternativ: ja och nej. Göran Persson har sagt (i Financial Times) att vi bara har två alternativ i en folkomröstning: ja nu och ja senare. Det vore förödande för svensk demokrati och människors tilltro till politiken om man nu åter börjar manipulera med olika ohederliga alternativ inför en folkomröstning.

Formellt kommer folkomröstningen att bli rådgivande och inte beslutande. Därför kräver vi tydliga utfästelser från riksdagens alla partier att man kommer att följa det utslag som omröstningen ger.

Den officiella informationen om folkomröstningen måste vara objektiv och utformas under medverkan av deltagande parter och oberoende expertis. De statliga hushållsbroschyrerna får inte vara förtäckta partsinlagor för ja-sidan som fallet var vid folkomröstningen om EU.

Det är också viktigt att de båda sidornas kampanjorganisationer kan förfoga över likvärdiga ekonomiska resurser. Resursfördelningen får inte bli lika ojämn som 1994. (Ja-sidan beräknas ha haft mer än 20 gånger större resurser än nej-sidan; 1.000 miljoner mot 50 miljoner.) Det är en skam att Sverige inte ger Folkrörelsen Nej till EU ekonomiska bidrag enligt samma riktlinjer som grannländerna vilka årligen ger miljonbelopp till våra systerorganisationer.

Att storföretag, med enorma ekonomiska och massmediala resurser får ett otillbörligt övertag i opinionsbildningen, är ett allvarligt demokratiskt problem. Ett minimikrav är att bidragen till kampanjorganisationerna redovisas offentligt.

Tillbaka eller Startsidan