2012-11-08

Den europeiska valutaunionen EMU har utvecklats till ett dyrbart experiment. Länge såg det ut at gå bra, och EMU fick nya medlemmar. Men bakom en fasad av hygglig tillväxt växte underskott, obalanser och ekonomiska bubblor. När den stora finanskrisen bröt ut hösten 2008 kom spänningarna mellan och inom EMU:s medlemsländer upp till ytan. Stefan de Vylders nya bok ”Eurokrisen” är en skakande skildring av vad som gått snett med det politiska prestigeprojektet EMU.

Enligt Stefan de Vylder råder det ingen tvekan om att EMU var en felkonstruktion redan från början.

- Ekonomer brukar ställa upp ett antal krav som ska vara uppfyllda för ett välfungerande valutaområde. Länderna ska gå i ungefär samma takt när det gäller utveckling, konkurrenskraft, inflation och produktivitet, på lång sikt också demografi. Arbetskraften behöver vara någorlunda rörlig och det bör finnas utjämningssystem som omfördelar resurser inom valutaområdet. EMU var aldrig en sådan region.

När euron infördes trodde många att den överstatliga valutan skulle leda till att medlemsländernas ekonomier blev mer lika varandra. Istället har det motsatta hänt, menar Stefan de Vylder.

-Hela valutaunionen har en gemensam ränta. Det betydde att länder där de ekonomiska hjulen snurrade fort blev räntan för låg- vilket gjorde det jättebilligt att låna och investera – och i länder som behövde stimuleras blev räntan för hög.

- Priser och lönerökade alldeles för snabbt i Syeuropa under åren fram till krisen. Den låga räntan bidrog till att blåsa upp fastighetsbubblor i Irland och Spanien, säger Stefan de Vylder.

Hela EU:s krishantering bygger på en felaktig analys av vad som är problemet. Ungefär så kan man sammanfatta Stefan de Vylders kritik.
- Den dominerande förklaringen har varit att krisen beror på en ansvarslös finanspolitik; att regeringar och den offentliga sektorn har levt över sina tillgångar. Så ser inte jag det. Finanskrisen 2008 var ju ett uttryck för att privata kapitalströmmar undergrävde den ekonomiska stabiliteten. I Europa var det inte stater som skapade bostadsbubblan i Spanien och Irland, det var privat kapital från bland annat Tyskland som strömmade dit och gav upphov till de problem som vi ser idag, säger Stefan de Vylder.

- Men tokstollarna i EU trodde att det var budgetfrågor och finanspolitik som var det enda problemet. Tror man det blir också receptet att skära ned och strama åt ekonomin. Men i en kris fungerar det kontraproduktivt, problemen förvärras. Det är vansinne, vansinne!

Tonvikten i Stefan de Vylders bok ligger på en analys av orsakerna till valutaunionens kris och på den bedrövliga krishanteringen. De komiska effekterna ser vi redan i form av en stor och växande arbetslöshet inom nästan hela Europa. I krisländerna börjar valet stå mellan medlemskap i EMU och bevarat folkstyre.

- Historien om spruckna valutaunioner säger oss att de som kommit med domedagsprofetior ofta har överdrivet problemen. Jag hoppas verkligen på att EMU upplöses, för nu kör i Europa i botten. Det är min övertygelse.

GÖSTA TORSTENSSON