|
EU bryter mot Icke-spridningsavtalet!
EU bryter mot just det
icke-spridningsavtal för kärnvapen som EU kräver att
andra länder ska följa, exempelvis Iran. Det framgår av
en rapport om EU:s militarisering
skriven av Eva-Britt Svensson
(EU-parlamentariker för vänsterpartiet). I
icke-spridningsavtalet för kärnvapen har
kärnvapenstaterna förbundit sig att successivt avveckla
alla kärnvapen. Trots det har två av EU:s medlemmar
(Storbritannien och Frankrike) kärnvapen, som de även
vidareutvecklar.
Dessutom har USA ungefär 150
kärnvapen utplacerade i Belgien, Grekland, Italien,
Nederländerna och Tyskland. Detta strider mot
icke-spridningsavtalet, då dessa länder därmed får
tillgång till kärnvapen.
När den Europeiska unionen skapades
i och med Maastrichtfördraget stod det klart att unionen
skulle ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det
dröjde några år innan den fick mer konkret innehåll, men
sedan tog det fart.
Man kan dela in EU:s militarisering
i tre etapper:
1. EU beslutar att förstärka EU:s
säkerhets- och försvarspolitik, exempelvis vid toppmöten
i Amsterdam, Köln, Helsingfors och Nice.
2. EU bygger upp institutioner och
resurser med namn som kommittén för utrikes- och
säkerhetspolitik, militära kommittén, militära staben,
policyenheten,
försvarsbyrån, satellitcentrum och
institutet för säkerhetspolitiska studier.
3. EU inleder aktioner i samarbete
med Nato.
När EU väl har byggt upp
kommandostrukturer, skaffat transportplan och
installerat egna högkvarter kan en fjärde fas inledas.
Då blir EU självständigt från Nato och kan agera på egen
hand.
EU har ambition att bli en militär
stormakt. EU vill vara en global aktör i likhet med USA.
Nato och EU har inga egna stridande
styrkor, utan förlitar sig på nationella resurser som
medlemsstaterna kan bidra med. 19 av 25 EU-stater är
Natomedlemmar och fyra är med i Natos samarbetsorgan
Partnerskap för fred.
Försvarsindustrins
lobbyorganisationer är mycket aktiva i EU. De är nöjda
med utvecklingen med satsningar på krishanteringsstyrka
och snabbinsatsstyrka som kräver ny krigsmateriel.
Dessutom har medlemsländerna i förslaget till
konstitution skrivit under på att de ska upprusta.
Den europeiska försvarsindustrin
har de senaste tio åren genomgått en betydande
omstrukturering. Idag styrs många av
försvarsindustrierna av företag i USA på grund av nya
ägarförhållanden.
EU medverkar till att bygga upp
detta Europeiska militärindustriella komplex, vilket
hotar nationalstaternas demokrati. Det gäller inte minst
medlemsländernas rätt att själva bestämma över sin
policy för export av krigsmaterial.
Den svenska krigsmaterielindustrin
byggdes upp för att göra svensk neutralitet trovärdig i
händelse av krig. Idag har den "svenska vapenindustrin"
utländska
ägare. Bofors och Hägglunds har
amerikanska ägare och styrs från USA. Industrins syfte
har övergått till att exportera så mycket vapen som
möjligt ut i världen. Svensk vapenexport har ökat
drastiskt de senaste åren.
I folkomröstningen 1994 hävdade
ja-sidan att Sverige skulle kunna förbli neutralt som
medlem i EU. Men efter EU-medlemskapet har Sverige
övergivit en traditionell
säkerhetspolitik. Regeringen spelar
ett dubbelspel gentemot det svenska folket. Offentligt
heter det att alliansfrihet är en hörnsten i svensk
säkerhetspolitik, men i praktiken är alliansfriheten
tömd på innehåll. Sverige är berett att skicka ut
soldater i rena krigsinsatser världen över för att
sprida EU:s värderingar och hävda EU:s intressen,
exempelvis behovet av energi. Den förr så omtalade
solidariteten har avskaffats och vänts från de fattiga
folken till västvärldens rika länder med USA i spetsen.
Peter Tjernberg, Kerstin Nordqvist,
Rune Ljunggren, Gösta Åström,
Alf Arnfridson, Karin
Hasselgren, Lars Fersters
Folkrörelsen Nej Till EU -
Sundsvall
Tillbaka
|
