Vaxholmsfallet kan nagga strejkrätten i kanten...

Stridsåtgärder för att motarbeta social dumping är förenligt med EU:s regelverk, under förutsättning att åtgärderna är proportionellt rimliga i förhållande till målsättningen. Så resonerar den italienske generaladvokaten Paolo Mengozzi som i slutet av maj presenterade sitt förslag till utslag från EU:s domstol i Luxemburg. Det slutgiltiga avgörandet i Vaxholmsmålet kommer tidigast kring årsskiftet.

Det var i november 2004 som fackförbundet Byggnads inledde en blockad mot det lettiska byggföretaget Laval un Partneri. Byggnads krävde svenskt kollektivavtal, men företaget valde att teckna avtal med det lettiska byggfacket istället. Blockaden ledde slutligen till att Laval lämnade skolbygget i Vaxholm.

Den svenska arbetsdomstolen (AD) gav Byggnads rätt, men våren 2005 beslutade domstolen att ta in ett förhandsavgörande från EU-domstolen i Luxemburg eftersom man ansåg att tolkningen av EU-rätten inte var självklar. AD ville få svar på två frågor.

Den första frågan var om det är förenligt med EU:s regler om fri rörlighet för tjänster och förbud mot diskriminering att fackliga organisationer genom stridsåtgärder försöker tvinga utländska företag som har kollektivavtal i hemlandet att teckna svenska kollektivavtal.

Den andra frågan som AD ville ha besvarad är om svenska Lex Britannia, där det är tillåtet att ta till stridsåtgärder för att tvinga fack från andra länder att skriva kollektivavtal i Sverige trots att de har ett gällande avtal i hemlandet, är förenlig med EU-rätten. Enligt AD innebär lagen en ”rättslig särbehandling” av utländska företag som tillfälligt arbetar i Sverige.

Generaladvokaten Paolo Mengozzi uppehåller sig i sin utredning framför allt vid den första frågan, där han slår fast att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet som skyddas av EU-rätten. Däremot menar han att denna grundläggande rättighet inte är överordnad andra rättigheter, framför allt inte reglerna om fri rörlighet. Dessa rättigheter ska vägas mot varandra och tillgodoses samtidigt.

I generaladvokatens yttrande heter det att fackens rätt att ta till stridsåtgärder ska anses utgöra ”en av de allmänna principerna för gemenskapsrätten”. Det ser de fackliga organisationerna som ett framsteg.

Men faktum är att Byggnads och Elektrikerna hade hävdat att EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft och tjänsteföretag över huvud taget inte ska tillämpas på åtgärder från fackliga organisationer, utan enbart på stater. Men generaladvokaten anser att reglerna om fri rörlighet sätter gränser även för fackets handlande. Vissa former av stridsåtgärder kan ses som olagliga hinder mot rörligheten.

Det synes som att generaladvokaten godkänner det svenska genomförandet av EU:s så kallade utstationeringsdirektiv. I Sverige regleras många viktiga frågor på arbetsmarknaden i kollektivavtal och inte i lag. Det gäller framför allt löner och andra ersättningar som är helt reglerade i kollektivavtal.

När utstationeringsdirektivet infördes i svensk rätt valde riksdagen att inte införa några särskilda lagregler om lön. Istället uttalade regering och riksdag att det är en facklig uppgift att träffa kollektivavtal även med utländska företag som är här tillfälligt och därigenom skydda de utländska arbetstagarna.

Generaladvokaten säger att det är tillåtet att ställa krav på att kollektivavtalens vanliga lönebestämmelser ska tillämpas, det vill säga att normal lön ska utgå, inte bara minimilön.

På frågan om den så kallade Lex Britannia är i överensstämmelse med EU-rätten svarar generaladvokaten också i princip ja. Men han ger inget generellt klartecken för fackliga stridsåtgärder mot företag från andra EU-länder som utför arbete i Sverige.

Generaladvokaten konstaterar att utstationeringsdirektivet enligt sin uttryckliga ordalydelse inte får påverka rätten att vidta stridsåtgärder. Men sedan använder han direktivet just för att begränsa den rätten. Han menar nämligen att det inte är tillåtet att kräva förbättringar för arbetstagarna i frågor som inte omfattas av direktivet.

Dessutom menar generaladvokaten att stridsåtgärderna måste stå i proportion till de mål facket vill uppnå. ”Det skall […] säkerställas att de stridsåtgärder som är lovliga enligt den svenska modellen är förenliga med framför allt proportionalitetsprincipen”, skriver Paolo Mengozzi.

Regler om proportionalitet tillämpas i både Frankrike och Tyskland och har blivit en del av EU-domstolens rättspraxis.

Generaladvokatens krav på proportionalitet ser företrädare för Svenskt Näringsliv som en ”klar framgång”. I den färska rapporten ”Den svenska modellen har kantrat” föreslår Svenskt Näringsliv sju olika begränsningar av rätten till stridsåtgärder. En av begränsningarna är just en regel om proportionalitet, som säger att en stridsåtgärd måste stå i proportion till dess effekt för motparten och tredje man.

Generaladvokaten tar inte ställning till om Byggnads blockad mot Laval un Partneri, och Elektrikernas sympatiblockad, var proportionella. Den bedömningen överlåter han åt den svenska arbetsdomstolen.

Men när AD gör sin bedömning ska den bland annat undersöka om ett avtal med Byggnads verkligen hade förbättrat de lettiska arbetarnas villkor avsevärt, skriver generaladvokaten. Villkoren får inte innebära att det blir en dubblering, eller ett jämförbart skydd med vad de anställda redan har enligt avtal från hemlandet.

Med andra ord är det inte tillåtet att sätta en utländsk arbetsgivare i blockad bara för att tvinga fram ett svenskt avtal som är jämförbart med det kollektivavtal företaget hade med sig från hemlandet. Det betyder att svenska fackföreningar skulle kunna tillgripa stridsåtgärder gentemot företag med låga löner från EU:s nya medlemsländer, men inte mot företag från exempelvis Danmark eller Tyskland som har villkor jämförbara med Sveriges.

Dessutom menar generaladvokaten att varje enskilt avtalsvillkor ska granskas och bedömas för att avgöra om stridsåtgärden är lovlig. Det kan leda till omfattande praktiska problem att jämföra om villkoren i det svenska kollektivavtalet på alla punkter är bättre än vad arbetstagarna har med sig hemifrån.

Om EU-domstolen kommer att följa generaladvokatens förslag till avgörande återstår att se.

Dom i mål C-341/05 kommer tidigast i slutet av året.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 104  Juli 2007

Tillbaka eller Startsidan