Frankrike och EU-grundlagen

Sarkozy vill ha en snabb ratificering – Socialistpartiet har röstat för Lissabonfördraget

Direkt efter EU-toppmötet sade den franske presidenten Nicolas Sarkozy att ”jag önskar att ratificeringen kommer att kunna äga rum så snart som möjligt, d.v.s. under december 2007. Jag kommer att vara mycket lycklig om Frankrike kommer att vara bland de första länder i Europa som ratificerar detta mini-fördrag, ty efter att ha blockerat konstitutionen (...) ser jag bara fördelar med att Frankrike visar exempel”. Och han tillägger enligt AFP ”Regeringen har för avsikt att underställa det konstitutionella rådet texten redan den 14 december, som skall bedöma dess samklang med konstitutionen (den franska), före den underställs nationalförsamlingen”.

När premiärminister Francois Fillon presenterade Lissabonfördraget i nationalförsamlingen 23 oktober upprepade han att godkännandet av fördragen skulle påbörjas redan 14 december, samt uttalade på nytt  Sarkozy’s lögn att det nya fördraget är ett mini-fördrag eller förenklat fördrag. Denna lögn har sedan spritts i fransk press trots att det s.k. Lissabonfördraget i den franska versionen är på 261 sidor och innehåller 294 ändringsförslag hämtade från den tidigare bortröstade konstitutionen, som har stoppats in i Romfördraget och Maastrichtsfördraget.

Bland de framträdande lögnhalsarna återfinns företrädare för franska socialistpartiet som den tidigare Europaministern Pierre Moscovici samt socialistpartiets ordförande i Europaparlamentet Bernard Poignant. Moscovici säger till Le Monde 24 oktober ”att  det här fördraget har utelämnat det som 2005 framkallade ett nej från vänstern. Det innehåller inte längre den tredje delen”.

Detta är så lögnaktigt att t.o.m. pappan till hela konstitutionsprojektet, Giscard d’Estaing har reagerat. Till tidningen The Independent (och danska Politiken 27 oktober) uttalar han ”De ursprungliga förslagen till ett fördrag om upprättande av en konstitution är i praktiken oförändrade. De har helt enkelt spritts ut i de äldre fördragen som ändringsförslag. Varför detta fiffiga tillvägagångssätt? Framförallt för att undvika alla hot om folkomröstningar, och för att undvika att återfalla i varje form av konstitutionellt ordbruk”. Således vem utan EU-etablissemangets lögnhalsar kan förneka detta konstaterande, att Lissabonsfördraget i allt väsentligt är detsamma som den konstitution som fransmännen förkastades 2005.

Efter motsägelsefulla uttalande tog den 6 november en sargad och splittrad partistyrelse i socialistpartiet ställning till Lissabonfördraget. Med 36 röster för, 20 emot, 2 som avstod och e n medlem som inte deltog accepterade en majoritet fördraget. Före omröstningen hade partisekreteraren Francois Hollande till France 2 förklarat att han personligen var för fördraget ”Vi låter den här texten passerar, vi motsätter oss inte det förenklade fördraget” Hans tidigare sambo Ségolène Royal sade redan till Libération 22 oktober; ”Detta fördrag, även om det inte är helt perfekt, kan komma att få igång Europa(...)Man måste anta texten så fort som möjligt(...)Frågan om proceduren för ratificeringen, folkomröstning eller via nationalförsamlingen, är inte längre en principfråga” . Däremot uttryckte det splittrade socialistpartiets nej-general 2005 Laurent Fabius till France Inter 30 oktober; ”Om den franske presidenten beslutar att inte tillfråga det franska folket, så är det för mig detsamma som ett förnekande av demokratin, varför jag kommer att vägra att delta i omröstningen”.

Jan-Erik Gustafsson
2007-11-13

Tillbaka eller Startsidan