EU-kommissionen vill ha en överstatlig arbetsrätt

EU-kommissionen presenterade i slutet av november 2006 en grönbok om behovet av att förändra och samordna arbetsrätten inom EU. Detta ska göras genom att den nationella arbetsrätten luckras upp och specifikt genom att anställningsskyddet minskas. LO skrev på sin hemsida i februari att nu blir det stor debatt om arbetsrätten i EU.

Under valkampanjen inför folkomröstningen om EU 1994 betonades från ja-sidan att arbetsrätten inte skulle underställas EU:s inflytande.

Genom processen med EU:s tjänstedirektiv riskerar den nordiska modellen med kollektivavtal att naggas i kanten till förmån för statligt reglerade minimilöner. EU tar över allt mer av reglering och lagstiftning kring arbetsmarknaden som till exempel den nu aktuella arbetstidslagstiftningen visar – den nationella beslutanderättens uppgift blir endast att införliva EU-rätten i svensk lag. EU-kommissionens grönbok är ytterligare ett steg mot en alltmer överstatlig arbetsrätt.

Grönboken, en femtonsidig debattskrift med cirka 14 frågor som skickades till medlemsstaterna för yttrande senast 31 mars 2007. Därefter går kommissionen vidare med en eventuell vitbok och lagförslag och beslut i ministerråd och EU-parlament. Detta strider mot den beslutsprocess som utkristalliserats i Sverige med partsammansatta utredningar (statens offentliga utredningar) som oftast varit mycket noggrant gjorda och efter presentation sänt ut på omfattande remissrunda.

Vid närmare granskning visar det sig att den stora debatt inom den fackliga rörelsen som LO talar om hittills har uteblivit (liksom inom TCO). Istället verkar diskussionen begränsas till LO:s, TCO:s och Sacos styrelser. Centralorganisationerna har valt att skicka sina yttranden direkt till EU-kommissionen och till Europafacket.

På ett möte inför firande av Romfördraget i mars förklarade SACO:s ordförande Anna Ekström: ”Jag ser det som en självklarhet att skicka synpunkter på grönboken om arbetsrätt till EU-kommissionen. Det gör vi inom SACO utan att skämmas”.

LO, TCO och Saco är medlemmar Europafacket, som bland annat sagt ja till EU-konstitutionen och som tycker att tjänstedirektivet i stort sett är bra. Genom detta toppstyrda förfarande undviker centralorganisationerna att föra ut den stora debatten i förbund, sektioner och klubbar.

Ledningarna för LO, TCO och Saco prioriterar att alltmer bäddas in överstatlig struktur (den så kallade sociala dialogen) av samsyn och beslutsfattanden mellan EU-kommissionen, de europeiska arbetsgivarna och Europafacket (ordförandena i LO, TCO och Saco ingår i Europafackets styrelse). Därmed urholkas den fackliga demokratin. En effekt av detta är att viktiga frågor för löntagarna aldrig förs ut till diskussion i fackets grundorganisationer, där medlemmarna finns.

Det är också märkligt att ingen myndighet i regering och riksdag skickade ut grönboken på formell remiss. Detta gjorde UD med en annan grönbok om tjänster i allmänhetens intresse 2003. Efter en lagändring gäller att från årsskiftet skall grön- och vitböcker behandlas i aktuellt riksdagsutskott.

Först den 22 januari lade Arbetsmarknadsdepartementet ut en kortfattad information på sin hemsida. I informationen sägs att under konsultationsperioden kommer en svensk ståndpunkt mer i detalj att tas fram, men inte hur detta skall ske. Det sägs också att det tyska ordförandeskapet avser att ministerrådet skall anta slutsatser om grönboken vid rådsmötet i maj.

Den offentliga debatten om grönboken har inskränkt sig till en debatt i riksdagen i mars efter en personlig begäran från Ulf Holm (mp), som är ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Det är allvarligt när organisationslivet och till och med riksdagen inte ens formellt ges rätt att yttra sig över en så viktig sak som en grönbok om arbetsrätten och därmed uteslutas från att delta i utformningen av en svensk ståndpunkt.

Av EU-kommissions grönbok om arbetsrätten framgår att EU företräder en individualiserad arbetsrätt, som på sikt leder till ökad anställningsotrygghet, lägre lön för flertalet löntagare och växande hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen.

Detta är en utveckling tvärtemot vad de centrala fackföreningsledningarna hävdade före folkomröstningen 1994; ”Maastrichtavtalet kräver inte på något sätt att svensk praxis på arbetsmarknaden ändras”. (Dåvarande EU-kommissionären Padraig Flynns försäkran till de svenska EU-förhandlarna och fackföreningsrörelsen)

Kritiska EU-fakta nr 104  Juli 2007

Tillbaka eller Startsidan