Uttalanden är inte juridiskt bindande inom EU

Så kallade garantier i form av uttalanden eller förklaringar är i EU-sammanhang inte juridiskt bindande. De har inte samma rättsliga status som fördragen eller protokoll som tillhör fördragen. De är precis vad de kallas, nämligen politiska förklaringar antagna av politiker utan rättslig status och genomslagskraft.

När irländarna röstade nej till Nicefördraget i juni 2001, medförde det ingen omförhandling av fördraget. Vid EU-toppmötet i Göteborg några dagar efter folkomröstningen meddelade EU-ledarna, med Göran Persson vid rodret, helt sonika att de betraktade resultatet av den irländska folkomröstningen som enbart ett irländskt problem som det var upp till den irländska regeringen att lösa.

Vid EU-toppmötet i Sevilla i juni 2002 presenterade den irländska regeringen ett ”nationellt uttalande från Irland” i vilket man konstaterade att man sluter upp bakom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, men att Irlands deltagande i denna ”inte påverkar den traditionella militära neutralitetspolitiken”.

I slutsatserna från Sevillatoppmötet finns det ett uttalande från Europeiska rådet i vilket stats- och regeringscheferna ”noterar att Irland avser att foga den nationella förklaringen till sin akt om ratificering av Nicefördraget, om det irländska folket i en folkomröstning beslutar att godta Nicefördraget”. Europeiska rådet ”erkänner” att Nicefördraget ”inte föreskriver några bindande ömsesidiga försvarsåtaganden” och att utvecklingen av EU:s militära kapacitet ”inte heller innebär […] inrättandet av en europeisk armé”.

Dessa uttalanden innebar ingen som helst förändring av Nicefördraget, utan innehöll enbart en bekräftelse av vad som redan reglerades i det Nicefördrag som irländarna röstade nej till i folkomröstningen 2001. Likväl togs dessa uttalanden som intäkt för att anställa en ny folkomröstning om Nicefördraget, och denna gång röstade en majoritet av irländarna såsom etablissemanget i Dublin och Bryssel krävde.

Nu håller historien på att upprepa sig. Efter irländarna röstat nej till Lissabonfördraget, som är tänkt att ersätta det nu gällande Nicefördraget, har den irländska regeringen begärt att få ”garantier” från EU när det gäller familjerätten, skattepolitiken och neutralitetspolitiken (neutralitetsuttalandet som fogades till det irländska ratificeringsdokumentet av Nicefördraget var alltså värdelöst).

För att de ”garantier” som den irländska regeringen kommer att kunna utverka vid EU-toppmötet den 18-19 juni ska få någon som helst praktisk betydelse måste Lissabonfördraget omförhandlas. Ändringar måste göras antingen i själva fördragstexten eller genom att rättsligt bindande protokoll fogas till fördraget.

Ett sådant förslag till protokoll har den irländska fredsrörelsen lagt fram rörande den irländska neutralitetspolitiken. Förslaget lyder så här: ”När det gäller åtgärder som antagits av Rådet i samband med relevanta artiklar, deltar Irland inte i utarbetandet och genomförandet av beslut och aktioner som får återverkningar på försvarsområdet, men kommer inte att hindra utvecklandet av ett närmare samarbete bland medlemsstaterna inom detta område. Följaktligen kommer Irland inte att vara delaktigt i dessa åtgärders antagande. Irland kommer inte att bidra till finansiering av operativa utgifter som sådana åtgärder medför.”

Den irländska fredsrörelsens krav på ett neutralitetsprotokoll har fått stöd i form av en appell som en rad fredsorganisationer i Sverige, anförda av Kvinnor för Fred, har ställt sig bakom och överlämnat till den svenska regeringen inför EU-toppmötet i midsommarhelgen.

Irländska fackföreningar kräver att det förslag till socialt protokoll som Europafacket (ETUC) presenterade förra året ska inkluderas i ett omförhandlat Lissabonfördrag.

Europafackets förslag till socialt protokoll består av fyra artiklar. En av kärnpunkterna lyder: ”Inget i fördragen, särskilt inte ekonomiska friheter eller konkurrensregler, ska vara överordnade grundläggande sociala rättigheter och sociala framsteg. I händelse av regelkonflikt ska grundläggande sociala rättigheter äga företräde.”

Det stridbara elektrikerförbundet TEEU kommer att lägga fram ett förslag till resolution om att hela den irländska fackföreningsrörelsen ska ställa sig bakom kravet på ett socialt protokoll på irländska LO:s ”Biennial Delegate Conference” som genomförs den 7-10 juli.

Krav om att ett socialt protokoll ska införlivas med Lissabonfördraget har fått stöd Europafacket och ledarna för Europafackets 82 medlemsorganisationer (däribland LO, TCO och Saco) som samlades till halvårsmöte i Paris den 27-28 maj. Europafacket uppmanar Europeiska Rådet att inte längre negligera behovet att anta en otvetydig och bindande utfästelse om grundläggande sociala rättigheter när man på toppmötet den 18-19 juni kommer att diskutera de garantier Irland ska få inför den nya folkomröstningen om Lissabonfördraget. Ett brev har skickats till alla medlemsstaternas regeringschefer och regeringar och ordförandena i EU-kommissionen och EU-parlamentet.

Europafacket generalsekreterare John Monks uttalar i ett pressmeddelande: ”Den sociala dialogen är en väsentlig byggsten i den europeiska modellen, och grundläggande rättigheter som föreningsfrihet, kollektivavtal och konfliktåtgärder är omistliga för att modellen ska fungera. I synnerhet under denna period av ekonomisk kris, som har orsakats av en otämjd kapitalism, är det absolut nödvändigt att löntagarna och deras organisationer kan spela en nödvändig motverkande roll. Den inre marknaden och dess principer om fri rörlighet får inte utnyttjas för social dumping, utan ska istället leda till sociala framsteg för alla, som alltid har åsyftats med EU:s fördrag”.

GÖSTA TORSTENSSON