Publicerad i Sundsvalls Tidning 2008 12 12 

Säg fortsatt nej till Euron!

Den pågående finanskrisen har åter aktualiserat frågan om Euron i Sverige. EMU-anhängarna hävdar, med emfas, att det nu är dags att gå med i EMU:s tredje steg och införa Euron som valuta. Deras argumentation talar mot allt vad sakliga argument heter. Sverige har klarat sig väl utanför valutaunionen! Att kronan försvagas när det blåser som hårdast är naturligt, men så snart det blåst över stiger värdet återigen. På kort sikt är en svagare krona en fördel för vår exportberoende industri som ofta får betalt i dollar, på längre sikt har de svenska bankerna ett högre förtroende än kollegorna inom Euroområdet.

Det är inte en vindpust som nu drabbat finansmarknadshavet, utan den hårdaste stormen på 75 år. Hur ”den lilla barkbåten” har klarat dessa exceptionella

månader ger viktiga besked om hur det är för Sverige att ha en egen valuta jämfört med att vara med i EMU. Läget i Sverige är förvisso allvarligt. Vi upplever dagligen nya varsel i en takt vi inte sett sedan 1993. Ingenting som kräver lån går att sälja utan kraftiga prisfall, vare sig det gäller aktier, lägenheter eller lastbilar. Arbetslösheten stiger i höjden och detta leder till sämre statsfinanser, personalminskningar i skolan och vården och ännu större nedskärningar. Men hade det varit annorlunda om vi varit med i valutaunionen? Svaret är tveklöst ja! Det hade inneburit högre räntor och högre arbetslöshet. Det vanligaste måttet på hur olika länder påverkas av finanskrisen är hur mycket högre bankernas interna ränta är jämfört med den riskfria statsräntan.

Sämre förtroende ger högre bankränta och större nedpressning av ekonomin och här visar sig överraskande saker. Sverige har nu under krisen inte högre riskpremie än det stora euroområdet, utan lägre. Till och med mycket

lägre. Under krisens kulmen har riskpremien legat ända upp emot en hel procentenhet högre där än hos oss.

Det innebär en extraränta som företagen måste betala i Finland och Tyskland på ibland ända upp till en hel procentenhet jämfört med sina svenska konkurrenter.

Skälet är att hela euroområdet är smittat av att banker gjort bort sig i flera euroländer, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien. Det drabbar alla

euromedlemmar, också de som skött sig, som Finland. Men vi kommer lindrigare undan, och det minskar krisens skadeverkningar i Sverige. Därmed kan vi konstatera

att barkbåtshypotesen kan förkastas!

Härtill kommer att riksbanken kan sätta räntan efter vad som passar Sverige, och därmed har man kunnat sänka med en hel procentenhet på bara några veckor i oktober.

Jämför med Danmark som i stället tvingats höja räntan kraftigt eftersom de prioriterar fast växelkurs kopplad till euron framför en stabil ekonomi.

Räntesänkningarna ger stimulans till ekonomin, både genom att det blir billigare att låna och genom att växelkursen dämpas och konkurrenskraften stärks.

Lägg till detta de demokratiska aspekterna av ett hundraprocentigt EMU-medlemskap. EU:s valutaunion är skapad för att människor inte ska kunna välja en annan typ av ekonomisk politik. Det har man säkrat genom att lägga makten över ekonomin i händerna på en centralbank där vi inte har inflytande, där protokollen hemligstämplas på trettio år och där de tillsatta bankdirektörerna inte får lyssna på folkvalda. Medlemsstaterna ska, som det heter, inom EMU-området ”samordna sin ekonomiska politik” vilket i praktiken betyder att ett land, vars invånare har röstat fram en socialistisk regering och ett annat land, vars invånare har röstat fram en konservativ regering, tvingas föra samma typ av ekonomisk politik. Vad är det för demokrati? Då kan vi lägga ned riksdagsvalet, då förvandlas de folkvalda politiker, vilka ska ha makten över politiken i sina händer, till en samling tjänstemän, fullständigt i händerna på centralbanken. Vi hävdar demokratin som stående över allt annat! Oavsett om man står till höger eller vänster så är rätten att kunna välja en annan politik grundläggande och den rätten upphävs i den stund vi inför Euron som valuta. Det gäller makten – inte mynten! Därför säger vi kategoriskt nej till att ingå i EU:s valutaunion!

Peter Tjernberg, Karin Hasselgren, Rune Ljunggren, Alf Arnfridsson, Gösta Åström, Mathias Rex, Armi Gustavsson, Birgitta Johansson

Tillbaka