Se tidigare pressmeddelanden
Pressmeddelande
2008-02-08
Den förrådda
folkomröstningen 2005
Måndagen 4 februari röstade franska folkvalda i ett
gemensamt möte med senaten och nationalförsamlingen
igenom en fransk grundlagsändring som möjliggjorde att
de både församlingarna den 7 februari godkände
Lissabonfördraget. Den nödvändiga grundlagsändringen för
att kunna göra maktöverlåtelsen kunde ske genom att 193
folkvalda ur den s.k.”vänstern” antingen avstod från att
rösta eller röstade ja till en förändring
[1]
Omröstningarna
föregicks utan en nationell debatt. Det franska
EU-etablissemanget har gjort allt för få ratificeringen
ur vägen och tillsammans med media som t.ex. Le Monde
lögnaktigt påstått att Lissabonfördraget är det
minifördrag (förenklade fördrag) som Nicolas Sakorzy
begärt, en lögn som utan kritik även förmedlas av
Svenska Dagbladets korrespondent Björn Erik Rosin i en
artikel den 4 februari. Sarkozy’s statssekreterare för
Europafrågor Jean-Pierre Jouyet, en ex-socialist som
varit medarbetare till Jaques Delors och Lionel Jospin,
förklarar i Aujourd’hui den 4 februari, varför
Lissabonfördraget kunde godkännas utan folkomröstning:
”Det är av fyra goda
skäl. För det första, så är fördraget inte en tvilling
till EU-konstitutionen. Det är en text som förändrar de
existerande fördragen, och då är den normala proceduren
att ratificera i parlamentet. För det andra innehåller
Lissabonfördraget element som svarar upp emot varför det
blev nej 2005. Den fria och icke snedvridna konkurrensen
är inte längre ett mål för unionen, det har blivit ett
medel och inte en slutprodukt. Ett protokoll om allmänna
tjänster förstärker fördragets sociala karaktär. Texten
förutser en viktigare roll för de nationella
parlamenten. Det tredje argumentet är att 26 utav 27
länder kommer att ratificera den parlamentariska vägen.
Endast Irland kommer att hålla en folkomröstning,
eftersom man är tvingad till det. Dessutom har Nicolas
Sarkozy varit mycket tydlig och modig i sin
presidentkampanj, när han önskade ett förenklat fördrag,
som inte skulle nödvändiggöra en folkomröstning. Således
kan fransmännen inte vara förvånade”.
Till Jouyet argument
kan tilläggas att ”den fria och icke snedvridna
konkurrensen” återfinns som en förklaring till
fördraget. Förklaringar och protokoll har samma
juridiska värde som fördraget i sig. Genom att
vetorätten försvinner på i stort sett alla
politikerområden, så ökar rådets och EU-parlamentets
makt kraftigt på bekostnad av de nationella parlamenten
tvärtemot vad Jouyet påstår.
Den franska
ratificeringen riskerar bli en Phyrrus-seger. Sarkozys
nonchalans har gjort att han snabbt sjunker i
popularitet i opinionsundersökningarna. Trots
svårigheter att nå ut finns det många som kämpar för att
återta Frankrikets nationella suveränitet bland dem
Nicolas Dupont- Aignan, som är folkvald från l’Essone
och ordförande för organisationen Debout la République
och som ständigt fortsätter att kämpa emot det s.k.
förenklade fördraget. I boken ”den förenklade
statskuppen” (Coup d’Etat simplfié”, Editions du Rocher)
förklarar han varför. Som avslutning återges en intervju
med honom av Béatrice Houchard 4 februari i Aujourd’hui.
Genom att tala om
”en statskupp” eller liknande, går du då inte för långt?
N D-A: Det som är ännu
värre att se parlament rösta om en text i fullständig
medvetenhet om at denna år 2005 förkastades av 55
procent av det franska folket! Något liknande har inte
inträffat sedan befrielsen efter andra världskriget! Och
det är första gången i Frankrike som
grundlagsförändringar som på djupet förändrar det
franska folket suveränitet antas utan en folkomröstning.
För er är det samma
text som 2005?
N D-A: Det är exakt
samma text men den är presenterad på ett sätt som syftar
till att lura opinionen. Nicolas Sarkozy har visat
skicklighet i att sedan toppmötet i Bryssel i juni få
folk att tro att detta är ett förenklat fördrag, när det
i verkligheten inte alls är det. Han har lyckats söva
folket och media för bara ett mycket litet antal
människor har läst fördraget. Den franska ekonomiska,
finansiella, politiska och mediaeliten har försvarat ett
ja till fördraget, och gjort allt för att få tyst på ett
antal fria personer som jag, som oupphörligt har
fortsatt med att försöka varna opinionen. De 16 miljoner
fransmän som röstade nej kommer snabbt att bli
förargade, när de kommer att börja betala av de
praktiska konsekvenserna , särskilt då förlusten av
oberoendet.
Som t.ex.?
N D-A: För den första
gången i Frankrikes historia kommer vårt land att
förlora sin vetorätt i förhandlingar om tullar och
tariffer, som kommer att förhandlas av EU-kommissionen.
Och utlokaliseringar av företag kommer att mångfaldigas.
Det värsta är att republikens president har berövats sig
medlen för att kunna omstrukturera det europeiska
bygget, vilket är ett nödvändigt villkor för att
återuppbygga Frankrike. Jag kan inte förstå hur han har
kunnat skriva under detta fördrag utan att få något
tillbaka av sina partners. Det franska presidentskapet
har inte längre någon trumf på hand.
Vad ska du göra nu?
N D-A: Först fortsätta
att varna opinionen. Därefter delta i kampanjen för ett
nej i folkomröstningen på Irland. Slutligen förbereda
gaullistiska partilistor inför Europaparlamentsvalet
2009, vilket är den tredje kampfronten.
Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU
08 752 8550
_________________________________________________________
[1] I det förenade mötet röstade 560 för
grundlagsändringen, 181 emot, 152 avstod och 14 deltog
inte. 445 röster av avgivna 771 (60 procent) krävdes för
att ändringen skulle tillstyrkas. Om samtliga folkvald i
socialistpartiet (PS) och kommunist partiet (PCF) röstat
emot hade grundlagsändringen inte gått igenom.
Se tidigare pressmeddelanden
Tillbaka eller
Startsidan
