|
Publicerad i Dagbladet, 2010 04 28
Nu visar det sig
att euro-motståndarna hade rätt
I september år 2003 röstade svenska folket nej till att
ingå i EMU:s tredje steg och införa euron som valuta. Nu
anser diverse redaktörer och politiker
att det är dags för en omprövning av beslutet. Det visar
att de styrande inte dragit några som helst lärdomar av
de ekonomiska konsekvenserna av ett fullödigt
EMU-medlemskap.
När man granskar erfarenheterna sedan eurons införande
blir slutsatsen entydig; det har gått bättre för de
länder som valt att inte införa euron som valuta.
För Sverige gäller att tillväxten, mellan 1999 och 2008
var 30 procent, i euroområdet var den drygt 20 procent.
Den genomsnittliga arbetslösheten i Sverige under samma
period var 6,1 procent medan euroområdet hade 8,6
procents arbetslöshet. Inflationen var högre i
euro-området, där steg priserna med totalt 18,7 procent
under perioden mot 14,7 procent för Sverige. Euroområdet
hade ett genomsnittligt budgetunderskott på cirka 1,8
procent av bruttonationalprodukten (BNP), Sverige ett
överskott på cirka 1,4 procent av BNP.
Detta visar att allt vad euroentusiasterna sade inför
folkomröstningen bara var tomma ord. Om man inför euron
som valuta frånhänder man sig möjligheten att kunna föra
en penning- och växelkurspolitik som är anpassad till
landets specifika behov.Penningpolitiken, makten att
sätta räntenivån, centraliseras och blir gemensam.
Detta innebär att oavsett om ett land befinner sig i en
låg- eller en högkonjunktur så kan endast en ränta
sättas, denna ränta bestäms utifrån hela områdets
genomsnitt.
Vi som är motståndare till EMU och euron har liknat
detta förhållande vid situationen att man har villor som
är placerade från Barcelona och upp till Kiruna, men
enbart ett termostatreglage – det som ligger i
Frankfurt. Det betyder att det blir allt för kallt i de
hus som ligger i Kiruna och på tok för varmt i de hus
som ligger i Barcelona. Så fungerar EMU!
Räntan sätts efter ett genomsnitt, detta genomsnitt
bestäms givetvis av de ekonomiskt mest tunga länderna,
Tyskland, Italien, Spanien och Frankrike.
Detta har bland annat inneburit att räntan sattes allt
för lågt för Irland som i början av 2000-talet upplevde
en enorm högkonjunktur, behovet av att kyla av ekonomin
genom att höja räntan var stort, men enär att man deltog
i Eurosamarbetet var inte denna åtgärd möjlig. Räntan
sattes i Frankfurt, utifrån EU:s ekonomiska
genomsnittsläge.
När krisen kom stod Irland med för höga priser, vilket
innebar ett dramatiskt fall i Irlands export, en
arbetslöshet som ligger på cirka 15 procent och ett
budgetunderskott som överstiger 10 procent av BNP.
En förändring av växelkursen kan rädda ett land i en
kostnadskris, men denna åtgärd kan man inte tillgripa
när man deltar i eurosamarbetet. Irland kan inte
korrigera kostnadsnivån med en sänkning av växelkursen
och på detta vis rädda tusentals jobb. Valutan är låst
och nu tvingas man till en ”kostnadsanpassning” som
betyder minskad export och ökad arbetslöshet,
lönesänkningar, nedskärningar och prissänkningar.
Ett i högsta grad aktuellt exempel på detta är nu
Grekland. Detta är helt i linje med vad vi
euromotståndare alltid hävdat – ett land som inte kan
anpassa sin kostnadsnivå via växelkursen får betala
detta med hög arbetslöshet och nedskärningar i
välfärdssystemen.
Exakt detta skedde i Sverige när man, år 1992, knöt
kronan till Ecu:n (den europeiska valutaenheten).
Sammalunda drabbade Argentina när man, år 2001, knöt sin
valuta till dollarn och samma sak händer i dag med de
baltiska staterna, vilka alla har fixerat sin valuta
till euron.
En fast växelkurs förutsätter att den ekonomiska
utvecklingen är tämligen likartad i alla deltagande
länder och när det inte blir så, eftersom verkligheten
är en annan, så får länderna just de problem som vi
beskrivit här ovan.
Det ekonomiska klimatet är olika i EU:s medlemsländer
och därför kan man inte ha en gemensam penning- och
växelkurspolitik.
Folkrörelsen nej
till EU, Sundsvall
Armi Gustafsson,
Ulf Gustafsson,
Birgitta Johansson,
Rune Ljunggren,
Kerstin Nordqvist,
Jörgen Stafrin,
Gösta Åström,
Peter Tjernberg
Tillbaka
|
