2009-12-03

Onsdagen den 2 december klockan 14.00 meddelade Arbetsdomstolen (AD) dom i det så kallade Lavalmålet (mål A 268/04). Enligt AD:s dom ska fackförbunden Byggnads och Elektrikerna betala 2,5 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader till det lettiska byggbolaget Laval med anledning av konflikten i Vaxholm hösten 2004.

– Först beslutar AD att konflikten mellan Byggnads och Laval är lovlig och inte behöver avbrytas. Fem år senare beslutar samma domstol att man nu ska betala ett omfattande allmänt skadestånd. Dagens dom strider mot sunt förnuft. Det är obegripligt att facket ska betala skadestånd när man följt gällande svensk rätt och beslut i AD, säger Byggnads ordförande Hans Tilly i en kommentar till domen.

Arbetsdomstolen har samtidigt kommit fram till att Laval inte kunnat styrka att det har lidit någon ekonomisk skada till följd av konflikten. Facket behöver därför inte betala något skadestånd för ekonomisk förlust.

Arbetsdomstolen är splittrad. Fyra av AD:s sju ledamöter står bakom domslutet. I minoriteten finns bland annat vice ordföranden som anser att facken inte ska betala något skadestånd alls.

– Arbetsdomstolens dom i Lavalmålet är mycket allvarlig och får i förlängningen stora konsekvenser för svenska löntagare. När nu fackföreningar godtyckligt kan komma att tvingas betala stora skadestånd blir det svårt att arbeta för justa villkor för utländska byggnadsarbetare, säger Hans Tilly.

- Men vad som är värre är att hela Lavalmålet, från EU-domstolens dom i Vaxholmsmålet till regeringens förslag till Lavallag, öppnar för lönedumpning, fortsätter Hans Tilly.

För ett par veckor sedan lade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin fram en proposition med anledning av EU-domstolens underkännande av den svenska kollektivavtalsmodellen i det förhandsavgörande som den svenska Arbetsdomstolen begärt med anledning av konflikten i Vaxholm.

Littorin föreslår bland annat fackförbundens konflikträtt inskränks och att utländska kollektivavtal eller lagstiftning ska bli gällande på svensk arbetsmarknad om de uppfyller på förhand bestämda minimikrav när det gäller löner och andra arbetsvillkor.

- Det är ett nederlag för den svenska modellen. De som inte har förstått varför vi tog strid om detta de får vakna upp nu, säger Hans Tilly. Domen gör det mycket svårare att bevaka kollektivavtal och arbetsvillkor för hela svenska arbetsmarknaden.

– Dagligen stöter vi på företag som tummar på arbetsmiljön och som i kollektivavtalet uppger en lönesumma och betalar ut en annan lön till byggnadsarbetarna. Det pågår en villkors- och lönedumpning på dagens arbetsmarknad. Risken är att företag som sköter sig blir utkonkurrerade av företag som sparar in på arbetsmiljön och betalar ut lägre löner, konstaterar Hans Tilly.
Svenskt Näringsliv välkomnar (föga förvånande) domen i Arbetsdomstolen

- Det är positivt att Arbetsdomstolen ålägger de inblandade fackförbunden att betala allmänt skadestånd till Laval. Detta inskärper vikten av att fackförbund respekterar EU-rätten, säger Lars Gellner, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv, i en kommentar till domen.

- Det är naturligtvis tillfredsställande att denna fråga nu fått ett rättsligt slut. Att stridsåtgärderna var otillåtna vet vi redan genom EU-domstolens dom, fortsätter han.

I praktiken är det Svenskt Näringsliv som har drivit den juridiska processen mot Byggnads och Elektrikerna eftersom Laval försattes i konkurs den 24 mars 2005. Svenskt Näringsliv har bland annat finansierat advokaterna Anders Elmér och Martin Agell som varit Lavals juridiska ombud under de drygt fem år som den rättsliga processen pågått.

Självklart ska Byggnads och Elektrikerna vägra att betala något skadestånd till Laval eller rättegångskostnader till Svenskt Näringsliv, helt enkelt därför att de har följt gällande svensk lagstiftning. Byggnads krävde att Laval skulle skriva under ett svenskt kollektivavtal och när byggbolaget vägrade att göra detta satte Byggnads arbetsplatsen i blockad och strax därefter utlöste Elektrikerna en sympatiåtgärd, helt i enlighet med den så kallade Lex Britannia som riksdagen instiftade 1991. När blev det ett brott att tillämpa gällande svensk lagstiftning? Vilka andra svenska lagar är det förenat med skadestånd att följa?

Lika självklart ska Byggnads, Elektrikerna och hela den svenska fackföreningsrörelsen vägra att underordna sig EU-domstolens antifackliga avgörande i Lavalmålet och med alla medel bekämpa de antifackliga lagändringar som den moderatledda regeringen nu (med illa dold förtjusning) har lagt på riksdagens bord.

EU har ingen rätt att tafsa på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Inför folkomröstningen om medlemskap i EU för 15 år sedan utfästes det garantier från såväl Carl Bildt som Ingvar Carlsson, från såväl SAF och Industriförbundet (idag Svenskt Näringsliv) som LO och TCO, att ett eventuellt medlemskap i EU inte skulle påverka kollektivavtalen eller fackföreningarnas konflikträtt. Det hade vi fått garantier för under medlemskapsförhandlingarna.

Senast idag, onsdagen den 2 december klockan 10.21, hävdade Wanja Lundby-Wedins medarbetare Anders Larsson i ett mejl att ”Sverige [fick] garantier inför medlemskapet i EU att vi skulle få ha vår modell i fred”.
När, om inte nu, ska de fackliga och politiska makthavarna använda sig av dessa garantier och meddela berörda EU-institutioner att vilka lagar och regler som ska gälla på svensk arbetsmarknad bestäms av den folkvalda riksdagen och inte av ickevalda byråkrater och lagvrängare i Bryssel och Luxemburg. Stå upp för den svenska modellen!

GÖSTA TORSTENSSON


http://gostatorstensson.blogspot.com/2009/12/sta-upp-for-den-svenska-modellen.html