Det gnisslar i förhandlingarna om unionens grundlag

I juni enades EU:s stats- och regeringschefer om en begränsad förändring av EU:s gällande fördrag, dvs. Rom- och Maastrichtfördragen i den lydelse som fastställdes vid EU-toppmötet i Nice i december 2000.

Revisionen bygger på förändringar hämtade från centrala delar av det förslag till EU-konstitution som stoppades av folkomröstningarna i Frankrike och Holland 2005.

Vid ett utrikesministermöte i Bryssel i juli presenterade EU:s portugisiska ordförandeskap ett komplett utkast till den nya fördragstext som ska ersätta det tidigare konstitutionsförslaget. Dokumentet har begåvats med titeln ”Draft Treaty Amending The Treaty On European Union And The Treaty Establishing The European Community” – men kommer förmodligen att kallas ”reformfördraget”, ett begrepp som användes av EU-ledarna under deras toppmöte i juni då de enades om ett mandat och tidtabell för de nya fördragsförhandlingarna.

Dokumentet omfattar 145 sidor, med tillägg av nästan lika många sidor (132) protokoll och förklaringar. Det finns sammanlagt 12 protokoll och 51 förklaringar.

Det förkastade konstitutionsförslaget hade 475 sidor, men det dokumentet var avsett att ersätta alla tidigare fördrag. Det nya förslaget till ”reformfördrag” medför ändringar av de existerande Rom- och Maastrichtfördragen, vilka kommer att döpas om till andra namn.

Det portugisiska fördragsutkastet utgör den formella grunden för medlemsstaternas förhandlingar om det nya fördraget i den regeringskonferens (IGC), vilken öppnades i samband med utrikesministermötet i juli.

Om EU:s alla medlemsregeringar står fast vid den politiska uppgörelse de ingick i juni i Bryssel så bör själva förhandlingarna kunna genomföras utan större dramatik. Då handlar det främst om juridisk teknik för hur fördragstexten ska utformas. Men eftersom alla måste vara överens om allting så kan det hända att någon regering av ett eller annat skäl utnyttjar vetorätten i slutförhandlingarna.

Enligt tidsplanen ska förslaget till ett reviderat fördrag antas i år av stats- och regeringscheferna. Tanken är att det sker vid det informella toppmötet i Lissabon den 18-19 oktober. Men ett planerat nyval i Polen i slutet av oktober kan komma att rubba planeringen.

Regeringen i Warszawa uppges försöker få igenom fyra förändringar i förhållande toppmötesbeslutet i juni. Förutom att man vill förbehålla sig rätten likt Storbritannien att få undantag mot stadgan om de grund-läggande rättigheter som nu föreslås bli bindande på EU-nivå, så kräver man också ett tydligare juridiskt skydd för minoritetsuppfattningar vid EU-toppmöten, vetorätt när Europeiska Investeringsbanken (EIB) ska ge ut lån och att Polen ska få rätten att utses en fast generaladvokat i EU-domstolen.

Förutom Polen har också Storbritannien och Österrike flaggat för ändringar och förtydligande i den nya fördragstexten jämfört med överenskommelsen vid junitoppmötet.

En annan osäkerhetsfaktor är att den belgiska regeringskrisen kanske ännu inte är löst när stats- och regeringscheferna samlas för att godkänna regeringskonferensens ändringar. Den sittande expeditionsministären i Bryssel har knappast mandat att ta ett sådant viktigt beslut.

Om stats- och regeringscheferna misslyckas med att komma överens vid Lissabontoppmötet i oktober ges nästa chans vid det ordinarie toppmötet i Bryssel den 13-14 december. 

Om en uppgörelse kommer till stånd då går förslaget därefter till de 27 medlemsländerna för godkännande (ratifikation). Ambitionen är att den nya EU-grundlagen ska träda i kraft före valet till EU-parlamentet i juni 2009. Men det förutsätter att de nationella parlamenten i samtliga 27 medlemsländer ger sitt godkännande.

I Irland blir det folkomröstning och möjligen i några andra länder såsom Tjeckien, Portugal och Polen.

I Storbritannien utsätts den nye premiärministern Gordon Brown för kraftigt tryck från olika håll för att utlysa folkomröstning, något som hans företrädare Tony Blair utlovade om det då aktuella konstitutionsförslaget.

Inför parlamentsvalet hade Labour kravet på folkomröstning i sin valplattform. Men efter att fördraget ändras till viss del samt efter att Storbritannien fått igenom en del större undantag svängde regeringen. Nu heter det att fördraget är av mindre principiell betydelse för Storbritannien att frågan kan avgöra i parlamentet.

Närmare 120 parlamentsledamöter inklusive några ministrar från det regerande Labourpartiet antas stödja kravet på en brittisk folkomröstning om den nya EU-grundlagen.

Det brittiska facket GMB (Brittiska allmänna facket) försöker att få med sig hela fackföreningsrörelsen för kravet att britterna ska folkomrösta. När TUC, som organiserar alla fack i Storbritannien, håller kongress i september kommer GMB att försöka övertyga ombuden om en folkomröstning om den blivande nya EU-grundlagen.

Bland de brittiska folkomröstningsförespråkarna finns även den tvärpolitiska Open Europe och den konservativa Movement for European Reform (MER).

Även i Danmark är det en öppen fråga om det blir en folkomröstning. Det danska justitieministeriet ska när det nya EU-fördraget blir antaget analysera texten för att se om det krävs en folkomröstning eller inte i Danmark.

Avgörande för att en folkomröstning måste ske, skriver den danska tidningen Politiken, är om fördraget innebär en suveränitetsöverlåtelse från Danmark till EU. Det vill säga att landet förlorar i självständighet ur ett statsrättsligt perspektiv. I sådant fall ska folkomröstning utlysas, i annat fall blir det en politisk fråga som en majoritet i folketinget beslutar om.

Kritiska EU-fakta nr 105 Oktober 2007

Tillbaka eller Startsidan