EU:s Grönbok – en katastrof för arbetsrätten!

Att arbetsrätten försämrats sedan Sverige blev medlem i EU vet vi alla. Men nu vill EU-kommissionen gå ännu ett steg längre och utrota det sista som finns kvar av arbetstagarnas rättigheter. EU-kommissionen har presenterat en så kallad "Grönbok" om behovet att förändra arbetsrätten inom EU. I strävan att göra EU till en gemensam marknad för varor, tjänster, kapital och arbete är målet att göra arbetsmarknaden mer flexibel. Detta ska genomföras genom att arbetsrätten luckras upp och specifikt genom att anställningsskyddet minskas.

Kommissionens syfte är, som så ofta i EU-sammanhang, tydligt utskrivet: ”Att öka flexibiliteten på Europas arbetsmarknader är av avgörande betydelse för att främja ekonomisk aktivitet och högre produktivitet.” Grönboken slår i första stycket fast att ”Lissabonmålen för hållbar tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen” ska uppfyllas. ”För att stärka arbetstagarnas och företagens anpassbarhet krävs det en modernisering av arbetsrätten.”

Hela resonemanget går ut på att tillfredställa företagens behov. Inte heller finns någonstans ett samhälleligt perspektiv på frågan om tillväxt och arbetstillfällen. Kommuners, städers och landsändars behov av att behålla jobbskapande åtgärder saknas helt. Inte heller ett ord om samhällets möjligheter genom en aktiv näringspolitik finns. I Grönboken härskar den nyliberala doktrinen att jobb och tillväxt skapas genom försämringar för de arbetande och motsvarande förbättringarna av kapitalets villkor.

I Grönboken diskuteras hur ”utnyttjandet av alternativa anställningsformer kan öka”. Här talas också om ”Flexibilitet i standardavtalen när det gäller uppsägningsperiod, kostnader och förfaranden vid kollektiv eller enskild uppsägning”. Kommissionen vill hitta ”Företagsbaserade lösningar för att möjliggöra smidig övergång mellan sysselsättningssituationer”.

I Grönboken finns inga klara förslag. Här ställs frågor för ett remissförfarande. EU-kommissionen kallar det ”Ett offentligt öppet samtal” som ska pågå i fyra månader. Den tiden är snart ute och man undrar hur många som sett en offentlig diskussion om Grönboken.

LO gav ett remissvar redan före jul. Men LO: s medlemmar, de som drabbas av en reformerad arbetsrätt, har knappast ens informerats än mindre har de givits möjlighet att påverka LO:s svar och fackets syn på den framtida arbetsrätten.

Huvudlinjen i Grönboken är alltså att behovet av ökad flexibilitet på arbetsmarknaden kräver ytterligare uppluckring av de arbetandes skydd genom arbetsrätten. EU-kommissionen använder som alltid ett nästintill obegripligt språk, troligen för att så få som möjligt ska förstå vad man egentligen skriver. Men syftet med kommissionens Grönbok är ändå lätt att begripa. Det handlar om att försämra för den arbetande massan av människor. Det handlar om att avskaffa allt skydd som finns kvar mot marknadskrafterna. EU-kommissionen försöker förklara för regeringarna i de olika EU-länderna att det numera inte är lönt att satsa på att rädda jobben kvar i landet. Om en fabrik, en skola eller ett sjukhus hotas av nedläggning ska de nationella makthavarna och de nationella lagarna fokusera på de drabbade anställda, inte som grupp, utan som individer. Politiker eller fackföreningar ska inte försöka skydda vissa arbetstillfällen utan istället ska samhället stödja arbetstagarna under så kallade övergångsfaser.

EU-kommissionen vill att samhällets insatser ska styras till att flytta de avskedade till nya, lägre betalda jobb på andra orter. Detta är något som den borgerliga regeringen på lite mer än ett halvår har kommit mycket långt med i vårt land. Men detta är också en politik som vi sett de socialdemokratiska regeringarna använda vid otaliga tillfällen de senaste femton åren.

Här blir LO i sitt remissvar medansvariga till EU:s utveckling. Först konstaterar i och för sig LO att varje ändring av anställningsskyddet är en nationell fråga, men sedan ansluter sig LO ändå till kommissionens uppfattning att inte rädda jobben. ”Utgångspunkten för en diskussion om anställningsskydd borde vara att det inte är det befintliga arbetet i sig som behöver skyddas, utan den anställde som har arbetet.” En sorglig inställning som redan har praktiserats gång på gång. LO reducerar sig till att bli en intresseorganisation för enskilda medlemmar, inte det som facket är ämnat att vara, en kamporganisation för arbetarnas kollektiva behov. Minns att all facklig organisering är grundad på idén om att vi tillsammans är starka och att vi tillsammans kan driva våra gemensamma intressen gentemot arbetsgivare, kapitalet eller staten.

LO accepterar behovet av en förändring av arbetsrätten. Däremot håller facket hårt på den svenska kollektivavtalsmodellen. Men tankegången utvecklas tyvärr inte till något principiellt avståndstagande från EU:s rätt att stifta överstatliga lagar som gäller i Sverige. Istället skriver LO: ”Detta bör beaktas i arbetet med att utveckla arbetsrätten på EU-nivå.”

Att EU utvecklas på det här viset är ingen slump. Det var just detta som EU-motståndarna framhöll inför EU-medlemskapet. Det vi kan göra i dagsläget är att lyfta frågan om EU-kommissionens Grönbok. Frågan måste upp i ljuset och belysas.

Peter Tjernberg, Rune Ljunggren, Gösta Åström, Lars Fersters
Folkrörelsen nej till EU - Sundsvall

Tillbaka