2014-07-22

Israels massaker och genocide i Gaza fortsätter i strid mot allt vad folkrätt innebär, alltmedan EU och USA ägnar sig åt att urskulda och förringa det israeliska våldet. Under söndagen uttalade Israels premiärminister Benjamin Nethanyau att markinvasionen och våldet kommer att intensifieras tills man har uppnått ett ”demilitariserat lugn”.

En del försöker att rättfärdiga det israeliska våldet med att Gaza inte längre sedan uttåget 2005 på samma sätt som Västbanken är ockuperat. Invånarna i Gaza får således skylla själva för att de skjuter raketer in över Israel. Men faktum är att Israel kontrollerar all tillförsel av förnödenheter och material från land, till sjöss och luftrummet över den inneslutna enklaven Gaza. Ockupationen har därför bara tagit en annan form än den direkta ockupationen av Västbanken.

Som ockupant skall Israel enligt 4:e Haagkonventionen 1907 (Fourth Convention Respecting the Laws and Custom of Wars on Land) och 4:e Genevekonventionen 1949 (Relative to the Protection of Civilians in Time of War), skydda den ockuperade befolkningen dvs palestinierna och inte främja sina egna intressen tills frågan om ockupationen är löst. Men Israel respekterar inte folkrätten och västländerna tillåter gång på gång att detta sker. På Västbanken har det s.k. Osloavtalet från 1995 befäst ockupationen så att israelisk militär kontrollerar hela området frånsett de centrala delarna av de största städerna på Västbanken. Ockupationsmakten ägnar sig dagligen åt mark- och vattenstölder och en ständig tillväxt av illegala judiska bosättarkolonier för att slutligen fördriva palestinierna från området. Som exempel kan nämnas att sedan ockupation 1967 har Israel genom att konfiskera mark för militärt och civilt bruk fördrivit 300 000 palestinier från den strategiskt viktiga Jordandalen.

Gentemot befolkningen av Gaza, vars majoritet för tre generationer sedan fördrevs från sina byar i dagens Israel av de israeliska terroristerna under Al Naqba 1948, har Israel genom upprepade krig sedan 2005 brutit mot en ockupants skyldigheter enligt folkrätten, och i själva krigssituationen bryter även Israel mot krigets lagar. Snart har 600 Gazabor dödats, och siffrorna närmar sig snart det blodiga kriget 2009-2010. Human Rigth Watch skriver att den israeliska statsledningen och militären bryter mot internationella krigslagar när den rättfärdiga attacker mot militära mål genom att hävda att enskilda medlemmar av Hamas eller av andra politiska grupper, utan någon militär roll, är terrorister. Man drar sig inte ens längre för att militärt angripa sjukhus i Gaza.

Det internationella samfundet under Egyptens ledning erbjöd Hamas och Israel ett fredsförslag som inte innehöll någonting för att förbättra Gazaborna situation. I svenska media har det nästan inte alls rapporteras att Hamas viktigaste krav är att den israeliska blockaden av Gaza omedelbart ska upphöra. Detta har enligt Al Jazeera förts fram till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon i ett försök att få slut på våldet under pågående förhandlingar i Qatar. Hamas kräver också ett frigivande av alla palestinska fångar i fängelser i Israel. Det sitter mer än 5 000 palestinier internerade i israeliska fängelser, varav många palestinska politiker, men inte en enda Israel sitter i ett palestinskt fängelse. Om inte något, så visar detta att Israel och Palestina inte är jämbördiga parter. Det vanliga är istället att västliga media och politiker betraktar parterna som jämbördiga. Därmed undviks en diskussion och ställningstagande till ockupationen.

Ockupanten Israel har med EU sedan 2000 förnyat ett s.k. associationsavtal. Totalt har fredspristagaren EU ett femtontal associationsavtal och generella samarbetsavtal och dessutom ett 40-tal handelsavtal med länder som EU särskilt vill knyta till sin ekonomiska sfär, det senaste med den EU-stödda illegala regimen i Ukraina. De flesta av dessa avtal innehåller klausuler om respekt för mänskliga rättigheter grundat i artikel 21 i Lissabonfördraget och vars syfte är att förmå parterna att ”upprätthålla ett godtagbart skydd för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och principen om rättsstaten”. Artikel 2 i associationsavtalet mellan EU och Israel lyder: ”Förhållandet mellan parterna, liksom alla stadganden i själva avtalet, skall baseras på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, vilka styr deras interna och internationella politik och utgör ett nödvändigt element i avtalet”.

Enligt en studie i Europaperspektiv 2014 har EU genom EU-kommissionen åberopat brott mot klausulen om brott mänskliga rättigheter för 13 stater söder om Sahara antingen när det skett en statskupp eller demokratiska principer inte respekterats. Men fredspristagaren EU har aldrig åberopat brott mot artikel 2 i associationsavtalet med Israel (eller närmast identiska avtal med nordafrikanska länder), trots att Israel sedan den israeliska statens bildande 1948 har brutit mot allt vad folkrätt innebär.

Den chilenska regeringen center-vänsterregeringen har nu avbrutit sina frihandelsförhandlingar med Israel med hänvisning till den pågående massakern i Gaza.

Vilken anständig EU-regering, EU-politiker eller svensk politiker kan längre förvägra en palestinier samma rätt till människovärde som en israeler och fortsatt passivt åse den israeliska statens brott mot mänskligheten? Häv omedelbart blockaden av Gaza, frige alla palestinska fångar, säg omgående upp EU:s associationsavtal med Israel.

Jan-Erik Gustafsson