Folkomrösta om Lissabonfördraget!
EU-minister Cecilia Malmström (fp) vill till varje pris inte
ha någon folkomröstning om Lissabonfördraget, EU:s nya
grundlag, som EU-ländernas stats- och regeringschefer kom
överens om på toppmötet i Lissabon den 19 oktober.
I september hävdade Cecilia Malmström att fördraget är
alltför komplicerat för att det ska passa för en
folkomröstning: ”Vi folkomröstade inte om den svenska
regeringsformen. Det finns ingen tradition att rösta om
institutionella frågor i Sverige”, sade hon på ett
seminarium.
EU-ministern förefaller ha glömt bort att svenska folket år
1994 fick rösta om medlemskapet i EU, en fråga som var minst
lika ”komplicerad” som den nya EU-grundlagen. Hon förefaller
också ha förträngt att svenska folket år 2003 tilläts rösta
om Sverige skulle gå med i EMU:s tredje steg med överstatlig
valuta och centralbank, trots att euroförespråkarna in i det
längsta försökte undkomma en folkomröstning med påståenden
om att det var en för svår fråga för vanligt folk att ta
ställning till.
Cecilia Malmström är inte bara glömsk utan hennes argument
för att undvika en folkomröstning om Lissabonfördraget
skiftar som färgen på en kameleont. I oktober säger hon i en
intervju i Svenska Dagbladet att fördraget är för simpelt
för att det ska vara nödvändigt med en folkomröstning: ”Jag
kan inte se poängen med att rösta om ett tilläggsfördrag,
det fjärde sedan Sverige gick med i EU.”
För det första förefaller EU-ministerns kunskaper om EU
bristfälliga. Sedan Sverige gick med i EU har det genomförts
tre regeringskonferenser som resulterat i ändringar och
tillägg av EU:s befintliga fördrag – Amsterdamfördraget,
Nicefördraget och nu Lissabonfördraget. Vilket är det
fjärde, Cecilia Malmström?
För det andra är det inget argument att svenska folket inte
gavs möjlighet att rösta om Amsterdamfördraget och
Nicefördraget, vilket danskarna respektive irländarna fick,
för att ännu en gång förneka svenska folket denna enligt vår
mening demokratiska självklarhet.
För det tredje är det så att Lissabonfördraget inte är den
struntsak som Cecilia Malmström låter påskina, utan innebär
mycket stora förändringar av de fördrag som en knapp
majoritet av svenska folket sade ja till i folkomröstningen
1994.
Bland mycket annat medför det nya fördraget att det sker en
avgörande maktöverföring från Sveriges riksdag till EU
samtidigt som Sveriges inflytande i de beslutande organen i
EU drastiskt reduceras. Lissabonfördraget innebär också att
EU tar avgörande steg i riktning mot en militärallians och
ett överstatligt och gränsöverskridande polissamarbete.
Viljan hos svenska folket att få ta ställning till
Lissabonfördraget i en omröstning är stor. Mer än hälften av
svenskarna vill folkomrösta om det nya fördraget, enligt en
opinionsundersökning som vänsterpartiet beställt. Nästan sex
av tio har svarat ”ja, folkomröstning” på frågan: ”Anser du
att beslutet om Sverige ska skriva under den nya
EU-konstitutionen bör fattas genom en folkomröstning eller
anser du det inte?” 56 procent av svenska folket vill ha en
folkomröstning, 35 procent säger nej och nio procent är
osäkra/svarar ”vet ej”. Bland LO-medlemmar vill hela 69
procent ha en folkomröstning. Stödet för en folkomröstning
är också starkt bland ungdomar och kvinnor.
All makt utgår från folket, är den princip som den svenska
grundlagen bygger på. Cecilia Malmströms utgångspunkt borde
därför vara att varken regering eller riksdag har rätt att
genomföra den omfattande överföring av maktbefogenheter från
Sveriges riksdag till EU som Lissabonfördraget innebär.
Den
nuvarande riksdagen har inte något mandat att fatta ett så
avgörande beslut som en ratificering (godkännande) av EU:s
Lissabonfördrag, utan att åtminstone först fråga väljarna i
ett allmänt riksdagsval. Men det hinns inte med eftersom det
i det av regeringen Reinfeldt godkända Lissabonfördraget
slås fast att fördraget ska träda i kraft den 1 januari
2009. Nästa riksdagsval inträffar först 2010. Jan-Erik
Gustafsson
Ordförande i Folkrörelsen Nej till EU
Kritiska EU-fakta
nr 106 November 2007
Tillbaka eller Startsidan
|