2009-11-29

Ett antal oberoende experter varnade bl.a. EU-kommissionen för att bristen på reglering av den finansiella industrin oundvikligen skulle leda till en finansiell krasch. Dessa varningar negligerades av kommissionen, som istället nästan uteslutande baserat sin finanspolitik på rådgivning från den finansindustri vars anställda själva var oförmögna att förutse krisen. Och nu efteråt vänder sig kommissionen till samma s.k. experter för att ta EU ur den finansiella krisen.

Dessa expertråd kommer från s.k. ”Expertgrupper”, vilka kommissionen säger skall representera ett brett spektra av samhället, har en stor påverkan i kommissionens lagstiftningsarbete.

Organisationen Alter-EU, som består av ca 160 organisationer från det civila samhället, har nyligen släppt en rapport (www.alter-eu.org), som visar att kommissionen rådgivare i finansiella frågor nästan uteslutande kommer från den finansiella industrin. Detta betyder att stora privata banker, försäkringsgiganter och ett helt koppel av finansiella företag är kraftigt överrepresenterade och utövar ett avgörande inflytande på kommissionen, och således även indirekt på EUs medlemsstater regeringar, i lagstiftningsfrågor, alltifrån att skissa på strategier och lagstiftning som sedan skall genomföras.

”Kommissionen tycks endast lyssna till råd från den finansiella industrin hellre än att agera utifrån samhällets intresse”, säger Paul de Clerck som är medlem i Alter-EUs styrgrupp.

EU-kommissionen omger sig idag med omkring 1 000 aktiva expertgrupper, varav 19 stycken ger löpande rådgivning i finansiella frågor inom direktoratet för den inre marknaden under kommissionären Charlie McGreevy. Bland de senare så är industriexperter mer än fyra gånger fler än övriga representanter från fackföreningar, konsumentgrupper och från universiteten. Det är t.o.m. så att enligt rapporten så är de 229 industriexperterna i de 19 grupperna fler än de ca 150 tjänstemän inom kommission som är ansvariga för den finansiella politiken.

I praktiken utövar kommissionen ett sekretariat åt dessa industriexperter, och kommissionen har följsamt följt råden från banksektorn representerat i The Banking Expert Group av BNP-Paribas, Deutche Bank, Société Générale, Banco Bilbao etc och tillåtit att den finansiella industrin genom självreglering värderar riskerna med sina investeringar i en uppgörelse som kallas Basel II. Denna självregelring upphöjdes i oktober 2005 till EU-lag i något som kallas för”Capital Requirement Directive”, COM(2004)486.

Efter finanskraschen har Basel II uppgörelsen lyfts upp till ytan som en viktig bidragande orsak till krisen. I oktober 2008 tillsatte EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso en tillfällig expertgrupp under ledningen av den franske bankmannen och rådgivaren till BNP-Paribas Jacques de Larosière. FIN-USE , en grupp av experter för konsumentskydd och småföretagarverksamhet åt kommissionen, skriver i ett brev till Barroso att medlemmarna i Larosière’s grupp är ”eminenta och respekterade medlemmar av det finansiella etablissemanget”, men tillägger att ”detta är själva poängen – de är medlemmar av etablissemanget och ingen av dem kan betecknas ha ett hängivet brukarperspektiv”, dvs företräda vanligt folk.

Förutom Larosière ingick i gruppen bl.a. personer som varit starkt inblandade i finanskraschen från bl.a Lehman Brothers, Goldman Sachs, CitiGroup och den brittiska finansinspektionen. När Larosièregruppen presenterade sin rapport i februari 2009 konstaterade man att Basel II hade ”undervärderat en del viktiga risker och övervärderat bankernas förmåga att hantera dem”, men dess rekommendationer var mycket begränsade och de föreslog bara att ”skärpa regler för likviditet och förstärka bankernas interna kontroll och riskförvaltning”. Däremot kritiserades själva kärnan i Basel II, bankernas självregleringen, inte alls.

Samma attityd och ovilja till återreglering och kontroll av finanskapitalet som Larosièregruppen uppvisar andra expertgrupper som domineras av finansindustrin när det gäller reglering av hedgefonder, kreditvärderingsinstitut, skatteparadis och släpphänta bokföringssystem. ”Kommissionen säger till oss att de skärper reglerna, men i verkligheten så innehåller deras förslag en mängd kryphål. Om kommissionen vill återvinna förtroendet för det finansiella systemet måste den bryta sig loss ifrån de s.k. expertgruppernas dominerande och partiska rådgivning”, säger Paul de Clerck som kommentar till de lagförslag som kommissionen har lagt fram i september och som nu processas i EU-parlamentet.


Jan-Erik Gustafsson