Uttalanden från
Folkrörelsen Nej till EU:s 14:e kongress i Jönköping 19-20 april 2008

- Folkomrösta om Lissabonfördraget!
- Trotsa Vaxholmsdomen – Sverige ut ur EU!

Folkomrösta om Lissabonfördraget!
Lissabonfördraget ersätter den EU-konstitution som folken i Holland och Frankrike sade nej till i folkomröstningar senvåren 2005. Förändringarna i Lissabonfördraget är mycket begränsade, ofta bara symboliska. En brittisk tankesmedja, Open Europe, har jämfört det nya fördraget med EU-konstitutionen och funnit att endast tio av 250 förslag skiljer det nya fördraget från det nedröstade konstitutionsförslaget.

I praktiken är det alltså samma EU-grundlag som de franska och holländska väljarna avvisade som nu åter läggs fram, men i en annan och mindre utmanande förpackning. ”Man kan säga att det nya fördraget har fått en till synes harmlösare paketering, med det outtalade motivet att minimera antalet folkomröstningar med osäker utgång”, kommenterar Svenska Dagbladets EU-expert Mats Hallgren [9 december 2007].

Lissabonfördraget medför att än mer makt flyttas från den folkvalda svenska riksdagen till EU:s överstatliga institutioner. På inget område innebär det nya fördraget att makt flyttas från EU tillbaks till medlemsländerna. Lissabonfördraget förstärker de stora staternas makt genom att ländernas befolkningsstorlek blir avgörande. Det underlättar för de stora länderna att få igenom egna beslut och stoppa sådana man inte önskar.

EU får med det nya fördraget en president, en utrikesminister och en finansminister för euroländerna. EU får en egen stadga om grundläggande rättigheter, där EU-domstolen avgör tvister. EU får mer av överstatlig lagstiftning inom straffrätt och civilrätt, visum och asylfrågor.

EU blir en juridisk person skild från och stående över medlemsstaterna. EU får rätt att i eget namn underteckna internationella avtal – precis som vilken statsbildning som helst.

För första gången fördragsfästs domstolsprincipen att EU-rätten är överordnad nationell rätt. Det innebär att minsta lag från EU överordnas även våra grundlagar.

Enligt Lissabonfördraget ska EU bli en försvarsunion, inte bara som idag kunna utvecklas till en. I fördraget införs en klausul om kollektivt försvar med ömsesidiga försvarsåtaganden [på likartat sätt som det föreskrivs i försvarsalliansen Nato]. Om ett EU-land utsätts för ett väpnat angrepp är de övriga medlemsstaterna ”skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel”.  Medlemsstaterna ska också bistå varandra militärt för att ”förhindra terroristbrott”. De förpliktigar sig att ”gradvis förbättra sina militära resurser”. Upprustning, i klartext.

Lissabonfördraget är så pass genomgripande att det kommer att göra EU till något radikalt annorlunda än vad det var då vi gick med i EU 1995. Det nya fördraget leder till en alltmer centralstyrd union, dominerad av stora medlemsländer som strävar efter att omvandla EU till en ekonomisk, politisk och militär supermakt. Om den unionen bör svenska folket få säga vad det tycker i en folkomröstning. Allt annat är att göra våld på demokratin.

Trotsa Vaxholmsdomen – Sverige ut ur EU!

EG-domstolens avgörande i Vaxholmsmålet blev ett svidande nederlag för hela fackföreningsrörelsen. Domen är ett direkt angrepp på löntagarnas rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen. Domen öppnar för social dumping och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta även de svenska löntagarnas rättigheter. Inte utan anledning anser Svenskt Näringsliv att Vaxholmsdomen är ”mycket tillfredställande”.

I folkomröstningen 1994 påstod EU-förespråkarna att vi fått garantier för att ett EU-medlemskap inte skulle äventyra den svenska modellen på arbetsmarknaden. Men den ensidiga svenska deklaration, som såväl LO som SAF (idag Svenskt Näringsliv) viftade med innan folkomröstningen, var enbart ett värdelöst papper. Det verifieras med förödande tydlighet av EG-domen i Vaxholmfallet.

Vaxholmsdomen borde vara en tankeställare för alla dem, som i likhet med Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin, inbillar sig att Lissabonfördraget med EU:s rättighetsstadga kommer att säkra den svenska modellen på arbetsmarknadsområdet. I Vaxholmsdomen konstaterar EG-domstolen att fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet inom EU, men att de svenska fackens blockad var ett hinder för friheten att erbjuda tjänster på EU:s inre marknad. EU:s domstol tar således redan hänsyn till EU:s rättighetsstadga när den dömer, men det ruckar inte på den fria marknadens hegemoni i EU.

Såväl Vaxholmsdomen som Lissabonfördraget är en bekräftelse på att EU är och förblir ett marknadsliberalt projekt där det främsta ekonomiska syftet är att skapa en stor ekonomisk marknad fri från statliga ingrepp, politiska regleringar och fackliga avtal.

Konsekvensen av Vaxholmsfallet borde därför vara att fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna omprövar sitt stöd till Lissabonfördraget. Eller i vart fall begär en omförhandling där Sverige i fördraget garanteras ett juridiskt bindande undantag som garanterar att utländska löntagare som arbetar i Sverige får samma skydd av kollektivavtal som sina svenska arbetskamrater. Det vill säga en sådan garanti som EU-anhängarna påstod fanns i det svenska medlemskapsavtal som den dåvarande högerledaren Carl Bildt och hans vapendragare Ulf Dinkelspiel förhandlat fram. Pressmeddelande från Folkrörelsen Nej till EU 080420:

Under alla omständigheter måste alla som vill värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och vårt nationella självbestämmande kräva och verka för att regering och riksdag trotsar EU och öppet bryter mot Vaxholmsdomen genom att vägra ändra svensk lagstiftning efter de krav som ställs av den allsmäktiga EG-domstolen i Luxemburg.

Vi EU-motståndare är för varje krav som konfronterar EU, men det är vår uppfattning att den svenska modellen på arbetsmarknaden och i välfärdspolitiken bara kan räddas genom att Sverige lämnar EU. Vaxholmsdomen befäster denna övertygelse. I det avseendet är vi helt överens med LO:s förste vice ordförande Erland Olausson när han för ett par år sedan i LO-tidningen varslade om vad som skulle bli konsekvensen om EU-domstolens avgörande i Vaxholmsfallet skulle bli som det blev: ”Då har de grundläggande förutsättningarna för vårt medlemskap i EU raderats. Då är det min övertygelse att vi inte kan vara med i den klubben.”

Se tidigare pressmeddelanden

Tillbaka eller Startsidan