Fackliga rättigheter ställs på sin spets i Viking Line-målet

Vaxholm är det första, men inte det enda fallet, där frågorna om de fackliga rättigheternas ställning i EU-rätten ställs på sin spets. Parallellt prövas också Viking Line-målet.

Två av EU:s grundläggande principer står för första gången emot varandra. Företagens fria etableringsrätt i ena handen, arbetstagarnas rätt att strejka i den andra. I Viking Line-målet är detta ännu tydligare, säger Anders Kruse, den svenska regeringens advokat i Vaxholmsmålet.

Målet mellan Finska Sjömansunionen (FSU) och den Internationella transportarbetarfederationen (ITF) å ena sidan och Viking Line ABP och OU Viking Line Eesti å den andra gäller just den fria rörlighetens räckvidd.

Nu ska vi få veta om EU-rätten prioriterar rättighet före frihet, en ordning som bland annat Sverige tycker är självklar. Storbritannien är av annan åsikt.

Viking Line beslutade sig för att flagga ut fartyget Rosella till Estland, för att sänka driftens fasta kostnader, såsom löner och skatt.

Den befintliga besättningen skulle garanteras fortsatt jobb på bolagets andra båtar. Viking Line planerade att förhandla med det estniska facket om villkoren för den nya besättningen.

Detta ledde till att ITF kallade på solidariskt stöd.

Ett strejkhot och hinder för den fria rörligheten inom EU, ansåg Viking Lines företrädare i EU-domstolen.

Medan fackens ombud menade att det är en grundläggande rättighet att kunna vidta stridsåtgärder huvudsakligen för att stoppa lönedumpning.

På sin sida i EU-domstolen hade fackförbunden bland annat både den svenska och finska regeringen. De båda regeringarnas representanter varnade vid den muntliga förhandlingen för att konsekvenserna helt skulle rubba de båda ländernas organisation för arbetsmarknaden i det fall EU-domstolen skulle anse att stridsåtgärderna begränsar etableringsfriheten för mycket.

Kritiska EU-fakta nr 102  Februari 2007

Tillbaka eller Startsidan