2012-09-21

 

Förra lördagen den 15 september demonstrerade hundratusentals medborgare mot den av Trojkan (EU, ECB och IMF) befallda åtstramningspolitiken i Spanien och Portugal. I Spanien sammanstrålade omkring 650 000 människor efter marscher från Spaniens provinser på Colon-torget i centrala Madrid. Manifestationen arrangerades av de två stora centrala facken UGT och COOO samt ett ytterligare 150-tal fackliga och sociala organisationer som i mitten av juli i ett socialt forum förklarade Ravoyregimens och Trojkans stålbadspolitik för oacceptabel.

På banderoller på Colon-torget kunde man läsa: ”Låt oss agera! De ruinerar vårt land och vi måste stoppa dem!”, ”Nedskärningarna inom hälsovården DÖDAR”, ”Rädda människorna – inte bankerna”. Generalsekreteraren för COOO Ignazio Fernadez Toxo fyllde på med ”Det är en lögn att det inte finns en annan väg för att återupprätta ekonomin” och ” Det här regeringens politik förorsakar alltför mycket smärta”.

Regeringen Marinao Ravoy driver ett åtstramningsprogram på 102 miljarder euro fram till slutet av 2014. Den har utlovat miljarder för att rädda banken Bankia från konkurs. Den har dragit in julpremien för offentlighetsanställda, ökat momsen, reducerat arbetslöshetsersättningen och på Trojkans order börjat nedmontera arbetsrätten. Det är helt i linje med var vår finansminister Anders Borg kallar för ”nödvändiga strukturella reformer”.

Samtidigt med dessa manifestationer ökar risken p.g.a. åtstramningspolitiken för en ”balkanisering” av Spanien. På provinsen Kataloniens nationaldag den 11 september förvandlades en demonstration mot åtstramningspolitiken till ett mäktigt uttryck för Kataloniens självständighet i vilket mer än 1, 5 miljoner deltog, vilket t.o.m. förvånade ledarna för de Katalanska självständighetspartierna. Solidariteten sätts på prov när befolkningen i en mer utvecklad provins som Katalonien inte längre vill vara med att via skattepengar till Madrid hjälpa till att finansiera fattigare provinser som Andalusien och Extremadura. I krisen spår växer självständighetssträvanden i flera andra av Spaniens 17 provinser.

Demonstranterna på Colon-torget krävde en folkomröstning mot denna politik. Men viktigare än en folkomröstning om åtstramningspolitiken, som Ravoyregimen knappast kommer att utlysa, är att fackföreningsrörelsen går vidare med kravet på en nationell generalstrejk.

Den 18 september ägde omfattande demonstrationer rum i Portugal. Detta efter att regimen Pedro Passos Coelho nyligen fått beröm från Trojkan för att sköta åtstramningspolitiken väl. Financial Times tvingas tala om ett ”bakslag” som hotar Coelhoregimen och dess åtstramningspolitik. Tidningen skriver att flera hundra tusen tog till gatorna i Lissabon och andra städer i den största manifestationen hittills mot nedskärningspolitiken. Bl.a. kastade demonstranterna tomater och fyrverkerier mot IMF:s portugisiska huvudkontor.

De massiva protesterna utlöstes efter det att Coelho i portugisisk TV gett till känna en sju procent ökning av avgiften för socialbidrag som skulle finansieras direkt ur de anställdas lön. Många kallar detta för en ”skattedevalvering”, men fackföreningsaktivister säger istället att detta är att ”råna de anställda för att betala bossarna”.

EU-kommissionens president José Manuel Barroso , som tidigare varit premiärminister i Portugal, varnade efteråt för politiska ”uppbrott och polarisering”, som skulle få en extrem negativ påverkan och ifrågasätta det ”klimat av förtroende som Portugal gradvis har byggt upp”.

De omfattande protesterna tycks också ha tagit det fackliga etablissemanget något på sängen. Financial Times skriver om att manifestation kännetecknades av en förändring i allmänhetens inställning, som uppenbart oroar. Tidningen skriver att protesterna ”koordinerades via internet av oberoende organisatörer snarare än av politiska partier och fackföreningar” vilket attraherade många som aldrig tidigare gått i en demonstration. ”Jag har upplevt ett bättre liv än mina föräldrar, och de hade ett bättre liv än sina föräldrar”, sade en offentlighetsanställd i Lissabon, och tillade ”Jag har kommit hit för att jag fruktar att så kommer inte bli fallet för mina barn”.


Jan-Erik Gustafsson