EU och Israel utvidgar handeln och sluter hemlig säkerhetspakt
När Israel med flygbombningar och markinvasion genomförde massakerna i Gaza uppvisade EU – som så ofta – en total utrikespolitisk och säkerhetspolitisk förvirring.
Två tunga EU-delegationer har turnerat i Mellanöstern. Dels EU:s officiella utrikestrojka under ledning av ordförandelandet Tjeckiens utrikesminister Karel Schwarzenberg. Dels Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som nyss lämnade ifrån sig EU-ordförandeskapet men inte ambitionen att agera i den internationella hetluften. När han tvingats hänga av sig hatten som EU-ordförande så hittade han omedelbart en ny hatt, "ordförande i FN:s säkerhetsråd", och begav sig till Mellanöstern parallellt med EU:s officiella mission. (När det mandatet tar slut i februari börjar Sarkozy kanske uppträda som ordförande i den "Medelhavsunion" som han själv bildade.)
På plats i regionen fanns dessutom Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair, som efter förslag från George W Bush har utsetts till speciell fredsmäklare i Israel-Palestinafrågan för den så kallade kvartetten (USA, EU, Ryssland och FN).
Tyskland, den tredje stormakten inom EU, hör till Israels trognaste bundsförvanter. Förbundskansler Angela Merkel har gett Hamas skulden för det krig som pågår. Utrikesministern Frank-Walter Steinmeier har varit på resa i Egypten och Israel. Tyskland erbjuder sig att övervaka gränsen mellan Egypten och Gaza för att stoppa vapensmugglingen till Hamas.
Företrädare för EU-stormakterna har trampat varandra i hälarna för att skaffa sig inflytande över vad som sker i Mellanöstern. Alla tycks ha kommit hem tomhänta. EU:s möjlighet att få gehör hos parterna i konflikten är begränsade. När det gäller säkerhetsfrågor är det bara USA som har någon verklig tyngd gentemot Israel, samtidigt som EU inte talar med terrorstämplade Hamas, som i stället förhandlar via Egypten.
Samtidigt håller EU på, under största möjliga tystnad, att bygga upp en säkerhetspakt med Israel, avslöjar Per Gahrton, tidigare EU-parlamentariker för miljöpartiet, på Aftonbladets debattsida. I juni antog EU-kommissionen en viljeförklaring där man sade sig vilja stärka banden med den israeliska staten, särskilt vill kommissionen bjuda in Israel till ett militärt och säkerhetspolitiskt samarbete. Och vid EU:s utrikesministermöte i slutet av året antogs ett program "för stärkande av den politiska dialogen med Israel" som till stora delar handlar om att släppa in Israel i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
Några exempel: Det ska hållas toppmöten mellan ordförandena i EU:s institutioner och Israels president och premiärminister. Israel ska få tillträde till EU:s säkerhetskommitté (PSC). Israeliska experter ska inbjudas till EU-arbetsgrupper som ägnar sig åt fredsprocessen i Mellanöstern, mänskliga rättigheter, kamp mot terrorism och organiserad brottslighet, EU:s utrikes- och försvarspolitik och vapenkontroll. Israel ska konsulteras inför EU:s agerande i Mellanöstern. Israel ska inbjudas att medverka i vissa av EU:s utlandsoperationer.
EU sluter i praktiken en säkerhetspakt med Israel, konstaterar Per Gahrton. Omvärlden kommer att betrakta Israel som en säkerhetsallierad till EU. Alla drömmar om EU eller EU-stater som medlare kan lämnas därhän.
EU:s utrikesministrar har vid ett flertal tillfällen antagit uttalanden där man skarpt kritiserat Israels övergrepp, murbygget och expansionen av bosättningar på de ockuperade områdena. Men skillnaden mellan retorik och konkret politik mot Israel är avgrundsdjup.
EU är dessutom Israels främsta handelspartner och i det för Israel förmånliga handelsavtalet sägs att Israel måste respektera mänskliga rättigheter för att det ska gälla. Men detta struntar EU och den svenska regeringen i. Istället ska handelsavtalet expanderas.
Israel är redan i dag ett av de länder som har de mest förmånliga handelsavtalet med EU, ett handelsavtal som skapar intäkter för den israeliska staten och näringslivet och därigenom finansierar Israels ockupation och omfattande övergrepp på Västbanken och Gazaremsan.
Men allt fler talar nu om behovet av att sätta hårdare tryck mot Israel. Redan före årsskiftet krävde de brittiska liberalerna att EU:s generösa handelsavtal måste suspenderas. (De svenska liberalerna, anförda av EU-minister Malmström och Majoren Björklund, ägnar sig istället åt att smida planer på hur euron ska införas i Sverige.)
De svenska socialdemokraterna röstade för handelsavtalet i riksdagens EU-nämnd, men strax därefter tvingades det verkställande utskottet korrigera den pinsamma Mellanösternpolitiken. I ett uttalande kräver man nu att "EU:s nya uppgradering av samarbetsavtalet med Israel suspenderas".
Helle Klein, politisk chefredaktör på Aftonbladet, skriver på ledarplats att "Sverige bör driva att EU:s handelsavtal med Israel sägs upp, att allt militärt samarbete upphör samt att ytterligare ekonomiska sanktioner övervägs".
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta nr 112 Februari 2009
