|
Publicerad i Dagbladet 2013 09 11
Viktigt att fortsatt stå utanför
euron!
10 år har gått sedan folket i en folkomröstning
kraftfullt sade nej till att ingå i EU:s valutaunions
tredje steg och införa euron. Detta har visat sig vara
ett klokt beslut – ett mycket klokare och för Sverige
som nation bättre beslut än om den euroförförda
riksdagsmajoriteten skulle ha fått avgöra frågan. Nu
vill vi inte fokusera enbart på Sverige i detta
debattinlägg – nog är det betydligt mer lärorikt att se
sig om i Euroland och ta reda på hur eurons möte med
verkligheten har sett ut.
Det pågår en tragedi i Euroland, denna tragedi består i
att mycket av det som folken i medlemsländerna under
årtionden tillskansat sig i form av makt och inflytande
nu kringskärs och slås till spillror. I den heliga
trojkans namn (EU, IMF och ECB) utsätts medborgarna i
krisländerna nu för en ren chockterapi. I Grekland, på
Irland, i Spanien och Portugal blir misären alltmer
påträngande och förfärande.
Miljoner människor blir arbetslösa, medan EU gör allt
för att rädda europrojektet. EU använder den pågående
krisen till att flytta makten över den ekonomiska
politiken från människorna i medlemsländerna till
tjänstemän och Brysselbyråkrater. Bankernas risktaganden
och förluster är en stor del av orsaken till krisen.
Förlusterna lämpas över på skattebetalarna. Sant är
förvisso att höga skulder fördjupat krisen i en del
euroländer, men det handlar inte om att medborgarna i
euroländerna levt lyxliv, det handlar om de inneboende
motsättningarna i europrojektet. Det går inte att spara
sig ur en kris, ekonomin krymper och köpkraften minskar
när arbetslösheten stiger. När man inte kan devalvera
sig ur en kris, på grund av att samma ränta ska gälla i
hela eurozonen, återstår bara en så kallad intern
devalvering; uppsägningar, sänkta löner och pensioner,
nedmontering av den offentliga sektorn, urholkning av
trygghetssystemen etc. När anpassningar av växelkursen
och räntan är omöjliga återstår bara att koka folket och
dess sociala rättigheter och ekonomiska villkor till
mos!
Folkstyre talade vi ofta och mycket om när vi arbetade
för att Sverige skulle stå utanför euron. Inom eurozonen
ska samtliga länder ”samordna” sin ekonomiska politik.
Detta betyder att ett land som röstat fram en
socialistisk regering och ett annat land där det röstats
fram en konservativ regering tvingas föra samma typ av
ekonomisk politik. Vad är det för demokrati? Då kan man
i praktiken lägga ner valen till parlamenten!
Att införa euron i Sverige tycks inte vara aktuellt. Vet
dock att Sverige inte har något juridiskt bindande
undantag som skyddar oss mot att tvingas införa euron.
Den socialdemokratiska regeringen valde att inte söka
ett juridiskt bindande undantag. Den nuvarande
högerregimen har inte heller lyft ett finger för att
säkerställa att folkets nej blir bestående.
10 år efter att folket, med förkrossande majoritet,
röstat nej till att låta makten över ekonomin hamna i en
centralbank där vi inte har insyn och där man inte får
lyssna på folkvalda är det dags att åter resa kravet på
ett juridiskt bindande undantag från euron! Folkets
förstånd besegrade ja-sidans miljarder, låt oss nu se
till att den besegrade ja-sidan inte kuppar in oss i
Euroland genom juridiska häxkonster!
Birgitta Johansson, Rune Ljunggren, Peter Tjernberg,
Armi Gustafsson, Kerstin Nordqvist, Gösta Åström
Folkrörelsen nej till EU - Sundsvall
Tillbaka
|
