Lavalutredningen –
ett dråpslag mot den svenska modellen

Den 12 december 2008 presenterade regeringens särskilde utredare, Claes Stråth (generaldirektör för Medlingsinstitutet) sitt förslag till lagändringar som behöver vidtas till följd av den så kallade Lavaldomen. EU:s domstol slog i december år 2007 fast att fackförbunden Byggnads och Elektrikerna agerade på ett felaktigt vis då man genom en blockad i Vaxholm, år 2004, ville tvinga det lettiska byggbolaget Laval att skriva under ett svenskt kollektivavtal.

Regeringen beställde en lösning som fullt ut accepterade EU-rätten, men som samtidigt innebär att den svenska arbetsmarknadsmodellen, i så stor utsträckning som möjligt, ska kunna tillämpas på utstationerade arbetstagare som arbetar tillfälligt i Sverige. Claes Stråths förslag innebär att fackens möjligheter att ta till stridsåtgärder mot utländska företag i Sverige blir starkt begränsade. Facken får bara kräva minimilön och minimivillkor av utländska företag och inte andra förmåner som förhandlats fram i de svenska kollektivavtalen.

Om de som tillfälligt arbetar i Sverige har någon form av avtal med sig från hemlandet som motsvarar nivåerna i Sverige får inte facket försöka tvinga företaget att skriva på ett svenskt avtal genom stridsåtgärder. Fackföreningarnas utgångspunkt har varit att svenska avtal ska gälla i Sverige, det vill säga att man har rätt att kräva svenska kollektivavtal av alla företag som är verksamma på svensk arbetsmarknad och att man har rätt att ta till konfliktåtgärder i de fall en arbetsgivare vägrar underteckna ett svenskt kollektivavtal.

Så blir det nu inte. Lavalutredningen kommer nu att skickas ut på remiss. Härefter kommer regeringen att ta ställning och föreslå en ändring av utstationeringslagen och medbestämmandelagen (Lex Britannia). Förändringarna väntas gälla från april 2010.


Folkrörelsen Nej till EU menar att Lavalutredningen utgör ett dråpslag mot den svenska modellen, vad gäller kollektivavtal och rätten att ta till stridsåtgärder. Om förslagen går igenom får vi en legaliserad låglönekonkurrens på arbetsmarknaden, samtidigt som de fackliga organisationernas möjligheter att bekämpa lönedumpningen fullständigt amputeras.

Utredningens förslag bekräftar att de löften om kollektivavtal och konflikträtt som gavs av EU-anhängarna inför det svenska EU-medlemskapet enbart var påhitt, syftande till att lura löntagarna och fackligt aktiva till att rösta som EU-förespråkarna ville i folkomröstningen 1994.


Folkrörelsen Nej till EU kräver att Lavalutredningen kastas i papperskorgen och att den svenska regeringen, riksdagen och arbetsdomstolen trotsar EU-domstolens antifackliga avgörande i Lavalmålet. Dels för att Lavaldomen strider mot svenska lagar, stiftade i demokratisk ordning av den folkvalda riksdagen, dels för att Lavaldomen går stick i stäv mot de obetingade garantier för den svenska arbetsmarknadsmodellen som såväl statsminister Carl Bildt som oppositionsledaren Ingvar Carlsson påstod att Sverige erhållit under medlemskapsförhandlingarna med EU-.


Armi Gustavsson, Mathias Rex, Gösta Åström, Rune Ljunggren, Peter Tjernberg, Birgitta Johansson Folkrörelsen nej till EU - Sundsvall

Tillbaka