2009-12-18

Lissabonfördraget, som trädde ikraft 1 december, påstods av EU-eliten ha konstruerats för att ”göra EU mera demokratiskt, genomskinligt och ansvarigt”. Det gäller dock inte utseende av EU-presidenten Herman von Rompuy och den nye EU-utrikesministern Catherine Ashton. Robert Bridge skriver på Global Research att processen bäst skulle kunna liknas vid när Vatikanen utser en ny påve. Det enda som fattades var att Bryssel ännu inte har byggt sin egen skorsten för att med rökutsläpp förklara att den bisarra utseendeproceduren avslutats.

Den brittiska välinformerade dagstidningen The Guardian skriver att utseendet av van Rompuy föregicks av ett möte bakom stängda dörrar i den strikt hemliga Bilderbergergruppen. Vid gruppens årliga möte i Aten i maj i år deltog utrikesminister Carl Bildt, utbildningsminister Jan Björklund samt bankmännen Jacob och Marcus Wallenberg. Svenska Dagbladet avslöjade nyligen att när EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt deltog i Bilderbergsgruppens årliga möte i Kanada i juni 2006 fick ”Reinfeldt lift av Wallenberg”. Resan skedde med Investors privatjet till en kostnad av 1,1 miljon kronor.

De mest prominenta personerna förutom van Rompuy vid Bilderberggruppens möte i mitten av november var säkerhetsrådgivaren i olika amerikanska administrationer och mottagaren av Nobels fredspris Henry Kissinger samt vice greven och den tidigare vice ordförande i EU-kommissionen under 1980-talet Etienne Davignon. The Guardian beskriver Davignon, som nu hunnit bli 77 år, som en ”diskret och mäktig person i Bryssel”. Davignon innehar ordförandeposten i Bilderbergergruppen, som Guardian beskriver som den ”globala, skugglika frimurarklubb av politiker, bank och industrifolk, som möts för att diskutera världens affärer under strikt avskildhet, vilket har frambringat otaliga konspirationsteorier”. Kanske finns det en viss symbolik bakom att det hemliga mötet hölls på slottet Val Duchesse nära Bryssel, samma plats som där överläggningar hölls om Romfördraget 1957 som lanserade Europeiska unionen. Om Reinfeldt deltog i mötet nyligen är inte känt, men det vore märkligt om så inte vore fallet eftersom det var Reinfeldts uppdrag som EU-ordförande att sy ihop utseendeprocessen.

Det här medeltida sättet att utse två av EU:s mest betydelsefulla ledare måste få varje demokrat att fundera över vad EU är för någon organisation. Herman van Rompuy har framställts som en kristdemokratisk effektiv EU-politiker av lågprofilkaraktär. Förutom att han var de tongivande EU-länderna Tyskland och Frankrikes kandidat har han uppenbarligen ett välrenomerat rykte i Bilderbergergruppen. Att den viktiga utrikesministerposten gick till Storbritannien och Cahtrine Ashton, var sannolikt en del av den diskreta kohandel, som försiggick på slottet Val Duchesse. Efter utnämningarna betecknade USA:s utrikesminister Hillary Clinton dessa som ”en milsten för Europa och för dess roll i världen”.

Det kanske inte är så att van Rompuy är den profillöse EU-president som massmedia förespeglat allmänheten. Han kan mycket väl vara en ulv i fårakläder. Det har till belgiska media läckt ut att van Rompuy på Bildergruppens möte skall ha sagt att:” Det kommer att bli nödvändigt med nya resurser för att finansiera välfärdsstaten. Gröna skatter är en möjlighet, men de är tvetydiga. Men möjligheten att göra skatteuttag på EU-nivån måste undersökas seriöst och för första gången är de stora länderna i unionen öppna för detta”.

EU:s överstatliga utveckling har skett stegvis. Med Lissabonfördraget ökar EU:s behov av nya ekonomiska resurser för att kunna fullgöra nya uppgifter genom att den verkliga beslutsmakten har flyttas över från de nationella parlamenten till EU:s institutioner. T.ex. har med omfattande hjälp från det svenska ordförandeskapet EU börjat bygga upp en omfattande utrikesförvaltning under Catherine Ashtons fögderi, som kostar pengar. Det pågår diskussioner inom EU att omfördela medel från EU:s kostsamma jordbrukspolitik, men detta räcker antagligen inte långt varför nya resurser måste till. Van Rompuys läckage kan mycket väl vara en testballong för att förbereda opinionen för det sista steget till den fullständiga federala staten d.v.s. att skatter och avgifter måste kunna betalas direkt till EU:s kassakista.

Inför den andra påtvingade folkomröstningen om Lissabonfördraget i oktober tidigare i år varnade den irländska nej-rörelsen för att EU-kommissionen och EU-etablissemanget skulle kunna komma att använda det nya fördraget för att införa skatter på EU-nivå. Patricia McKenna, som är ordförande i Folkrörelsen Nej till EUs motsvarighet Peoples Movement, säger i ett uttalande med hänvisning till det hemliga Bilderbergsgruppsmötet att den nye EU-presidenten vill ha EU-skatter.

McKenna fortsätter med hänvisning till van Rompuys läckta uttalande: ” Man skulle ha förväntat sig att sådana åsikter om EU-skatter skulle ha försvårat chanserna att få ett toppjobb i Bryssel med hänvisning till att vår egen regeringen har sagt att EU-skatter aldrig kommer på tal. Det är skandalöst att vår egen regering inte gjorde en enda invändning före denna utnämning blev klar. Det finns utan tvekan inga tvivel om att utnämningen är en stor fördel för Frankrike och Tyskland som aldrig har döljt sin önskan om EU-skatter. Emellertid reser denna utnämning allvarliga betänkligheter för Irland och dess folk, särskilt nu under den tilltagande ekonomiska krisen skulle ytterligare skatter vara katastrofala. Att våra politiker hittills inte har sagt ett ord om utspelet om EU-skatt är oförlåtligt”.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso har i EU-parlamentet bekräftat att han samtycker med van Rompuy och sagt att föreslå skatter är en fråga för kommissionen. ”Vi har lovat parlamentet detta, i det program på vilket jag återvaldes uttrycks att leta efter all möjliga ’egna resurser’ och detta står i det program som antogs av EU-parlamentet”.

Att EU-medlemskapet skulle leda så långt att vi som medborgare skulle behöva betala en direkt EU-skatt har inte hittills inte någon svensk regering eller politiker framfört. Så vitt är känt har varken EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt som har lett hela hemlighetsmakeriet att utse van Rompuy, någon riksdagspolitiker eller EU-parlamentariker tagit bladet ur munnen och förklarat ”Sverige accepterar inte överstatlig EU-skatt”. Varför är det så tyst! Det är naturligtvis lika skandalöst som på Irland att den svenska regeringen inte gjort en enda invändning mot planerade EU-skatter.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU