|
2011 01 10
Till minne av
Sören Wibe
En av våra mest framträdande EU-kritiker, Sören Wibe,
har lämnat jordelivet. Beskedet kom oväntat för de
flesta – det var inte länge sedan som Sören var i full
färd med att debattera och föreläsa om alla de frågor
som han brann för.
Jag träffade Sören för första gången i samband med ett
möte som vi i Folkrörelsen Nej till EU:s
sundsvallsavdelning arrangerade. Det mötet hölls ungefär
en månad efter att borgarna vunnit valet år 2006. Efter
detta första möte träffades vi flera gånger om året,
alltid i samband med EU-kritiska aktiviteter.
Eftersom
Sören hade förmågan att, på ett sakligt och trovärdigt
sätt belysa det han ansåg vara problemen med EU var han
en ständigt återkommande föreläsare. Jag vet ingen annan
som på ett så enkelt sätt kunde förklara vilka problem
en fast växelkurs har. Just det enkla och pedagogiska
gjorde att vi som satt i publiken och lyssnade fick en
känsla av att vi faktiskt begrep vad räntor, deflation,
inflation och andra ord och uttryck betydde. Att vara
påläst och kunnig på sitt eget sakområde är en sak, att
föra ut sin kunskap till andra så de förstår vad man
säger är en helt annan sak och i det avseendet var Sören
helt oslagbar.
Det är inte lätt att, utan några längre ekonomiska
studier, klara av att hålla isär vad som är valuta –
penning- och finanspolitik. Genom att många av oss som
är aktivister inte har någon examen i nationalekonomi
kunde det ofta kännas riskabelt att ge sig in i debatter
med sådana människor som kunde alla ord och uttryck på
sina tio fingrar. Men det är precis som Mikael Wiehe
skaldat ”får man lite hjälp å tyda texten så blir det
lättare å förstå”. Ofta är det just detta som är kärnan;
att översätta det invecklade politiska språket till ett
språk som blir det vardagliga, det tydliga och det är
något som få makthavare och politiker klarar av eller
ens vill klara av. Sören Wibe var lärare och den
pedagogiska ådran var tydlig, ofta har jag hört honom
säga meningen ”nu ska jag ta det från början”, en annan
variant var ”för att klargöra det här som jag ska tala
om”.
Bortsätt från de pedagogiska föredragen var det också
alltid stimulerande och roligt att sitta och pratas vid
innan och efter de många olika mötena. Jag mins ett möte
som FNEU arrangerade och som bar rubriken ”Euron i
krisens kölvatten”. Mötet skulle börja kl. 18.00, men
eftersom jag inte hade något särskilt för mig tog jag
mig till möteslokalen redan vid 16-tiden
Det visade sig
att föredragshållare Wibe redan var på plats. Vi satte
oss ned på en bänk och språkades vid. Allehanda saker,
allt från en dramatisk skildring av ett trasigt
vattenrör i stugan till en analys av dagsläget för
EU-kritiken inom sossarna hann vi med. När fem minuter
återstod innan jag skulle säga några inledande ord och
sedan lämna ordet till Sören så kommer han på att ställa
frågan, ”du, vad var det för rubrik på det här mötet
egentligen, bara så att jag vet ungefär vad jag ska
prata om”.
Någon som läser det här kanske får för sig
att detta yttrande tydde på en viss nonchalans från
ifrågavarande föredragshållare, men så var inte fallet.
Det var bara så att denne man behärskade så pass många
områden när det gällde EU att han inte tänkt på vad som
var temat för den dagens möte. Jag upplyste honom om vad
han skulle prata om, ”ok det låter bra” blev
kommentaren. Sedan började mötet och det blev, som
vanligt, en lärorik och inspirerande afton.
Efter mötet
samlade vi, som traditionen bjuder, in pengar i en
sparbössa som fick gå runt i mötessalen,
föredragshållaren själv inledde insamlingen genom att
donera ett antal sedlar och det tycktes sätta en viss
form av positiv press på publiken för det visade sig
efter att kassören räknat ihop den insamlade summan att
kvällen varit mycket bra, även i ekonomiskt hänseende.
Sören Wibe finns inte mer, förutom i våra hjärtan. Men
minnet av honom kommer att bestå och det han lärt oss
bär vi med oss, att aldrig överge sina rötter, att
alltid slåss för det man tror på, även om man råkar få
en hel partiledning och ett helt etablissemang mot sig
och sist men kanske störst; att alltid ta parti för det
som lite slarvigt brukar kallas för ”folket”. Människor
föds och människor dör och förvisso är vi, var och en,
bara en sekund i epokernas ström, men vårt liv är en
oersättlighet.
Peter Tjernberg,
Ordförande, Folkrörelsen nej till EU - Sundsvall
Tillbaka
|
