2009-09-12
 

En allians av 135 folkvalda lokalpolitiker uppmanar irländarna att rösta nej till Lissabonfördraget. De har ställt sig bakom uppropet ”Fem skäl att rösta nej igen” som tagits fram av kampanjorganisationen Say No to Lisbon.

Vid en presskonferens i Dublin förra veckan förklarade företrädare för alliansen att Lissabonfördraget är ”a bad deal” för Irland. Fördraget kommer att undergräva demokratin, militarisera EU och bereda väg för fortsatt privatisering av den offentliga sektorn.
Alliansen består av oberoende politiker, medlemmar i Sinn Fein, People Before Profit Alliance, Socialist Party och Labour Party som är direktvalda till någon av Irlands 29 County Councils, fem City Councils och 80 Town Councils (motsvarar ungefär svenska landsting och kommuner). Totalt finns det omkring 1.000 lokalpolitiker i Republiken Irland.

Jane Dillon Byrne, lokalpolitiker från Dún Laoghaire och en av fyra Labourmedlemmar som hitintills ställt sig bakom uppropet, säger att det är neutralitetsfrågan som fick henne att ansluta sig till nejsidan.

- Artikel 28A i Lissabonfördraget skapar en ömsesidig försvarsförpliktelse mellan medlemsstaterna som liknar den som finns inom Nato. Dessutom legaliserar det nya fördraget EU:s militära stridsgrupper och utvidgar uppgifterna för hur dessa kan användas, säger hon.

Alliansen konstaterar att regeringens rådande politik för hur kommunernas verksamhet ska bedrivas såsom privatiseringar och avknoppningar ”allvarligt försämrat kvaliteten på viktiga kommunala verksamheter” och att en ratificering av Lissabonfördraget kommer att stensätta denna politik och göra den mycket svår att förändra i framtiden.
Med Lissabonfördraget kommer lokalpolitikernas betydelse att bli ”ytterligare förminskad till maktlösa åskådare till privata företag, nationella och internationella, som profiterar på offentliga tjänster som måste finnas tillgängliga för kommunmedborgarna oavsett deras förmåga att kunna betala för dem”.

Richard Boyd Barrett, som representerar People Before Profit Alliance i Dún Laoghaire, säger att argumenten för att rösta nej har blivit ”än mer övertygande” mot bakgrund av den ekonomiska kris som ”EU och dess Lissabonförespråkande ledning har skapat”.

Han menar att EU:s institutioner ”i bästa fall” har misslyckats med att vidta åtgärder mot den ekonomiska krisen och att ”i värsta fall har de aktivt förorsakat den”.
- De konkurrenslagar och liberaliseringar av finansiella tjänster som EU har genomdrivit är precis det som har lett oss till den katastrofala ekonomiska kris som vi nu befinner oss i, säger Barrett.

Han anser att det är skandalöst att göra om folkomröstning när regeringen istället borde fokusera på ekonomisk återhämtning och att valkommissionen (Referendum Commission) är ”oärlig” när den hävdar att Irlands neutralitet inte kommer att undermineras.
Chris O´Leary, som lämnade Green Party i januari nu är oberoende lokalpolitiker i Cork, säger att ja-kampanjens påstående att en röst för Lissabon är en röst Europa inte är sant.

”Det här är en omröstning om demokratin, framtiden och hur vi vill att Europa ska se ut”, säger han.
Catherine Connolly, oberoende ledamot i Galways City Council, anser att ja-kampanjen manipulerar folket och använder skrämseltaktik för att vinna stöd, men sällan hänvisar till artiklar i fördraget för att underbygga sina påståenden.

Hon menar att Lissabonfördraget med avsikt gjorts svårt att begripa och att det, även för henne som praktiserande jurist, är komplext och snärjigt.
Kampanjorganisation Say No to Lisbon, som består av 14 olika organisationer, till exempel vänsterpartiet Sinn Fein, den EU-kritiska folkrörelsen Peoples Movement, fredsorganisationer som PANA och Irish Anti War Movement, förväntar sig att fler förtroendevalda lokalpolitiker kommer att ansluta sig till alliansen under de veckor som återstår innan folkomröstningen den 2 oktober.

JAN-ERIK GUSTAFSSON
GÖSTA TORSTENSSON